förtjena de stora makternas aktiva inblandning och det är att befara att man skall blunda tills hela sammanfattningen af obetydliga usurpationer utgör ett fruktansvärdt helt. Kunna icke omständigheterna dessutom förändra sig så att de stora vesterländska makternas garanti blir illusorisk? Kan icke tidernas och händelsernas lopp, det Gud förbjude, medföra en brytning emellan Frankrike och England? Hvad är då den gemensamma garantien? Man kan för öfrigt icke dölja för sig, att dylika garantifördrag kunna upphöra på samma gång som de omstärdigheter, hvilka framkallade dem, och de skandinaviska länderna kunna åberopa cxempel för denna sanning. Ar 1720 undertecknades ett gemensamt garantifördrag emellan Frankrike och England för att försäkra Danmark att i fred få besitta Slesvig. Men hvad verkan har denna garanti utöfvat på de händelser som tillstött i Danmark sedan 1948? Har den förekommit något, förhindrat något? Har det icke behöfts nya protokoller, nya fördrag Och är det icke obestridligt att ännu i da är Slesvig källan till all oreda, som råde Danmark? Må vi erkänna att fördraget af 21 November har sin förnämsta betydelse såsm varande Sverges första steg till gemensam handling med vestmakterna; men såsom garantifördrag för en långt framtida och eventuel intervention skulle det möjligen ickt kunna emotstå tidens ombytlighet och afståndets svårigheter. Hvad som derföre är vigtigt för närvarande, det är att gifva Sverge och Norge en ställning som tillåter dem att försvara sig emot Ryssland med egna krafter och utan vesterlandets inblandning. Frankrike och. England böra deruti icke hafva mindre intresse än Skandinavien. Men denna fasta ställning kan icke försäkras Sverge på annat sätt än genom Uleåborgs besittning. Må man ej föreställa sig att Ryssland afstår från sina förstoringsplaner. De hårda lärdomarne på Krim hafva icke det ringastc inverkat på detsamma. På sin höjd skulle de kunna förändra dess väg och tvinga dess äreJystnad att förändra riktning. Det är icke länge sedan storfursten Konstantin, då han besökte Kronstadt, sade till öfverste Pichelstein, som hade befälet öfver artilleriparken i Sebastopol och som nu är befälhafvare för: fyrverkarekåren i Kronstadt: Hvad vi förloråt i Svarta hafvet, skola vi återhemta i Östersjön; våra flottor skola der vara koncentrerade och skyddade af den nya fulländningen i det militära och maritima geniets framsteg., Dessa ord kunna vara oförsigtiga, men de ärc sanna: Ryssland skall icke öfvergifva sin traditionella politik, som ensam skapat dess makt och i samma ögonblick konferenserna börja: i Paris, förbereder det i tysthet nya medel vic sina yttersta gränser i norr. Redan nu upp står en flotta i Archangel;y den räknar rede sex stora ångskepp som nyligen blifvit döpta och ett ganska fruktansvärdt antal kanonslupar. Vestmakterna kunna således icke nog vara på sin vakt, och då vi enträget begär: att man begagnar femte punkten för att befästa garantien åt Skandinavien, så ir det hvarken till följd af onödiga farhågor elle: öfverdtifven försigtighet. Danmarks särskilda ställning förtjenar äfver att man fäster sig vid den, framförallt om underhandlingarne sluta med cn kongress, p hvilken man sysselsätter sig med de europeiska intressena. Enligt hvad vi i denna skrift: ådagalagt har diplomatien åt detta land gifvi en omöjlig ställning, och de nyaste tilldragelserna 1 Holstein liksom i Danmark hafv: bekräftat vårt förutseende. Vi hafva angifvi farorna af successionsordningen; det tillhö: kongressen att förekomma dem, och af all arrangementer skall det som säkrast betrygga framtiden vara att genom en ny succession: lag försäkra den skandinaviska stats-gruppen: förening. Det ges en annan punkt på hvilken vi ansc oss böra fästa de vesterländska plenipotentiä rernas uppmärksamhet. Medan man äri stånc att stäfja czarernas hersklystnad och betrygg: den europeiska jemvigten erbjuder sig ett till fälle att anställa en räfst med de öfvermodigt uttalade anspråk som skulle gå ut p: att af Ryssland göra en obegränsad måkt För att gifva en id om de förslag som isc dan länge spinnas i S:t Petersburg böra vi citera inledningen till det handelsfördrag son 1838 afslöts emellan Sverge och Ryssland. Man skall af de på hvarandra hopade titlarnc som czaren der tillägger sig inse, att det ä hög tid att Europa mellankommer för at göra ett slut på de usurpationer som hota at at yden europeiska jemvigten göra ett tom ord. Vi bifoga här detta kuriösa dokumei.t til herrar ambassadörers granskning. Vi Nikolaus I, med Guds nåde, kejsare ocl sjelfherrskare öfver hela Ryssland, Moscow Kiow, Wladimir, Nowgorod, czar till Kasan. ezar till Astrachan, czar till Polen, czar till Siberien, czar till Tauriska Chersones, herr: till-Plescow och storfurste till Smolensko. Litbauen, Wolhynien, Podolien och Finlahd hertig till Estland, Lifland, Kurland och Semgållen, .Samogitien, Bialostock, Karelen, Twer. Jugorien, Permien, Wiatka, Bulgarien och andra: länder; herre och storfurste till Nowgorod i det nedre landet, Tschernigow, Riäsan Polozk, Rostow, Jaroslaw, Belosero, Udorien. Obdorien, Kondien, Witebsk, Mstislaw och hela: norra sidans påbjudare ) samt herre til: länderna Iverien, Kartalinien, Grusinien, Ka bardien och provinsen Armenien; de tcherkessers och bergfurstars-samt andres arfherre och beherrskare, arfvinge till Norge, hertig tili Slesvig-Holstein, Stormarn, Ditmareen och Oldenburg c. c. Lifvade c. c. I detta stolta uppräknande af sina titlar döljer ej czaren, som man ser, någon af sina eröfringsplaner. Sålunda förklaras sultanen för Rysslands vasall i afseende på Armenien: Österrike och Preussen i afseende på Polen; Swvarga I Aaferpenda nå Naroga Danmark I af.