mingshafvande af svar på följande frågor: 1. Finnas skogar, samt hurudan är deras be:skaffenhet och behandling: a) å kronans omedelbart förbehållne hemman och lägenheter, deribland kronoparker, gehäg m. m., :samt öfverloppsmarker i de norra länen? db) å till kronans disposition indragne boställen? ec) å boställen, som innehafvas af civile, militäre :samt ecklesiastike embetsoch tjenstemän? d) å kyrkors, läroverks samt fromma stiftelsers ;hemmaa? e) å kronohemman af alla slag, hvilka innehafvas med s.adgad åborätt? f) å krono-nybyggen? 9) å trakter, som blifvit till bergsbruk eller sågar, mot rekognition eller på andra vilkor af kronan avplåtne? h) å flygsandsfält, som blifvit ställde under allmän vård? ä) å Tands-allmänningar? ;k) å härads-allmänningar? J) å socken-allmänningar? mm) å hemman af frälse natur? na) å hemman af skatte natur? 2. Om enskildes skogar, vid förutsättning af deras begagnande härefter såsom hitintills, kunna anses, med deras bestånd, fortfarande fylla länets invånares behof af skogsprodukter till vedbrand, gärdsel och byggnadsvirke? 3. Hafva dessa skogar under sednare tider tilller aftagit? Om de aftagit, och sådant under en ängre följd af år egt rum, har detta aftagande varit större under sist förflutna decennium, än under det nästförutgångne ? 4. Om nu förhandvarande förbrukning af skogsprodukter. a) till bergsbrukens bedrifvande, d) till trävaruexport anses kunna fortfara såsom hittills, utan menlig inverkan på skogarnes framtida bestånd? 5. Om, och i sådant fall af hvad anledning, skiftesoch afvittringsstadgarnes tillämpning verkat till Se0garnes förminskning, eller misshushållning med m 6. Om egendomar, som äro med skog försedde, köpas i spekulation på skogens snara realiserande, samt om skogar från hemman särskildt öfverlåtas mot köp eWer arrende till afbrukning på vissa år? 7. Om. svedjande i orter, der det eger rum, isednare åren afeller tilltagit? 8. Om och i hvad mån, i följd af svedjande, skogseld uppkommit? 9. Om skogseldar i orten mer eller mindre ofta Törekommit, och om anstalterna för deras släckning äro ändamålsenliga? 10. Om enskilde vinnlägga sig om skogssådd och plantering äfvensom att å sina skogar införa en ordnad hushållning? 11. Om någon allmännare skogsbrist är för hand, eller befaras snart inträffa? 12. Om en sådan redan inträffat: hvad inflytande har detta förhållande haft a) på folkets hushållning i allmänhet och jordbrubruket isynnerhet, 8) på dess trefnad och moralitet, c) på klimatet, särdeles hvad angår nederbörd och wattutillgång? 13. Om och i hvad mån sådana slags åtal egt :rum, hvarom i 18 af 1805 års skogsordning förmäles? 14. Huru anses skogsåverkan, med afseende ej blott å sjelfva brottets beskaffenhet, än äfven å dess större eller mindre straffbarhet? Utan att likväl afbida vederbörandes svar å dessa frågor, torde det intressera läsaren att efter redan tillgängliga handlingar inhemta en kort historik om behandlingen af detta ämne, som vid förra riksdagen på ett förtjenstfullt sätt behandlades f lagoch ekonomiutskotten och jemväl var föremål för en liflig meningsstrid inom riksstånden. Oaktadt vid tidpunkten af ett lands börjande uppodling skogen, såsom för denna !hind rlig, betraktas nära nog såsom en fiende, fanns likväl redan i våra äldsta lagar skogen på det sätt skyddad, att det var förjudet att verkställa odling å landsoch häradsallmänning, utan tillstånd, i förra fallet af land och lagman samt i det sednare af härad och häradshöfding). Först under Wasakonungarne, då principerna om kronans ursprungliga eganderätt till all jord gjorde sig gällande, antogs i följd deraf kronans rätt icke allenast att meddela föreskrifter i afseende å dispositionen af skogen och skattejorden, hvaraf sketterna skulle utgå, utan äfven att för kronans eget bei:of förbehålla ekoch masteträd på sådan skog. I enlighet med den tidens åsigter om statens behörighet att regl-ra näringarne, . meddelades nu äfven föreskrifter om skogarnes användande, hufvudsakligen med afseende å bergsnäringen, hvarvid, i följd af skogsprodukternas ringa värde och de svåra k-mmunikationerna, den grundsats infördes, att skogen endast vore ett tillbehör till jordbruket och att jordegaren således blott hade ovilkorlig rättighet att använda skogsprodukter till sin nödtorft, hvaremot hans rätt att sälja skog gjordes beroende af särskilda föreskrifter. I denna syftning fortgick under 16:de och 17:de århundradet lagstiftningen om skogarne. Vid 1638 års riksdag, då detta ärende första gången synes hafva utgjort föremål för Rikets Ständers uppmärksamhet, röjde sig redan farhågor för följderna af de många olagliga torpanläggningar, som skett å allmänningar och annan oskiftad skog, äfvensom af det alltmera tilltagande svedjandet. Rikets Ständer beslöto då, att dessa skogar skulle af vissa dertill utsedda personer, jemte häradsnämnden, häradsvis beses, hvarefter afgöras skulle, hvilka torp fingo bestå eller borde utrifvas och hvarest nya finge anläggas, hvarjemte åt regeringen uppdrozss att gå i författning om en ordning huru skogarne icke så alldeles måtte tillintetgöras. I öfverensstämmelse med dessa åsigter förordnades straxt efter riksdagen en riksjägmästare för vården om kronans parker, hvarförutan i fråga om enskilda skogar år 1639 utfärdades ett plakat, hvilket vid ett, efter den tidens myntförhållanden särdeles högt, vite af 20 daler silfvermynt förbjöd svedjande på skogar, som lydde under bergsbruket. Vid riksdagarne 1642 och 1643 bibehölls förbudet mot svedjande i de orter, der bergsbruken antingen allredan voro i flor eller gåfvo hopp om förkofran; men i afseende å andra orter ,7 hemställde Rikets Ständer att svedjande måtte tillåtas efter visst mått och förordning i de bysken, der hvarken bärande träd eller timmer skada skedde; och borde för hvarje bärande träd som fälldes 5 nya planteras och fredas. Rikets Ständer anhöllo, i sammanhang härmed, att en skogenn Ts 0xM MM a Irma ss DR fa Ir OO hh I