derlag lät nedskjuta, befann sig äfven en geheral Dessaline, sön till den fordne kejsaren åf samma namn och broder till den nuvarande öfverpolischefen i hufvudstaden. MESRONERTO TERRORN Helgeandsholmen och vederbörande. Icke utan skäl-skulle man kunna säga att Helgeandsholmens historia är Sverges historia i smått. Urtidens mörker hvilar alltför tungt öfver denna lilla holme, ursprungligen kallad Stockholmen, att det nu med säkerhet kan afgöras hvilka varit dess första bebyggare: troligen blir för alltid outredt om det var Sigtunaboerha, sedan de hack:i bäl följt sin här landade stock, eller den fifige Strengnäs-fiskaren, hvilken icke unnade bispen den feta laxen, utan ilade hit för att koka den i egen gryta. Rikets medeltid är full af munkar och blod och uppror. Såock Helgeandsholmens. Den bar. haft sin kyrka och ett kapell, ett s. k. helgeandshus, hvilket gifvit holmen det namn, som den fortfarande bibehållit. Den har varit afrättsplats för åtskilliga förnämiteter, bland hvilka specielt omtalas junker Magnus Birgerson; och den har haft sin bondeslagtare, ithy att herr Bjelke till Krakerum här nedgjorde etthundra tre upproriska bönder, hvilka tagit sin tillflykt in i helgedomen. Likaledes har holmen, under nya tiden, varit välsignad icke allenast med en mäktig aristokrati, hvarom bland annat minnet af grefve Pehrs hus bär vittne, utan ock med en stor representant af penningen i det fordna mynthuset, som nedrefs 1673. Svenska allmogen har alltid haft för sed — detta hörer ock till landets historia — att låta gödselhögen ligga ända inpå hyddans tröskel: samma sed ha kongl. slottets patroner haft i afseende på stallspillningen här. Och vårt klassiska öfverintendents-embete, hvars fotspår visa sig i alla våra landamären, har också ådagalagt sin sköna smak i den härstädes uppförda handelsbazaren. Slutligen — det är hit vi ville komma — hafva i Helgeandsholmens fickor, liksom i mången annans, blifvit stoppade några göpnar ryska silfverrubler, detta underliga mynt, hvilket omgestaltat så mycket i gamla Sverge. Historien om den s. k. rubelfonden är i korthet följande: Ar 1812 hade i riket inträffat en svår missväxt, som högt stegrade landets, äfvensom armåns behof; och efter negociationerna vid mötet i Abo emellan Carl Johan och kejsar Alexander lemnades som lån åt svenska staten en och en half million rubel att utgå dels i kontanta penningar och dels i spanmål. Denna fond förvaltades af allmänna magasinsdirektionen, en del af spanmålen gick till undsättning åt de nödlidande med återbetalningsskyldighet, och statskontoret skulle godtgöra Ryssland vid allmänna liqviden af krigsskulderna. Emellertid hade fråga uppstått om en ny broanläggning öfver Norrström, och denna anläggning stod i samband med en plan att nedrifva kongl. stallet, jemna Helgeandsholmen och derpå uppföra någon byggnad i större och ädlare stil. För ändamålets vinnande var nödigt att inköpa de på holmen befintliga hus, som tillhörde enskilta personer, och hofstallssamt kasernbyggnads-direktionen anbefalldes att härom gå i författning. Husen erhöllos: de inlöstes med penningar ur rubelfondenför ett pris af tillsammans 104,300 riksdaler banko; direktionen uppdrogs att låta för Kongl. Maj:t och Kronan lagfara dem, oeh rådbusrätten utfärdade, enligt hvad dess berättelse intygar, ordentliga fastebref på ifrågavarande hus nför Kongl. Maj:t och Kronan, uppå hvilken salubrefven voro ställda och för hvars räkning uppbuden skett. Allt giek sålunda lagligt till; och ehuru det skulle hafva varit stridande mot all ordning, om konungen utan ständernas hörande nedrifvit kronans egendom, tog dock hvar man för afgjordt att försköningsoch byggnadsarbet t genast skulle komma til vorkställighet. Men helt annorlunda hade Carl Johan under tiden beslutit. Han hade funnit att hyrorna för de inköpta egendomarne voro ganska indrägtiga och icke så olämpliga att draga på för egen del. Obehindradt kunde han likväl icke tillegna sig dem, så länge de voro statens tillhörighet. Till. allmän förvåning aflät han då i sitt ullenastyrande intresse följande kongl. bref till öfverståthållaren i Stockholm: CARL JOHAN c. Sedan Vi, vid gräns sköpeoch lagfartshandlingarne för r der n:ris 3, 4, 5 och Helgeands jär i ssiaden, hvilka Vi af enskilta medel (!;, nemligen af ;den högstsalige Konungen och Oss tillhörige så kallade rubelfonden inlöst emot tillsammans 104,300 sriksdaler, infordrat underdånig förklaring af hvad anledning köpeoch fastebrefven för nämde egendo;mar blifvit ställde på Oss och Kronan, enär de enpsämt af Oss blifvit inköpte, har Vår Hofstalloc! Kasernbyggnads-direktion i underdånighet upplys: patt sådant grundade sig på det uti Vårt nådiga pbref till bemälte direktion härom den 19 Juni 1816 influtne stadgande; men som ifrågavarande hus vid Norrbro blifvit, icke för Vår och Kronans, utan för Vår Egen höga räkning och till Vår Egen nådiga och fria disposition af Våre enskilte medel(!) inköpte; alltså gifve Vi eder sådänt härmed i nåder tillkänna, ;med befallning att om detta förhållande underrätta pmagistraten samt fc alta act nya fastebref blifva smed ofvanberörde vättelse utfärdade, och rättelsen i puppbudeoch lagfartsprotokollen behörigen antecknad. 1610 befalle c. c. Stockholms Slott den 2 Febr. J . CARL JOHAN. (C. W. Ehrenborg. Vågade rådhusrätten hörsamma denna befallning?