LITTERATUR. Var 181? års politik en nödvändighet? 1. Hr O. P. Sturzen-Bechers Tvyenne vändpunkter nårmare betraktade. (33 sid. 8:0). 2. Förbigångna momenter i 1812 års politik. (28 sid. 8:0). 3. Var 1812 års politik en nödvändighet? Försök att närmare än hittills belysa denna fråga med tillgängliga historiska handlingar. (123 sid. 8:0). (Forts. fr. gårdagsbladet.) N:o 2 af de ofvan citerade broschyrerna inlåter sig ieke i diskussion öfver frågan i sin helhet, utan har blott för afsigt att framhålla en förut förbisedd sida af saken; under det dess författare gör stora och måhända alltför stora medgifvanden åt försvararne af 1812 års litik, ådagalägger han dock, att äfven om man. emnar dem alla dessa fördelar på sin sida, deras position dock blir ohållbar. Han medgifver, att Posttidn ngsinsändaren kan ha rätt eri, att det kunnat ha sina svårigheter för Sverge att -1812 börja ett anfallskrig mot Ryssland, men uppställer dervid den frågan, huruvida krig med Ryssland var det enda möjliga vilkoret för vinnande af sådana fördelar hos denna makt, som man tror hafva bordt blifva frukterna af tidens politiska ställ-ning. Vi få sednare tillfälle att visa, att de nyssnämnda svårigheterna blifvit betydligt öfverdrifna, mer anföra nu författarens resonnement derom, huru 1812 års konjunktur skulle kurnat af Carl Johan i alla händelser begagnats, om han haft något begrepp om Sverges verkliga intressen: Svårligen synes det kunna antagas, att Sverge förnuftigtvis kunde år 1812 begynna ett anfallskrig mot Ryssland eller gifva någon verklighet åt sitt anfall, så länge engelska sjömakten derföre lade hinder i vägen. Men om detta gerna medgifves; så följer dock deraf icke genast inödvändigheten att antaga den politik, som af Sverge utfördesgenom verksamt understöd åt den ryska och bekrigande af den franska makten, utan att för Sverge erhålla motsvarande fördelar. Genom de omförmälda Historiska Minnena hafva nu framkommit förut saknade upplysningar om den utomordentliga vigt, som svenska kronprinsens blotta neutralitet och än mera hans personliga biträde och råd vid den ifrågavarande tidpunkten egde för ryska sjelfherrskaren och för krigets utförande å bans sida; äfvensom man nu genom dessa historiska Minnen känner den bestämda motvilja, hvarmed kronprinsen betraktade all tanka på Finlands återvinnande till Sverge, och den vigt han i stället fästade vid Sveriges och Norges förening. Häraf visar sig således, att ett synnerligen gynnsamt tillfälle förefanns till vinnande af stora fördelar från Ryssland, men att detta tillfälle blef obegagnadt, i följd af kronprinsens föreställningssätt em dessa fördelarsbeskaffenhet och hans på denna grund alldeles åsidosatta försök att för Finlands återvinnande något uträtta. Den problematiska fördelen af norska föreningen vill ins. hvarken förfäkta eller bestrida; men han tror sig kunna antaga, utan att af erfarenheten motsägas, det denna fördel väger temligen ringa mot den påtagliga och rika fördelen att med en tredjedel utvidga Sverges eget område och i samma mån dess betydenhet i Östersjön oeh motståndskraft mot den östre grannen.