AVN SVA NR IBM SUN ME UME SAVING IAVÄIDINVUIAR OMM
gäran om utbekommandet af ,bestyrkt afskrift af
katolska församlingens dopbok jemte inflyttningsläng-
der på de sistl. 10 åren, jemte det svar, som jag
den 17 Mars år 1852 inför kongl. hofrätten afgifvit
och domstolen gillat, då nemligen salig Baijur ånyo
framfört -.konsistorii ofvannämnde begäran.
Jag blott tillägger att, i fall några äldre per-
soner verkligen såsom konsistorium utan grund förmo-
dar, skulle ha anförtrott mig hvad konsistorium anser
för ett brott, som enligt dess begrepp, blott kan för-
sonas med-sköfling och landförvisning, och jag skulle;
:i detta -hänseende, glömma mig ända derhän, att
-lemna de; genom öfverståthållareembetet, på -konsi-
storii begäran af mig äskade meddelanden, så skulle
jag, genom dylika meddelanden göra mig förfallen,
enligt 2 4 7 kåp. kyrkolagen, till lifvets förlust ! och
sjelfva konsistorii ledamöter skulle tilläfventyrs, så-
som de der stå på lwur, med sitt eget hufvud få
gälda den dyrköpta glädjen, att genom dylika medel
få medverka till svenska medborgares landsförvisning;
sför? dess- religiösa öfvertygelse; — enär den ifrågava-
rande uttryckligen säger: en sådan Lurant skall
räfveåsom presten straffas till lifveto. Stockholm den
29 Jan. 1856. A. Bernhard.
Pastor vid katolska
församlingen.
Anhålles jemväl vördsammeligen, att medföljande,
den -H2 sistl: Oktober till öfverståthållareembetet af-
låtne, men: af detsamma utan afseende lemnade vörd-
sama anhållan måtte tillika till Stockholms stads
konsistorium öfverlemnas, helst öfverståthållareembe-
tet, — hvilket är tillsatt till lagens upprätthållande
och -vård samt -hvad. katolska församlingen -härstädes
särskildt angår, såsom medlare emellan församlingens
-Presterskap och konsistorium, vid inträffande kolli-
sioner, — icke kan gilla. Stockholm: stads konsistorii
förfarande, att på eget bevåg stifta lagar eller att
såsom bindande lag vilja påbörda katolska försam-
lingen t. ex. den motion, som konsistorium vid 1844
års riksdag, genom komminister Janzon låtit väcka,
utan att kunna få lagstiftande maktens sanktion.
Denna anhållan lyder:
Till -kongl. öfverståthållareembetet.
Vördsam anhållan.
Som vid utfärdandet af äktenskapslysningar, samt
äfven brudvigsel vid så kallade blandade äktenskap
undertecknad oftast kommer i kollision med vissa af
Lutherska presterskapet härstädes sjelftagna beslut,
i det jag än tvingas att utfärda lysning, såsom bi-
lagde — bilagorna hafva blifvit inlemnade till öfver-
ståthållareembetet — efter flera skriftvexlingar i ämnet
med kyrkoherden Ekdahl uppkomna dokument utvi-
sar; än förnekas mig rättighet att dylikt utfärda,
shvilket bevisar medföljande till pastorsembetet i Clara
i dag aflemnade lysningsduplett, som af d:r Wallin
utan afseende återlemnades med tillsägelse åt brud-
gummen, att lysningen finåste utfärdas af doktorn
sjelf; samt enahanda förhållande inträffar med vig-
seln, i afseende hvarpå det lutherska presterskapet en
viss tid bortåt påstod, att densamma i första rummet
borde ske enligt lutherska och blott sedermera finge
ega rum enligt katolska ritualen; men åter har, se-
dan någon tid tillbaka ett motsatt handlingssätt från
deras sida inträffat, så att för några månader till-
baka, en lördagsmiddag, i samma ögonblick då jag
skulle förrätta aftongudstjensten, hvarvid iföljd deraf
predikan måste uteblifva, jag hufvudstupa blef till-
kallad, emedan komminister Beckman, som på denna
tid varit beställd och tillkommen tillika med brud-
folket, nekade att förrätta vigseln, innan den blifvit
fullbordad, enligt katolska ritus; och på denna till-
