förtjena de stora makternas aktiva inbland-
ning och det är att befara att man skall blunda
tills hela sammanfattningen af obetydliga usur-
pationer utgör ett fruktansvärdt helt.
Kunna icke omständigheterna dessutom för-
ändra sig så att de stora vesterländska mak-
ternas garanti blir illusorisk? Kan icke ti-
dernas och händelsernas lopp, det Gud för-
bjude, medföra en brytning emellan Frank-
rike och England? Hvad är då den gemen-
samma garantien? Man kan för öfrigt icke
dölja för sig, att dylika garantifördrag kunna
upphöra på samma gång som de omstärdig-
heter, hvilka framkallade dem, och de skan-
dinaviska länderna kunna åberopa cxempel
för denna sanning. Ar 1720 undertecknades
ett gemensamt garantifördrag emellan Frank-
rike och England för att försäkra Danmark
att i fred få besitta Slesvig. Men hvad ver-
kan har denna garanti utöfvat på de händel-
ser som tillstött i Danmark sedan 1948? Har
den förekommit något, förhindrat något? Har
det icke behöfts nya protokoller, nya fördrag
Och är det icke obestridligt att ännu i da
är Slesvig källan till all oreda, som råde
Danmark? Må vi erkänna att fördraget af
21 November har sin förnämsta betydelse så-
sm varande Sverges första steg till gemensam
handling med vestmakterna; men såsom ga-
rantifördrag för en långt framtida och even-
tuel intervention skulle det möjligen ickt
kunna emotstå tidens ombytlighet och afstån-
dets svårigheter.
Hvad som derföre är vigtigt för närvaran-
de, det är att gifva Sverge och Norge en
ställning som tillåter dem att försvara sig
emot Ryssland med egna krafter och utan
vesterlandets inblandning. Frankrike och.
England böra deruti icke hafva mindre in-
tresse än Skandinavien. Men denna fasta
ställning kan icke försäkras Sverge på annat
sätt än genom Uleåborgs besittning.
Må man ej föreställa sig att Ryssland af-
står från sina förstoringsplaner. De hårda
lärdomarne på Krim hafva icke det ringastc
inverkat på detsamma. På sin höjd skulle de
kunna förändra dess väg och tvinga dess äre-
Jystnad att förändra riktning. Det är icke
länge sedan storfursten Konstantin, då han
besökte Kronstadt, sade till öfverste Pichel-
stein, som hade befälet öfver artilleriparken i
Sebastopol och som nu är befälhafvare för:
fyrverkarekåren i Kronstadt: Hvad vi förlo-
råt i Svarta hafvet, skola vi återhemta i Öster-
sjön; våra flottor skola der vara koncentrera-
de och skyddade af den nya fulländningen i
det militära och maritima geniets framsteg.,
Dessa ord kunna vara oförsigtiga, men de ärc
sanna: Ryssland skall icke öfvergifva sin tra-
ditionella politik, som ensam skapat dess makt
och i samma ögonblick konferenserna börja:
i Paris, förbereder det i tysthet nya medel vic
sina yttersta gränser i norr. Redan nu upp
står en flotta i Archangel;y den räknar rede
sex stora ångskepp som nyligen blifvit döpta
och ett ganska fruktansvärdt antal kanonslu-
par. Vestmakterna kunna således icke nog
vara på sin vakt, och då vi enträget begär:
att man begagnar femte punkten för att be-
fästa garantien åt Skandinavien, så ir det
hvarken till följd af onödiga farhågor elle:
öfverdtifven försigtighet.
Danmarks särskilda ställning förtjenar äfver
att man fäster sig vid den, framförallt om un-
derhandlingarne sluta med cn kongress, p
hvilken man sysselsätter sig med de europei-
ska intressena. Enligt hvad vi i denna skrift:
ådagalagt har diplomatien åt detta land gifvi
en omöjlig ställning, och de nyaste tilldra-
gelserna 1 Holstein liksom i Danmark hafv:
bekräftat vårt förutseende. Vi hafva angifvi
farorna af successionsordningen; det tillhö:
kongressen att förekomma dem, och af all
arrangementer skall det som säkrast betrygga
framtiden vara att genom en ny succession:
lag försäkra den skandinaviska stats-gruppen:
förening.
Det ges en annan punkt på hvilken vi ansc
oss böra fästa de vesterländska plenipotentiä
rernas uppmärksamhet. Medan man äri stånc
att stäfja czarernas hersklystnad och betrygg:
den europeiska jemvigten erbjuder sig ett till
fälle att anställa en räfst med de öfvermo-
digt uttalade anspråk som skulle gå ut p:
att af Ryssland göra en obegränsad måkt
För att gifva en id om de förslag som isc
dan länge spinnas i S:t Petersburg böra vi
citera inledningen till det handelsfördrag son
1838 afslöts emellan Sverge och Ryssland.
Man skall af de på hvarandra hopade titlarnc
som czaren der tillägger sig inse, att det ä
hög tid att Europa mellankommer för at
göra ett slut på de usurpationer som hota at
at yden europeiska jemvigten göra ett tom
ord.
Vi bifoga här detta kuriösa dokumei.t til
herrar ambassadörers granskning.
Vi Nikolaus I, med Guds nåde, kejsare ocl
sjelfherrskare öfver hela Ryssland, Moscow
Kiow, Wladimir, Nowgorod, czar till Kasan.
ezar till Astrachan, czar till Polen, czar till
Siberien, czar till Tauriska Chersones, herr:
till-Plescow och storfurste till Smolensko.
Litbauen, Wolhynien, Podolien och Finlahd
hertig till Estland, Lifland, Kurland och Sem-
gållen, .Samogitien, Bialostock, Karelen, Twer.
Jugorien, Permien, Wiatka, Bulgarien och an-
dra: länder; herre och storfurste till Nowgo-
rod i det nedre landet, Tschernigow, Riäsan
Polozk, Rostow, Jaroslaw, Belosero, Udorien.
Obdorien, Kondien, Witebsk, Mstislaw och
hela: norra sidans påbjudare ) samt herre til:
länderna Iverien, Kartalinien, Grusinien, Ka
bardien och provinsen Armenien; de tcherkes-
sers och bergfurstars-samt andres arfherre och
beherrskare, arfvinge till Norge, hertig tili
Slesvig-Holstein, Stormarn, Ditmareen och Ol-
denburg c. c. Lifvade c. c.
I detta stolta uppräknande af sina titlar
döljer ej czaren, som man ser, någon af sina
eröfringsplaner. Sålunda förklaras sultanen
för Rysslands vasall i afseende på Armenien:
Österrike och Preussen i afseende på Polen;
Swvarga I Aaferpenda nå Naroga Danmark I af.