ladt lagbundet samhälle hade dristat anbefalla
domaremakten att förändra namnen i en gång
laga-kraft-vunna dokumenter — och domare-
makten lydde.
Den 8 Mars samma år dödades de förra
fastebrefven, och nya utfärdades, ställda en-
samt på konungen.
Så menlösa voro tiderna!
Visserligen tog justitieeoombudsmannen två
år derefter hand om saken, men den under-
dåniga hörsamheten aflopp utan ansvar, och
den sålunda verkställda åtkomsten kom att
ega bestånd.
Carl Johan dog, och genom arf (ett lag-
ligt fång) blef konung Oscar egare af ifråga.
varande egendomar.......
Det är med all glädje man nyligen erfa-
rit att han ärnar för det allmännas båtnad
afhända sig jordrymden af denna sin betyd-
liga possession. Han har, enligt ordalagen i
den härom utfärdade skrifvelsen, förklarat
det han
för befordrande af hufvudstadens önsk-
värda försköning är sinnad att, när hof-
stallets förflyttning kommer till verkstäl-
lighet, låta borttaga samtlige på Hel-
geandsholmen belägna, honom enskilt
tillhöriga hus och byggnader samt kost-
nadsfritt till vederbörande upplåta tomt-
ptatserna, hvarå de äro uppförda.n
Detta är en vacker akt af rättvisa.
Särdeles förutseende tyckas alltså rikets sed-
hast församlade ständer hafva varit, då de af-
slogo Kongl. Maj:ts år 1854 aflåtna proposi-
tion om ett slogs räntefritt lån till uppbyg-
gande af ett ridhus på denna samma holme,
hvilken byggnad skulle hafva ytterligare för-
svårat planeringen.
Men hvem menas i konung Oscars nu af-
låtna skrifvelse med vederbörande?
I Dagbladet, stadsstyrelsens organ, tog genast
för sina patroners räkning fasta på uttrycket
dch förkunnade att den kostnadsfria upplåtel-
sen (det begagnade till och med ordet skän-
kens) kommer att ske till förmån för Stock-
holms stad. Men just ifrågavarande uttryck,
som förefinnes i en skrifvelse ställd till hög-
ste styresmannen för staden, inom hvars ter-
ritorium egendomarne ligga, tycks bevisa att
Dagbladets hastiga förmenande icke är det
rätta.
j Sannolikt har Kongl. Maj:t varit nog kon-
seqvent i sin rättvisa handling och med detta
innu obestämda vederbörande menat staten
eller kronan, från hvilken ifrågavarande för
dess räkning och för dess medel inköpta egen-
domar så orättmätigt blefvo afhända. Skälet
åter för denna åsigt synes dessutom ligga såväl
i sammansättningen af den kommittå, om hvars
tillvaro man underrättas i samma kongl. skrif-
velse, kontrasignerad af finansministern, som
i förslaget om flyttningen af det kronan till-
höriga hofstallet. Ett ursprungligen orättfån-
get gods i allmänhet äterställes gemenligen
äll den egentlige egaren, icke till någon an-
dan. Att tänka annorlunda vore i närvarande
fall en förnärmelse mot den höge återställaren,
som förklarat sig vara sinnad att framdeles
göra den ifrågavarande uppoffringen.
Kilian.