handa, och redan samma dag på e. m. erhöll Lund-
gren besök å polisvaktkontoret utaf en af kontors-
betjenterna, hvilken begärde att Lundgren skulle be-
svara de framställda frågorna. Lundgren hade dock
förklarat sig icke kunna genast göra sådant, utan
sednare på aftonen infunnit sig å hr Heinemanns
kontor samt der afgifvit de äskade svaren. På sätt
förut omnämndt är lyckades det Lundgren att, sedan
hon skriftligen blifvit underrättad derom att assu-
ransen blifvit i London beviljad, öfvertala fabrikören
Hagström att utbetala första inbetalningen, mot er-
hållande af säkerhet uti policerna sedan desamma å
honom blifvit transporterade. Lundgren hade velat
lemna endast en polis å 12ö i säkerhet för de ut-
betalta 167 rdr bko, men derpå hade Hagström icke
ingått utan fordrat och erhållit alla fyra policerna,
mot muntligt träffad öfverenkommelse att till Lund-
gren utbetala halfva assuranssumman om mil Colln
snart aflede, men mindre ju längre sådant dröjde. Nå-
gon skriftlig förbindelse hade Hagström härå ännu
icke utfärdat, emedan han icke anat att redan 5 da-
gar efter det gjorda förskottet få af Lundgren emot-
taga underrättelsen om Collöns död. Emellertid hade
Lundgren lofvat Wallin 300 rdr bko för hans biträde
och löfte om iakttagande af tystnad.
Lundgren hade, innan han vände sig till Hagström
med begäran om penningeförsträckning för policernas
utlösen, framställt enahanda begäran till en fabrikör
Andersson, men denne hade icke kunnat förmås ingå
på affären.
Sedan Collen aflidit hade i huset boende fru Schulze
infunnit sig hos doktor Schagerström och erhållit
attest öfver dödsorsaken för att kunna få liket be-
grafvet. Fru S. hade icke ringaste kännedom om
bedrägeriet, och derföre nödgades Lundgren begifva
sig. till doktor Schagerström och begära ytterligare
en attest öfver Collens död för att inlemna till assu-
ransbolaget. Då doktor Schagerström på en sådan
framställd begäran yttrat att attest redan vore er-
hållen, hade Lundgren föregifvit att han vore skickad
från polisnfästaren och att attesten erfordrades för
att få Colln begrafven på fattigmedel. Hr S. hade
skrifvit en vanlig attest, men måst på Lundgrens en-
trägna begäran skrifva åter en ny och deri insätta
edsförpligtelsen. Lundgren hade sedermera vid sitt
tredje besök gjort anspelning på att en dusör skulle
lemnas, om uti betyget blefve förklaradt att Collen
aflidit utaf slag. På fråga af underståthållaren om
äfven Hagström vid sina besök hos doktor Schager-
ström Jlofvat någon vedergällning för dödsattestens
förändrande, svarade hr Schagerström att Hagström,
som frågat om ej attesten kunde ändras i enlighet
med Lundgrens uppgift för Hagström att Colln dött
af slag, icke yttrat något om vedergällning, utan
blott sagt att krångel skulle uppstå med assurans-
bolaget, ifall en attest iunehållande att lungsot vore
dödsorsaken blefve till bolaget ingifven.
Bedrägeriet hade upptäckts genom doktor Levertin,
på så sätt, att hån efter underrättelsen om Collens
död sammanträffat med doktor Schagerström och då
erhållit upplysning om att aflidna Collen varit en
mager och lungsigtig dvinna, som i flera år njutit
läkarevård, dels af hr professor Huss och dels af hr
Schagerström. Härigenom väcktes misstankar om
att alltsämmans vore bedrägeri, hvarföre doktor Le-
vertin, åtföljd af doktor Schagerström, begaf sig
till Collns bostad för att besigtiga liket; men det
var redan begrafvet. Då emellertid bestämda upp-
lysningar vunnes derom, att aflidna Collen icke varit
utom sin bostad inntvarande år, så anmäldes saken
i poliskammaren af assuransbolagets juridiska ombud
häradshöfding Göök, hvarefter poliskommissarien Jä-
derin beordrades att verkställa efterspaningar. Lund-
gren, inställd i onsdags afton till enskildt förhör, ne-
kade först till angifvelsen, men erkände i går. Så-
väl Wallin som hustru Lundgren ville till en början
jemnyäl neka, men då de fingo höra att Lundgren
erkänt, erkände äfven de. Qvinspersonen Inga He-
lena Fröberg, hvilken sedan Hagström redan löst
policerna blifvit för denne af Lundgren föreställd att
vara Collen och i deras närvaro å policerna under-
tecknat tränsporten, påstår att hon icke haft känne-
dom om bedrägeriet, utan på Lundgrens tillsägelse
svarat Hagström att hon verkligen hette mamsell
Collen. Häradshöfding Göök fästade uppmärksamhet
derpå, att Fröberg vore en qvinna med friskt utse-
ende och icke såsom Lundgren uppgifvit en sjuklig
qviona som icke kunde lefva länge.
Äfvenledes antyddes af hr Göök, att den usla bo-
stad, hvaruti Fröberg bodde, äfvensom hennes kläd-
sel utvisade att hon icke kunde vara en symamsell,
åt hvilken en högre militär förklarat sig beredvil-
lig: utbetala så höga premier, hvarjemte underståt-
hållaren tillade, att det vore anmärkningsvärdt att
Hagström försträckt 167 rår bko, utan att först se
om den person, å hvilken assuransen var tagen, lefde.
gbrikör Hagström invände, att han visserligen anat,
att alltsammans varit en spekulation af Lundgren,
och att sådant ju icke är ovanligt. Lundgren hade
på Hagströms yttrande: Den menniskan ser ju frisk
och rask ut och kan lefva linge,, svarat: Åh nej,
jag vet att hon har en inre åkomma. Hr Göök
framställde vidare till Hagström den frågan, huru-
vida han numera ville återlemna policerna med den
föreskrifna förlusten af gjord inbetalning, hvarpå
denne genmälte, att det är ett bolags skyldighet att
närmare höra sig före innan det beviljar assuranser,
på det personer, genom att inlåta sig i transaktio-
ner, icke måtte bli narrade. Policerna, såsom nu
varande af noll och intet värde, förvaras i poliskam-
maren, men förbehöll sig Hagström att mot bolaget
få göra de ersättningspåståenden gällande, hvartill
han kan finna sig befogad.
Målet remitterades till rådhusrätten. Hustru Lund-
gren och qvinspersonen Friberg tillätos att vistas å
fri fot, emedan de bafva späda barn att vårda.