Sade du inte, då du friade till mig, att du inte
brydde dig om antingen jag var rik eller ej?
Det måste han erkänna att han hade sagt.
Sade du inte, att om jag stode naken på bar
backe, så ville du ändå hafva mig?
Äfven detta nödgades han erkänna.
Sade du inte detsamma jemt och ständigt, och
att du alldeles inte brydde dig om penningarne, utan
ville gifta dig med mig för min egen skull, och der-
för att du tyckte om mig, sådan jag var?
Jo, äfven detta måste han tillstå vara sanning.
Nå ja, ljög du då hvarje gång du sade så, och
bedrog mig med fagert prat?
Nej, bevars, det hade han icke gjort.
Ser du det! Du tog mig således bara för min
egen skull. Hvad menar du då nu dermed att du
klagar öfver, att jag inte är rik?
Han måste erkänna att han icke kunde klaga der-
öfver, men att han likväl tyckte sig hafva fullt skäl
att beklaga sig, då det visade sig, att hon var en
helt annan person, än den, för hvilken hon utgifvit
sig, hade ett oäkta barn, hade undergått tukthus-
straff och var i det hela en mycket vanryktad
qvinna.
Härpå svarade icke hustrun, utan kastade sig om
mannens hals, erinrade honom om hvad han lofvat
henne inför Guds altare, bad och besvor honom att
befria henne ifrån straff, lofvade honom, att hon i
sådant fall ville gifva sitt samtycke till skilsmessa,
utan att göra anspråk på något som tillhörde ho-
rom, men hotade honom i motsatt fall dermed, att
van aldrig skulle blifva skild ifrån henne, utan att
etala henne hälften af sin förmögenhet, ty hon hade
cke förgått sig så, att han genom dom kunde få
skiljas ifrån henne, och bragte det till och med så
ångt, att han icke allenast för sin del afstod ifrån
varje påstående, utan ock lofvade tillfredsställa de
friga klagande, hvarför äfven de samtlige afstodo
från sina klagomål.
På grund häraf blef hon frigifven, hvaremot för-
wör börjades i anledning af den förut omnämda at-
testen ifrån bokhållaen Asak, den hon erkände vara
alsk.
Till följd af de inhemtade upplysningarne blef hon
illtalad för förfalskning, men frikänd från åtal, för-
nodligen derför, att någon bokhållare Asak för när-
arande ej finnes, och att attestens författande såle-
les icke kunde anses såsom förfalskning, men när-
nast som bedrägeri, och emedan intet annat lagrum
efanns användbart för detta fall. Då Randine fri-
ändes, blef hon följaktligen lösgifven och reste straxt
ill sin man.
Rättelse:
I N:o 50, 8. 4, sp. 1, Art. om svampars förvaran-
le, r. 9, står: afsättas, läs: afritas.