LITTERATUR.
Var 181? års politik en nödvändighet?
1. Hr O. P. Sturzen-Bechers Tvyenne vändpunkter
nårmare betraktade. (33 sid. 8:0).
2. Förbigångna momenter i 1812 års politik. (28
sid. 8:0).
3. Var 1812 års politik en nödvändighet? Försök
att närmare än hittills belysa denna fråga med
tillgängliga historiska handlingar. (123 sid. 8:0).
(Forts. fr. gårdagsbladet.)
N:o 2 af de ofvan citerade broschyrerna in-
låter sig ieke i diskussion öfver frågan i sin
helhet, utan har blott för afsigt att framhålla
en förut förbisedd sida af saken; under det
dess författare gör stora och måhända alltför
stora medgifvanden åt försvararne af 1812 års
litik, ådagalägger han dock, att äfven om man.
emnar dem alla dessa fördelar på sin sida,
deras position dock blir ohållbar. Han med-
gifver, att Posttidn ngsinsändaren kan ha rätt
eri, att det kunnat ha sina svårigheter
för Sverge att -1812 börja ett anfallskrig mot
Ryssland, men uppställer dervid den frågan,
huruvida krig med Ryssland var det enda
möjliga vilkoret för vinnande af sådana för-
delar hos denna makt, som man tror hafva
bordt blifva frukterna af tidens politiska ställ--
ning. Vi få sednare tillfälle att visa, att de
nyssnämnda svårigheterna blifvit betydligt öf-
verdrifna, mer anföra nu författarens reson-
nement derom, huru 1812 års konjunktur
skulle kurnat af Carl Johan i alla händelser
begagnats, om han haft något begrepp om
Sverges verkliga intressen:
Svårligen synes det kunna antagas, att Sverge för-
nuftigtvis kunde år 1812 begynna ett anfallskrig mot
Ryssland eller gifva någon verklighet åt sitt anfall, så
länge engelska sjömakten derföre lade hinder i vägen.
Men om detta gerna medgifves; så följer dock deraf
icke genast inödvändigheten att antaga den politik,
som af Sverge utfördes- genom verksamt understöd
åt den ryska och bekrigande af den franska mak-
ten, utan att för Sverge erhålla motsvarande förde-
lar. Genom de omförmälda Historiska Minnena hafva
nu framkommit förut saknade upplysningar om den
utomordentliga vigt, som svenska kronprinsens blotta
neutralitet och än mera hans personliga biträde och
råd vid den ifrågavarande tidpunkten egde för ry-
ska sjelfherrskaren och för krigets utförande å bans
sida; äfvensom man nu genom dessa historiska Min-
nen känner den bestämda motvilja, hvarmed kron-
prinsen betraktade all tanka på Finlands återvin-
nande till Sverge, och den vigt han i stället fästade
vid Sveriges och Norges förening. Häraf visar sig
således, att ett synnerligen gynnsamt tillfälle före-
fanns till vinnande af stora fördelar från Ryssland,
men att detta tillfälle blef obegagnadt, i följd af
kronprinsens föreställningssätt em dessa fördelarsbe-
skaffenhet och hans på denna grund alldeles åsido-
satta försök att för Finlands återvinnande något ut-
rätta. Den problematiska fördelen af norska före-
ningen vill ins. hvarken förfäkta eller bestrida; men
han tror sig kunna antaga, utan att af erfarenheten
motsägas, det denna fördel väger temligen ringa mot
den påtagliga och rika fördelen att med en tredje-
del utvidga Sverges eget område och i samma mån
dess betydenhet i Östersjön oeh motståndskraft mot
den östre grannen.