TUHRKIBT.
De franska tidningarnes korrespondenter
Ityckas hafva haft orätt, då de uppgifvit att
i Ilord Redeliffes förmenta begär efter rätthaf-
ti veri skulle stört reformverkets fortgång i Tur-
kiet. Hamb. Nachr. uppgifver, ehuru utan att
anföra källan, att samtliga svårigheterna verk-
ligen äro undanröjda, och att utfärdandet af
en hattischeriff i denna angelägenhet med det
snaraste är att emotse.
Journal de Const. afhandlar i en artikel på
3 spalter sultanens närvaro vid lord Redclifes
kostymbal, hvilken gör epok i Turkiets hi.to-
ria. Den officiösa tidningen framhåller huru-
som denna fest icke blott i glans öfverträffar
allt dylikt föregående, utan äfven stod i när-
maste samband med de försonliga och en-
drägtiga tänkesätt, som äro så dyrbara för
sultanen. Närvaron af de kristna religions-
I samfundens patriarker lemnade intet tvifvel
öfrigt om denna fullkomliga försonlighets-
anda. De främmande makternas sändebud
med deras legationspersonal visade sig i stor
uniform. Alla de allierades generaler och of-
ficerare, alla utmärkta personer af handels-
ståndet och samhället i allmänhet samt främ-
lingar voro i galla eller maskerade. Öfver
hufvudingången läste man 1 tramsparent eld
Victoria, öfver en af de illuminerade träd-
gårdsallerna Abdul Medsehids och på den
inre borggården voro åtskilliga tillfällighets-
deviser anbragta. Sultanen, som ankom i sin
statsvagn, kunde knappt komma fram bland
mängden. Han åtföljdes af en stor svit. Från
Tscheragonpalatset till hotellet följde honom en
sqvadron engelska lansierer. Lord Stratford
de Redcliffe, åtföljd af sin legationspersonal,
och britiska armens och flottans staber emottogo
sultanen när han steg ur vagnen under det
God save the queen uppspeltes. På öfversta
trappsteget presenterade lord Redeliffe sin
grefvinna och sina döttrar. KI. half 10 gjorde
sultanen med sin svit en rund genom den
vidlyftiga våningen och begaf sig sedan till
den af tusentals ljus strålande danssalen, i
hvilken samtlige representanter för de främ-
mande makterna med deras legationer, äfven-
som öfrige gäster voro uppställda i två täta
och slutna leder. Sultanen tog plats på ett
praktfullt prydt upphöjdt säte och emottog
sina ministrar, de utländska beskickningarnes
chefer och vidare diplomatiska kärens damer.
Storviziren, utrikesministern och Ethem Pascha
voro sultanens tolkar; han konverserade på
det vänligaste sätt med representanterna för
de främmande makterna. Ett ögonblick der-
efter uppstämde den utvalda orkestern sina
toner. Qvadrillerna ordnade sig och dansen
började. Sultanen visade sig mycket nöjd
med detta europeiska nöje, som han nu för
första gången bevistade, och hvilket genom
mångfalden af de fantasirika drögterna erbjöd
ett underbart behag. Kl. 10 lemnade sulta-
nen, åtföljd af lord Redceliffe, dennes maka,
hennes damer och legationspersonalen balsa-
len och begaf sig, sedan generalskan Bazaine
blifvit presenterad, ånyo till de andra rummen,
der han hvilade sig och fann jemte sitt porträtt
allt som kunde vara honom angenämt. H. M.
besökte äfven de särskilda gallerierna och för-
tärde glace. Sedan dånade åter kanonerna,
militärmusiken spelte upp och sultanen lem-
nade hotellet under det han på det mest
smickrande sätt uttalade sin tillfredsställelse
för den engelska ambassadören.
Afven de österrikiska tidningarne visa plöts-
ligen en ovanlig välvilja för lord Redoliffe
och dölja icke, att denna fest var en triumf
för honom vid målet af sträfvanden, som han
med ihärdighet i många år fullföljt. Lord
Redeliffe hade till och med förmått Sardini-
ens minister baron Tecco, som missnöjd med
sitt uteslutande från konferenserna stod färdig
att afresa, att dröja öfver balen och infinna
sig der, så att hans oväntade uppträdande vid
denna fest ännu mera förhöjde den anda af
försonlighet, som der rådde. Äfven sina gam-
malturkiska motståndare bemötte lorden på det
mest förekommande sätt, och med sjöministern
Mehemed Ali, som på lång tid icke varit i
engelska beskiekningens hotell, föreföll en
scen, som formligen beseglade glömskan af
allt gammalt groll.
Blott i franska ambassadhotellet tyckes man
vara mindre sentimentalt stämd. Hr de Thou-
venel tyekes vara missnöjd att han ieke kun-
nat vinna försteget för sin medtäflare i spet-
sen för civilisationen. Så tyckes det åtmin-
stone af de sednaste franska korrespondens-
artiklarne från Konstantinopel af den 5 Febr.
Dessa uppgifva att engelsmännen på balen
icke visat tillbörlig grannlagenhet. En gäst
hade visat sig maskerad som derviseh; sul-
taren skulle ha rynkat pannan vid denna
profanering. Times korrespondent hade till och
med anlagt sultan Selims historiska kostym,
hviiket ännu- mindre kunde behaga. En an-
nan engelsman uppgifves ha dansat klädd som
en turkisk dam. Man hade improviserat sul-
tanens inbjudning, men icke modifierat åt-
skilliga detaljer derefter. Sultanen bar för
första gången offentligt hederslegionens band;
han samtalade förnemligast med Englands,
Frankrikes och Österrikes sändebud; hr del
Thouvenel hade sin plats till höger om sul-
tanens fåtölj.
På franska ambassadörens bal den 4 Febr.
påstå de franska korrespondenterna att grann-
lagenheten var bättre iakttagen. Såsom he-:
dersvakt fanns icke blott franska utan äfven
turkiska trupper. Sultanen åsåg från galle-
rict en kontradans och en polka; då man
förde honom till en estrad, der blott en få-
tö!j fanns, lät han hemta stolar för alla da-
merna af diplomatiska kåren och satte sig
icke förr än alla tagit plats; Han var ut-
märkt vänlig och munter och qvarblef 3 tim-
mar, under det han i engelska hotellet dröjt
blott I timma o. 8. v.
Från Konstantinopel skrifves den 7 Febr.
att storvezirens afresa till fredskonferenserna
återigen blifvit fördröjd. Journal de Const.
uppgifver nu att resan skulle anträdas den 111:
Febr. Hans hufvudsakliga sträfvanden i Pa-li
ris tros komma att gå ut på att få Portens
avi taritat 5 Plan ass a 2 hr
de SS