STOCEHOLM, den 1 Mars. Ett uttryck i en Upsalatidning synes an tyda derp, att. D. K. H. Hertigarnes af Öster götland och Dalarne nyligen gjorda besök universitetsstaden skulle stå i sammanhang mec någon plan att erhålla en ny furstlig univer. sitetskaxsler. Vi hoppas att Upsalatidningen i detta hänseende alldeles misstagit sig, och vi anse det nästan otänkbart, att om, såsom rimligt är, H. K. H. Kronprinsen, till följd af sitt utnämnande till vicekonung i Norge, afgår från sin befattning såsom universitetskansler, man skulle, kunna, vare sig på högsta ort eller från universitetet sida vara betänkt på att låta honon i nämnde befattning efterträdas af en annan prins af det kungliga huset. Vi anse detta, som sagdt, omöjligt, af flera vigtiga skäl. Först och främst är det numera allmänt insedt och erkändt, att det är en komplett orimlighet att universiteternas styrelse öfverlemnas åt en ung och oerfaren person utan tillräckliga insigter för detta kall och upptagen af en mängd andra bestyr; och dertill åt en oansvarig prins, så att den s. k. kanslerssekreterare, som. hufvudsakligen förrättar tjensten, kan i alla kritiska fall till sköld för sina godtyckligheter framskjuta den furstliga oansvarigheten. Det förvända häruti har på sednaste tiden så tydligt framträdt och missnöjet dermed har specielt vid Upsala universitet så omisskänligen gifvit sig luft, att det skulle väcka en hög grad af förundran öfver hela landet om de akademiska fädren nu i underdånigt fjesk skulle begära en ny representation af samma bedröfliga skådespel. Någonting sådant skulle utan tvifvel åt de talrika bespottare, som finna sin lust i att nedsätta vetenskapen och dess idkare, ge en ganska rättvis anledning att framkomma med hånfulla anmärkningar derom, huru de som stå på den vetenskapliga bildningens höjder äro de första att. krypa i stoftet för all slags jordisk höghet och för ett nådigt småleende uppoffra allt till öch med sina egna öfvertyelser. ; Det torde vidare icke vara synnerligen lämpligt eller troligt att en ny universitetskansler iutnämnes, ifnan frågan om inrättande af ett ecklesiastikkollegium blifvit af K. M:t afgjord. Slutligen och hvad vigtigastär, man kan icke mera till universitetskansler utnämna en prins af kongl. huset, emedan en dylik ut: nämning skulle stå i den mest uppenbara strid mot grundlagens föreskrift. Regeringsformens 5 45 stadgar: Hvarken Svea Rikes Kronprins och Arffurste eller Prinsar af det Kungliga huset skola hafva något Lif-Geding eller Civilt Fmbeten.. . Om — hittills någon tvetydighet skulle egtrum derutiniuan, huruvida kanslersbefattningen för universiteterna verkligen är att betrakta såsom ett embete eller endast såsom en honorariebefattning, en hederstitel, liknande hedersordförandeplatserna och första nedersledamiotskapet i vissa samfund, så är denna tvetydighet numera fullkomligt undanröjd genom de nya akademiska. statuterna, rifna Stockholms slott d. 2 April 1852, der let uti g 7 stadgas: Cancelleren skall vid utöfningen af sitt Embete ställa sig till efterrättelse dessa Statuter, allmän lag och hvad eljest Kongl. Maj:ts förordningar antingen i ullmänhet eller särskildt i afseende på Universiteterna föreskrifva och förmå. Häraf synes det vara alldeles oomtvistligt att kanslersbefattningen är ett embete, och icke kan vädanefter beklädas at en oansvarig prins. Vi tro icke att, om också den akademiska underdånigheten skulle fjeska åstad, reeringen skille kunna våga åtaga sig ansvaet för en sådan utnämning inför nästsammanträdande Rikets Ständer, som väl torde bli böjda att, i stället för att bortrevilera några af våra vigtigaste grundlaghga riheter, draga försorg derom att icke ett och nnat af grundlagens gansk välbetänkta bud ingas i fullständig förgätenhet.