Scheerness tlaärtyg Inca (0 KK. OCU div Hl to IP U90IT wich 3 fartyg med 43 k. och 263 m.; i Pembroke 2 fartyg med 62 m.; i Queenstown (i Irland) 6 fartyg med 134 k. och 1413 m., 3 Yachter med 2 k. och 138 m.; under utrustning och reperation befindtliga och ingen bestämd station tillhörande (Östersjöflottan är inbegripen under denna rubrik) 100 fartyg med 2193 k. och 24,242 m.; hembeordrade voro 19 fartyg med 428 k. och 4540 m.; inalles således: 325 fartyg med 6231 k. och 63,335 man. I fråga om det väntade vapenstilleståndet yttrar Morning Advertiser bland annat: Man hyser i City starka tvivelsmål i afseende på fördelarne af ett vapenstillestånd med Ryssland. Ryska hären, menar man, lider brist på allt, ehuru den befinner sig i eget land, hvaremot de förbundne ingenting sakna. Ett stillestånd skall kanske sätta Ryssland istånd att samla nya krafter, medan de allierade måste uttömma sina. Några dagar innan lord Clarendon afreste till Paris, mottog han från handelskammaren i Manchester ett betänkande, hvari, under hänvisande på det oförsvarliga försummandet af handelsintressena på wienerkongressen, uttalas den förhoppning, att de britiska ombuden i Paris skola begagna hvarje t.llfälle att. främja den britiska handelns intressen. Lorden har svarat, att han skulle taga saken allvarligt i öfvervägande. TYSKLAND. Preussen. 1 den session i representanternas hus, i hvilken öfverläggningen om godsegarnes polis i de sex östra provinserna afslutades, förekom ett fall, som väckt icke ringa uppseende. Fråga var om paragraferna 12— 14 i förslaget, hvilka bestämma att vid sådana handlingar af innehafvaren af polismakten, hvilka i fråga om en embetsman skulle utgöra förbrytelse eller fel i tjensten, strafflagens föreskrifter angående förbrytelser och fel itjensten skola tillämpas emot honom, godsegaren. Representanten grefve Pfeil föreslog att dessa paragrafer skulle ogillas. Det förefanns, menade han, ingen anledning att hota riddargodsinnehafvare med vanärande straff; brister och misstag kunde visserligen förekomma, men icke blott på landet, utan äfven i sjelfva Berlin. För att noga kunna bedöma faran af 6 12—14 hade han valt den praktiska vägen att pröfva sin egen polisförvaltning, och dervid hade han funnit att han verkligen gjort sig förfallen till de svåraste straff. Så hade han en gång, för att undertrycka ett farligt uppror, låtit gripa och !em dagar hålla häktad en person, om hvars juridiska oskuld han var öfvertygad (venstern: hör, hör!) Vid ett annat tillfälle, då han blifvit offentligt insulterad af en bland invånarne på hans gods, hade han Jåtit om natten gripa honom och såsom domare i egen sak dömt honom till åtta dagars arrest (hör, hör!) Han nämnde vidare en person som, då det var hungersnöd, afskurit ett stycke kött af en häst, hvilket han utlagt till lockbete för rifvarne — talaren uppgaf icke på hvad sätt han straffat denne, men anmärkte att för sådant, som han i den saken åtgjort, hotades man i strafflagen med flere års tukthusarbete (rörelse till venster; hör, hör!) En ung person, som gjort flere inbrott, hade han låtit tilldela 30 prygel, och derför hotade honom lagen äfvenledes med tukthus. Men en annan domare skulle hafva dömt annorlunda; pojken hade blifvit ordentlig. Genom strafflagens tillämpning skulle man således blott förlama godsegarepolisen (åhäl!); ty, mina herrar, vår makt är icke såsom -embetsmännens, beroende på lagarne; hon är väsentligen diskretionär, vi handla efter pligt, ära och samvete (hör, hör!) — Efter en utflykt i fråga om engelska fredsdomare anmärkte talaren att om han röstade för paragraferna och hotade riddargodsinnehafvarne med vanärande straff, så skulle han anse sig påtrycka ridderskapet vanärans brännmärke. Nu reste sig deputeraden Wentzel. Mina herrar ! utropade han vänd till högern, om icke, efter hvad den förre talaren yttrat, ögonen öppnats på er, så att j sen hvad som kan väntas af de små herrarne, som hr von Gerlach kallar dem, och hvad tänkesätt de hysa, dä viljen j icke se! då viljen j låta förtrycka er af personer, som här missbruka den offentliga talfriheten för att berömma sig af förbrytelser; som hafva dristighet nog att hör framträda, emedan de väl veta att de ej kunna göras ansvariga för hvad de här tala; som hafva nog dristighet att här erkänna att de begått handlingar, för hvilka med goda ski tuktbusstraff är stadgadt. Jag respekterar talets frihet, men jag väntar att den förre taleren skall äfven utom detta hus förklara detgamma som han här sagt, och jag hoppas att allmänna åklagaremakten sedan akall göra sin skyldighet (rörelse). Jag vet nu att man vill missbruka polismakten, kanske till och med göra åklagaremakten till sin slaf, på det att sådane saker gom äro uppenbara förbrytelser emot kriminallagen, må förblifva ostraffade. Men jag väntar att åklagaremakten skall göra sin pligt. Hvad representanten grefve Pfeil gjort i det fall, då han utlagt hästkadavret, det har han icke berättat; men han har i de andra fallen tydligt nog sagtoss att han gjort det i en medveten föresatts att handla emot lagen, och han uppträder nu här med det d:istiga påståendet att godsegarne hvarken skulle kunna eller böra dömas efter lagen (rörelse). Om j viljen detta, mine herrar, så viljen j skapa en klass privilegierade, som kunna förtrycka hvilken de vilja; antagen j vidare pryselstraffet, som från andra sidan erbjudes er, så skolen j få se hvarthän sådant leder. Om då förhållanden inträffa, under hvilka den man, som i det andra höga huset så afgjordt tilat emot denna lag, och — jag vågar tala så personligt — under hvilka vi icke mera äro i stånd att skydda adeln; såsom vi skyddade den 1848, så mån j ej tillägga oss skulden; det skall då vara edert verk; och j skolen ädraga er efterverldens förbannelse. Högljudt bifall följde på dessa ord; sjelfva högern måste böja sig för deras sanning. Hr v. Gerlach försökte ännu med ett af sina van liga skämt göra spe åt Wentrels ädla vrede, Fr. PU oo