fråga om orsaken till ett dylikt förfarande, lemnade
han, komministern, det helt naiva svaret: att Luther-
ska presterskapet måste öfvervaka det katolska på
det icke detta sednare måtte försumma sina ålig-
.ganden; men då dels ingen lag påbjuder ett dylikt
.öfverinseende från komministrarnes sida öfver katol-
ska pastörsembetet, dels ingen lag förbjuder katolska
pastorsembetet att utfärda lysning, helst när bruden
tillhör katolska församlingen, ej heller något lagbud
stadgar att vid blandade äktenskap vigseln måste ske
i första rummet i den ena eller andra församlin-
gen, men dylikt förfarande från det lutherska pre-
sterskapets sida oftast åstadkommer för brudfolket
mångahanda obehag och besvär, så anhålles vörd-
samligen, att -vederbörande måtte förmå det lutherska
presterskapet härstädes att i allmänhet vid blandade
äktenskapslysningar och vigsel, uteslutande hålla sig
till författningarne, samt pastorsembetet i Clara, hvad
förevarande fall särskildt angår, att, enligt medföl-
jande lysningsduplett, låta afkunna ifrågavarande lys-
ning på de uti attesten utsatte söndagarne.
Stockholm den 12 Okt. 1855. A. Bernhard.
Pastor vid katolska förs:
Hvad som vid betraktandet af denna fråga
ur rättlig synpunkt först faller i ögonen, är
-att vederbörande i stället för att på en be-
stämd lagöfverträdelse, för hvilken viss be--
stämd person blifvit angifven, vilja tillämpa
ett. gifvet lagrum, söka utforska, af hvilka en
förmodad öfverträdelse blifvit begången. Ännu
besynnerligare är, att den önskade upplysnin-.
gen sökes icke af vittnen, utan just af den
person, hvilken, i händelse affall verkligen
egt rum, det svåraste ansvaret skulle drabba.
Vi afse här endast den andra punkten, den
nemligen om äldre personers öfvergång, t:
hvad den. första punkten vidkommer, eller
den om barns upptagande i katolska försam-
Jin ens skola, synes ganska mycket tvifvel
nderkastadt, huruvida ett sådant upptagande
kan stämplas såsom brott, enär 1781 års för-
fattning väl förbjuder främmande religions-
förvandter att inrätta -publika skolhus eller
undervisningsställen, men dem likväl icke be-
tages att hos sina ordentliga lärare eller ar-
dra enskilda personer låta undervisa sina egna
bärn. Antingen är nu härvarar.de katolska
församlings skola ett publikt skolhus eller
är den en enskild undervisningsanstalt. I
förra fallet borde den aldrig i strid med sist-
nämnde förordning få ha blifvit inrättad; i
sednare fallet åter innehåller ofvananförda
stadgan e icke något uttryckligt förbud emot
att der undervisa äfver andra barn; och ett
sådant stadgande hade äfven måhända varit
betänkligt, då härigenom bruket af de flesta
franska pensioner och guvernanter skulle på
samma gång blifvit aflyst. Vi kunna emel-
lertid ingalunda gilla det skrifsätt och den
ton hr Bernhard i sin förklaring begagnat.
Vi anse det äfvenledes ganska möjligt och
sannolikt, att inom merberörde skola försök
göras att draga barnen till katolicismen. Mcn
detta oaktadt kunna vi ej annat än anse det
katolska pastorsembetets förklaring i hufvud-
saken tillfredsställande. Ingen bevisning har
framlagts för påståendet om försöken att inom
skolan görå proselyter. Det kan ej med skil
fordras af en själasörjare, att han skall an-
ifva till dryg ansvarspålöljd de personer.
bvilkas själar han lyckats vinna för hvad han
anser icke blott det enda rätta, utan ock det
enda saliggörande. Äfven i de tvistefrågor
angående vigsel och lysning, dem hr Bern
hard i sin sednare skrift anfört, ha vi ej fun-
nit någonting kunna författningsenligt läggas
honom till last.