oo oh - Je Re KR
Berlin den 23 Februari.
Man sysselsätter sig här ännu alltjemt med
grefve Pfeils hjerteutgjutelse i andra kamma-
ren. Den tyska och synnerligen de preus-
siska lägre klasserna fatta trögt, och de poli-
tiska partierna äro flere årtionden före folket
och det lägre borgarståndet, som ufgöra mas-
san af nationen, hvilket tillräckligt förkla
xar hela rörelsen 1848. Det finnes emel-
Jertid några ohyfsade och råa junkrar, som
uttala sitt partis schibboleth med så skarp
accent, att till och med handskmakarnes och
skräddarnes föga ömtåliga öron deraf obe-
hagligt beröras. Grefve Pfeil, förträftligt il-
lustrerad af Kladderadatsch med käppen på
sribunen och Falstaff-måttot: Så låg jag och
så förde jag min klinga! har förtjensten att
hafva öppet sagt hvad de andra tänka. Han
hade erkänt att han för att undertrycka ett
uppror låtit för flera dagar innesluta (det vill
säga kasta i en källare) en person om hvars
juridiska oskuld han var öfvertygad. Han
berättade om piskslag, som han låtit utdela
och om andra straff, som han egenmäktigt
datit tillämpa och för hvilka han efter den
(dock ganska feodala) lag, som högern och
regeringen vill hafva gillad, skulle hafva blif-
vit straffad med tukthusfängelse. Jag uppre-
par dessa bekännelser, som jag förut i mitt
sednaste bref omförmält, emedan de nu fin-
mas i den stenografiska redogörelsen och med
skarpa drag karakterisera hela junkerväsendet.
I dag förehöll man samma grefve Pfeil de
radikala plakater och uppmaningar till arbe-
tarne, som han 1848 utfärdade och hvilka
voro så vildt demokratiskt uppfattade, att ven-
sterns tidningar icke våga aftrycka dem.
Grefve Pfeil lofvade att svara i nästa sam-
mankomst, och man är mycket nyfiken på att
få höra honom. Det tillgick i allmänhet gan-
ska varmt i denna session. Artiklarne 42 och
114 af författningen, hvilka garanterat rättig-
heten att fritt förfoga öfver jordegendomen
och afskaffat de vid jorden fästade privile-
gier, blefvo vid denna andra läsning utstruk-
na. Ur v. Manteuffel förebrådde en ledamot
af venstern, att han hade åter framdragit det
smutsiga linnet från 1848, till hvars bort-
skaffande han (hr v. Manteuffel) för sin del
hade medverkat. Hr Wentzel svarade, att
han icke ville bestrida hr v. Manteuffels för-
tjenst i hvad det anginge det smutsiga linnet.
Sådana saker och ännu sämre säger , an hvar-
andra i våra kammare. Det har lyckats det
feodala giftpösande kotteriet att neddraga folk-
representationens debatter till sin andliga och
sedliga nivå. För öfrigt har äfven herrehuset
i går på kommissionens förslag med stor ma-
joritet till regeringens pröfning hänvisat en
petition, som förordar prygelstraffets återinfö-
rande.
Jag öfvergår till några andra notiser. Sven-
ska sångerskan mamsell Michal skulle för nå-
gra dagar sedan uppträda i Robert. Men hon
blef hes före representationen, och man lät
en annan utföra partiet. Vi hoppas att konst-
närinnan snart skall med stärkta krafter hålla
oss skadeslösa.
Allmänheten, såväl den lärda som den olär-
da, roar sig ännu alltjemt åt den falska pa-
limpsesten, som bedragaren Simonides så när
fått sälja till vår vetenskapsakademi. Man
klandrar på det högsta professor Dindorf i
Leipzig, hvilken icke ville lyssna till några
varningar af Simonides landsmän och som
så vill åtminstone ryktet veta) hoppades ge-
nom försäljning till akademien i Berlin blifva
etäckt för de penningar som blifvit honom
frånnarrade. Här hade den lärde Lepsius för-
skjutit 2000 thaler blott för att kunna få un-
lersöka manuskriptet och upptäckte sedan
snart bedrägeriet. Kort derefter häktades Si-
monides i Leipzig. Man underhandlar om
hans utlemnande. Processen måste i hvarje
vändelse börja antingen här eller i Leipzig,
och jag skall icke försumma att underrätta
er om dess fortgång. E.
ATT