LITTERATUR.
La Scandinavie, ses craintes et ses esperances.
Par G. Lallerstedt. Paris 1856.
Vi hafva nu omsider erhållit ett exemplar
af detta arbete, hvilket redan någon tid va-
rit omtaladt af utländska tidningar, som äf-
ven meddelat ett par utdrag derur, men hvars
utgifvande i bokhandeln genom tillfälliga hin-
der blifvit fördröjdt. Det utgör ett band af
404 sidor och åtföljes af en graverad och
kolorerad karta öfver Skandinavien, förestäl-
lande, jemte de tre nuvarande skandinaviska
rikena, äfven Sverges fordna provinser på an-
dra sidan Östersjön.
Ehuru vi icke ännu hunnit sjelfve taga all-
deles fullständig kännedom af arbetets inne-
håll, vilja vi icke dröja att meddela vära lä-
sare ew och annat prof deraf utöfver hvad
förut blifvit bekant. Vi tillåta oss att här-
vid göra början med slutet af boken, af den
enkla anledning, att vår egen nyfikenhet att
se det resultat, hvartill författaren kommit,
eller det mål, som han velat uppställa för de
nu i Paris pågående fredsunderhandlingarne,
föranledt oss att först cgna en närmare upp-
märksamhet åt denna del af arbetet.
Innan vi skrida till anförande i öfversätt-
ning af några dithörande utdrag, må likväl
nämnas, att boken är indelad i fjorton kapitel.
hvilkas innehåll angifves genom följande rubri-
ker: I. Rysslands inkräktningar i norska fin-
marken. — 2. Pinmurkens geografi. Underhand-
lingar och fördrag. — 3. Missförstånd emel-
lan Sverge och Frankrike. Gustaf IV Adolj
och Napoleon. — 4. Sverges försök att åter
närma sig Frankrike. Karl XIII. En frans-
man kallad till tronjöljare. — 5. Nya miss-
förstånd: Karl Johan och Napoleon. — 6. Karl
Johan och Alexander. — 7. Karl Johan och
Norge. — 8. Finland. — I. Sverge sedan 1515.
— 10. Danmark. — 11. Skandmavismen. —
12. Fördraget af den 21 November 1555.
Skandinaviens militära krafter. — 13. Den
egentliga hemligheten af Rysslands makt. — 14.
Slutföljd. Dessutom ett Förord och ett Post-
skriptum.
Vi vända oss genast till det trettonde ka-
pitlet eller det, hvaruti förf. afhandlar den
egentliga hemligheten af Rysslands makt.
Förf. anmärker här till en början såsom en
besynnerlig företeelse i den moderna politi-
ken och utan annat exempel i historien, att
inbillningen gifvit Rysslands makt sådana gi-
gantiska proportioner, som verkligheten inga-
lunda motsvarar. Alla hafva delat denna för-
dom : diplomater, statsmän, publicister. Man
har täflat att öfverdrifva den fruktansvärda
kolossen, och man har hedrat den, vare sig
genom sina farhågor eller genom sin vörd-
nad, ifrån det 18:de seklets encyklopedister
ända till den nu regerande påfven. Man har här-
vid egnat mindre uppmärksamhet åt Rysslands
verkliga styrka, än åt de båda namnkunniga
krigares storhet, hvilka dukade under i stri-
den emot denna makt. Karl XII och Napo-
leon hafva genom vidden af sina olyckor ka-
stat ett återsken af sin egen ära på det land.
der denna fördunklades. Likväl var deticke
i någotdera fallet segrarens makt, utan hjel-
tarnes egen oförsigtighet och klimatets hård-
het, som vållade deras nederlag.
Ryssland har visserligen oupphörligt utvid-
gat sig genom eröfringar, men dessa eröfrin-
gar hafva icke vunnits genom krigarens se
grar i öppen strid, utan genom segrar af helt
annat slag. Vi återgifva med författarens egna
ord den karakteristiska jemförelse han härvid
anställer emellan andra namnkunniga eröfrare,
som historien omtalar, och Ryssland:
Alla eröfringar hvarom verldshistorien har att be-
rätta hafva skett med buller och brak. Inokräktarn:
Jäto på sammaä gång beundra och frukta sig, de ådrog
allas blickar, antingen de voro stora härförare
Kom Alexanac?; Cesar och Napoleon, eller stora för
härjare, som Attila eller Dsehingis-khan, Rysslanc
bar ryckt fram i mörkret; dess marsch har 1305
varit dold; det har riktat sig genom tvetydiga för-
drag. Dess segrar ha varit ord af dubbel betydelse,
köpta underskrifter, befläckade samyeten. Man kar
nästan säga att det vid sina angrepp ej haft andra
päri örare än uts; fvande diplomater, inga andra sol-
dater än korruptionsagenter; och då dess armöer satte
sig i rörelse, var det endast för att intränga i län
der der intrigen på förhand banat dem väg, och fö:
att med gevär för fot mottaga några förrädares un-
derkastelse. Se der historien om dess fälttåg, all
ifrån besittningstagandet af Krim ända till den stor:
befrielsen af detaf magyarerna så hårdt ansatta Öster
rike.
Sverges historia är beklagligen alltför rik
på bevis för dessa påståenden, för att förf
skulle vara i förlägenhet att fiuna sådana
Också har han icke försummat att uti de:
framställning han meddelar af historien om
Rysslands inkräktningar på Sverges område
lan TAN 2 tillhaka oifva don med vär hi.
sig