LITTERATUR. La Scandinavie, ses craintes et ses esperances. Par G. Lallerstedt. Paris 1856. Vi hafva nu omsider erhållit ett exemplar af detta arbete, hvilket redan någon tid varit omtaladt af utländska tidningar, som äfven meddelat ett par utdrag derur, men hvars utgifvande i bokhandeln genom tillfälliga hinder blifvit fördröjdt. Det utgör ett band af 404 sidor och åtföljes af en graverad och kolorerad karta öfver Skandinavien, föreställande, jemte de tre nuvarande skandinaviska rikena, äfven Sverges fordna provinser på andra sidan Östersjön. Ehuru vi icke ännu hunnit sjelfve taga alldeles fullständig kännedom af arbetets innehåll, vilja vi icke dröja att meddela vära läsare ew och annat prof deraf utöfver hvad förut blifvit bekant. Vi tillåta oss att härvid göra början med slutet af boken, af den enkla anledning, att vår egen nyfikenhet att se det resultat, hvartill författaren kommit, eller det mål, som han velat uppställa för de nu i Paris pågående fredsunderhandlingarne, föranledt oss att först cgna en närmare uppmärksamhet åt denna del af arbetet. Innan vi skrida till anförande i öfversättning af några dithörande utdrag, må likväl nämnas, att boken är indelad i fjorton kapitel. hvilkas innehåll angifves genom följande rubriker: I. Rysslands inkräktningar i norska finmarken. — 2. Pinmurkens geografi. Underhandlingar och fördrag. — 3. Missförstånd emellan Sverge och Frankrike. Gustaf IV Adolj och Napoleon. — 4. Sverges försök att åter närma sig Frankrike. Karl XIII. En fransman kallad till tronjöljare. — 5. Nya missförstånd: Karl Johan och Napoleon. — 6. Karl Johan och Alexander. — 7. Karl Johan och Norge. — 8. Finland. — I. Sverge sedan 1515. — 10. Danmark. — 11. Skandmavismen. — 12. Fördraget af den 21 November 1555. Skandinaviens militära krafter. — 13. Den egentliga hemligheten af Rysslands makt. — 14. Slutföljd. Dessutom ett Förord och ett Postskriptum. Vi vända oss genast till det trettonde kapitlet eller det, hvaruti förf. afhandlar den egentliga hemligheten af Rysslands makt. Förf. anmärker här till en början såsom en besynnerlig företeelse i den moderna politiken och utan annat exempel i historien, att inbillningen gifvit Rysslands makt sådana gigantiska proportioner, som verkligheten ingalunda motsvarar. Alla hafva delat denna fördom : diplomater, statsmän, publicister. Man har täflat att öfverdrifva den fruktansvärda kolossen, och man har hedrat den, vare sig genom sina farhågor eller genom sin vördnad, ifrån det 18:de seklets encyklopedister ända till den nu regerande påfven. Man har härvid egnat mindre uppmärksamhet åt Rysslands verkliga styrka, än åt de båda namnkunniga krigares storhet, hvilka dukade under i striden emot denna makt. Karl XII och Napoleon hafva genom vidden af sina olyckor kastat ett återsken af sin egen ära på det land. der denna fördunklades. Likväl var deticke i någotdera fallet segrarens makt, utan hjeltarnes egen oförsigtighet och klimatets hårdhet, som vållade deras nederlag. Ryssland har visserligen oupphörligt utvidgat sig genom eröfringar, men dessa eröfringar hafva icke vunnits genom krigarens se grar i öppen strid, utan genom segrar af helt annat slag. Vi återgifva med författarens egna ord den karakteristiska jemförelse han härvid anställer emellan andra namnkunniga eröfrare, som historien omtalar, och Ryssland: Alla eröfringar hvarom verldshistorien har att berätta hafva skett med buller och brak. Inokräktarn: Jäto på sammaä gång beundra och frukta sig, de ådrog allas blickar, antingen de voro stora härförare Kom Alexanac?; Cesar och Napoleon, eller stora för härjare, som Attila eller Dsehingis-khan, Rysslanc bar ryckt fram i mörkret; dess marsch har 1305 varit dold; det har riktat sig genom tvetydiga fördrag. Dess segrar ha varit ord af dubbel betydelse, köpta underskrifter, befläckade samyeten. Man kar nästan säga att det vid sina angrepp ej haft andra päri örare än uts; fvande diplomater, inga andra soldater än korruptionsagenter; och då dess armöer satte sig i rörelse, var det endast för att intränga i län der der intrigen på förhand banat dem väg, och fö: att med gevär för fot mottaga några förrädares underkastelse. Se der historien om dess fälttåg, all ifrån besittningstagandet af Krim ända till den stor: befrielsen af detaf magyarerna så hårdt ansatta Öster rike. Sverges historia är beklagligen alltför rik på bevis för dessa påståenden, för att förf skulle vara i förlägenhet att fiuna sådana Också har han icke försummat att uti de: framställning han meddelar af historien om Rysslands inkräktningar på Sverges område lan TAN 2 tillhaka oifva don med vär hi. sig