oo oh Je Re KR Berlin den 23 Februari. Man sysselsätter sig här ännu alltjemt med grefve Pfeils hjerteutgjutelse i andra kammaren. Den tyska och synnerligen de preussiska lägre klasserna fatta trögt, och de politiska partierna äro flere årtionden före folket och det lägre borgarståndet, som ufgöra massan af nationen, hvilket tillräckligt förkla xar hela rörelsen 1848. Det finnes emelJertid några ohyfsade och råa junkrar, som uttala sitt partis schibboleth med så skarp accent, att till och med handskmakarnes och skräddarnes föga ömtåliga öron deraf obehagligt beröras. Grefve Pfeil, förträftligt illustrerad af Kladderadatsch med käppen på sribunen och Falstaff-måttot: Så låg jag och så förde jag min klinga! har förtjensten att hafva öppet sagt hvad de andra tänka. Han hade erkänt att han för att undertrycka ett uppror låtit för flera dagar innesluta (det vill säga kasta i en källare) en person om hvars juridiska oskuld han var öfvertygad. Han berättade om piskslag, som han låtit utdela och om andra straff, som han egenmäktigt datit tillämpa och för hvilka han efter den (dock ganska feodala) lag, som högern och regeringen vill hafva gillad, skulle hafva blifvit straffad med tukthusfängelse. Jag upprepar dessa bekännelser, som jag förut i mitt sednaste bref omförmält, emedan de nu finmas i den stenografiska redogörelsen och med skarpa drag karakterisera hela junkerväsendet. I dag förehöll man samma grefve Pfeil de radikala plakater och uppmaningar till arbetarne, som han 1848 utfärdade och hvilka voro så vildt demokratiskt uppfattade, att vensterns tidningar icke våga aftrycka dem. Grefve Pfeil lofvade att svara i nästa sammankomst, och man är mycket nyfiken på att få höra honom. Det tillgick i allmänhet ganska varmt i denna session. Artiklarne 42 och 114 af författningen, hvilka garanterat rättigheten att fritt förfoga öfver jordegendomen och afskaffat de vid jorden fästade privilegier, blefvo vid denna andra läsning utstrukna. Ur v. Manteuffel förebrådde en ledamot af venstern, att han hade åter framdragit det smutsiga linnet från 1848, till hvars bortskaffande han (hr v. Manteuffel) för sin del hade medverkat. Hr Wentzel svarade, att han icke ville bestrida hr v. Manteuffels förtjenst i hvad det anginge det smutsiga linnet. Sådana saker och ännu sämre säger , an hvarandra i våra kammare. Det har lyckats det feodala giftpösande kotteriet att neddraga folkrepresentationens debatter till sin andliga och sedliga nivå. För öfrigt har äfven herrehuset i går på kommissionens förslag med stor majoritet till regeringens pröfning hänvisat en petition, som förordar prygelstraffets återinförande. Jag öfvergår till några andra notiser. Svenska sångerskan mamsell Michal skulle för några dagar sedan uppträda i Robert. Men hon blef hes före representationen, och man lät en annan utföra partiet. Vi hoppas att konstnärinnan snart skall med stärkta krafter hålla oss skadeslösa. Allmänheten, såväl den lärda som den olärda, roar sig ännu alltjemt åt den falska palimpsesten, som bedragaren Simonides så när fått sälja till vår vetenskapsakademi. Man klandrar på det högsta professor Dindorf i Leipzig, hvilken icke ville lyssna till några varningar af Simonides landsmän och som så vill åtminstone ryktet veta) hoppades genom försäljning till akademien i Berlin blifva etäckt för de penningar som blifvit honom frånnarrade. Här hade den lärde Lepsius förskjutit 2000 thaler blott för att kunna få unlersöka manuskriptet och upptäckte sedan snart bedrägeriet. Kort derefter häktades Simonides i Leipzig. Man underhandlar om hans utlemnande. Processen måste i hvarje vändelse börja antingen här eller i Leipzig, och jag skall icke försumma att underrätta er om dess fortgång. E. ATT