Scheerness tlaärtyg Inca (0 KK. OCU div Hl to IP U90IT
wich 3 fartyg med 43 k. och 263 m.; i Pembroke 2
fartyg med 62 m.; i Queenstown (i Irland) 6 fartyg
med 134 k. och 1413 m., 3 Yachter med 2 k. och
138 m.; under utrustning och reperation befindtliga
och ingen bestämd station tillhörande (Östersjöflottan
är inbegripen under denna rubrik) 100 fartyg med
2193 k. och 24,242 m.; hembeordrade voro 19 far-
tyg med 428 k. och 4540 m.; inalles således: 325
fartyg med 6231 k. och 63,335 man.
I fråga om det väntade vapenstilleståndet
yttrar Morning Advertiser bland annat: Man
hyser i City starka tvivelsmål i afseende på
fördelarne af ett vapenstillestånd med Ryss-
land. Ryska hären, menar man, lider brist
på allt, ehuru den befinner sig i eget land,
hvaremot de förbundne ingenting sakna. Ett
stillestånd skall kanske sätta Ryssland istånd
att samla nya krafter, medan de allierade
måste uttömma sina.
Några dagar innan lord Clarendon afreste
till Paris, mottog han från handelskammaren
i Manchester ett betänkande, hvari, under
hänvisande på det oförsvarliga försummandet
af handelsintressena på wienerkongressen,
uttalas den förhoppning, att de britiska om-
buden i Paris skola begagna hvarje t.llfälle
att. främja den britiska handelns intressen.
Lorden har svarat, att han skulle taga saken
allvarligt i öfvervägande.
TYSKLAND.
Preussen. 1 den session i representanternas
hus, i hvilken öfverläggningen om godsegar-
nes polis i de sex östra provinserna afsluta-
des, förekom ett fall, som väckt icke ringa
uppseende. Fråga var om paragraferna 12—
14 i förslaget, hvilka bestämma att vid såda-
na handlingar af innehafvaren af polismakten,
hvilka i fråga om en embetsman skulle utgöra
förbrytelse eller fel i tjensten, strafflagens fö-
reskrifter angående förbrytelser och fel itjen-
sten skola tillämpas emot honom, godsegaren.
Representanten grefve Pfeil föreslog att dessa
paragrafer skulle ogillas. Det förefanns, me-
nade han, ingen anledning att hota riddar-
godsinnehafvare med vanärande straff; brister
och misstag kunde visserligen förekomma, men
icke blott på landet, utan äfven i sjelfva Ber-
lin. För att noga kunna bedöma faran af 6
12—14 hade han valt den praktiska vägen att
pröfva sin egen polisförvaltning, och dervid
hade han funnit att han verkligen gjort sig
förfallen till de svåraste straff. Så hade han
en gång, för att undertrycka ett farligt upp-
ror, låtit gripa och !em dagar hålla häktad en
person, om hvars juridiska oskuld han var öf-
vertygad (venstern: hör, hör!) Vid ett annat
tillfälle, då han blifvit offentligt insulterad af
en bland invånarne på hans gods, hade han
Jåtit om natten gripa honom och såsom do-
mare i egen sak dömt honom till åtta dagars
arrest (hör, hör!) Han nämnde vidare en per-
son som, då det var hungersnöd, afskurit ett
stycke kött af en häst, hvilket han utlagt till
lockbete för rifvarne — talaren uppgaf icke
på hvad sätt han straffat denne, men anmärkte
att för sådant, som han i den saken åtgjort,
hotades man i strafflagen med flere års tukt-
husarbete (rörelse till venster; hör, hör!) En
ung person, som gjort flere inbrott, hade han
låtit tilldela 30 prygel, och derför hotade ho-
nom lagen äfvenledes med tukthus. Men en
annan domare skulle hafva dömt annorlunda;
pojken hade blifvit ordentlig. Genom straff-
lagens tillämpning skulle man således blott
förlama godsegarepolisen (åhäl!); ty, mina
herrar, vår makt är icke såsom -embetsmän-
nens, beroende på lagarne; hon är väsentligen
diskretionär, vi handla efter pligt, ära och
samvete (hör, hör!) — Efter en utflykt i frå-
ga om engelska fredsdomare anmärkte talaren
att om han röstade för paragraferna och ho-
tade riddargodsinnehafvarne med vanärande
straff, så skulle han anse sig påtrycka ridder-
skapet vanärans brännmärke.
Nu reste sig deputeraden Wentzel. Mina
herrar ! utropade han vänd till högern, om
icke, efter hvad den förre talaren yttrat, ögo-
nen öppnats på er, så att j sen hvad som kan
väntas af de små herrarne, som hr von Ger-
lach kallar dem, och hvad tänkesätt de hysa,
dä viljen j icke se! då viljen j låta förtrycka
er af personer, som här missbruka den offent-
liga talfriheten för att berömma sig af för-
brytelser; som hafva dristighet nog att hör
framträda, emedan de väl veta att de ej kun-
na göras ansvariga för hvad de här tala; som
hafva nog dristighet att här erkänna att de
begått handlingar, för hvilka med goda ski
tuktbusstraff är stadgadt. Jag respekterar ta-
lets frihet, men jag väntar att den förre tale-
ren skall äfven utom detta hus förklara det-
gamma som han här sagt, och jag hoppas att
allmänna åklagaremakten sedan akall göra sin
skyldighet (rörelse). Jag vet nu att man vill
missbruka polismakten, kanske till och med
göra åklagaremakten till sin slaf, på det att
sådane saker gom äro uppenbara förbrytelser
emot kriminallagen, må förblifva ostraffade.
Men jag väntar att åklagaremakten skall göra
sin pligt. Hvad representanten grefve Pfeil
gjort i det fall, då han utlagt hästkadavret,
det har han icke berättat; men han har i de
andra fallen tydligt nog sagtoss att han gjort
det i en medveten föresatts att handla emot
lagen, och han uppträder nu här med det d:i-
stiga påståendet att godsegarne hvarken skulle
kunna eller böra dömas efter lagen (rörelse).
Om j viljen detta, mine herrar, så viljen j
skapa en klass privilegierade, som kunna för-
trycka hvilken de vilja; antagen j vidare pry-
selstraffet, som från andra sidan erbjudes er,
så skolen j få se hvarthän sådant leder. Om
då förhållanden inträffa, under hvilka den
man, som i det andra höga huset så afgjordt
tilat emot denna lag, och — jag vågar tala så
personligt — under hvilka vi icke mera äro
i stånd att skydda adeln; såsom vi skyddade
den 1848, så mån j ej tillägga oss skulden;
det skall då vara edert verk; och j skolen ä-
draga er efterverldens förbannelse.
Högljudt bifall följde på dessa ord; sjelfva
högern måste böja sig för deras sanning. Hr
v. Gerlach försökte ännu med ett af sina van
liga skämt göra spe åt Wentrels ädla vrede,
Fr.
PU oo