Österrikes steg att numera konstatera äfven det officiella biträdande kabinetterna i Paris och London gifvit de af Ryssland antagna preliminärerna, beledsaga vi med de uppriktigaste önskningar för ett lyckligt och snart resultat. Besagde kabinetter kunna, såväl efter allt hvad jag sagt deras härvarande representanter som ock till följd af det af de kungliga gesandterna i Paris och London förda språk, icke häröfver hysa några tvifvelsmål. Redan genom det enkla faktum, att vi genom baron Werther väsentligen medverkat till fredspreliminä-ernas antagande från ryska kabinettets sida, har det likasom följt af sig sjelft, att vi, i händelse de öfriga makterna inbjuda oss till fasthållandet af den vunna gemensamma fredsgrundvalen, icke skulle dra i betänkande att förklara oss beredda att deltaga i preliminärernas undertecknande. Härigenom skulle vi bäst ådagalägga, att ehuru vi icke medverkat till uppkomsten af detta dokument i dess detaljer, vi likväl beslutat för framtiden taga detsamma till utgångspunkt för vårt politiska handlingssätt, och att vi visserligen med alla krafter skulle verka derhän att förlikningens vunna grundval icke på nytt måtte uppskjutas eller rubbas. Att häröfver lemna kabinetterma i Paris och London ytterligare ett särskildt. meddelande, då de ju sjelfva ännu icke officielt tillkännagifvit sitt bifall till de af Ryssland antagna preliminärerna, skulle ej blott icke emotsvara vår hittills intagna ställning, hvilken förstått undvika äf! ven skenet af hvarje inträngande i de förhandlingar, som hittills undanhållits vår kännedom, utan ock lägga i dagen ett oroligt misstroende till det riktiga uppskattandet af vår betydelse som tysk och europeisk makt, ett misstroende, som för H. M. KonAungen oeh för dess regering är fullkomligt främmande. Det meddelande man lofvat oss angående den från Osterrikes sida tilltänkta förklaring till tyska förbundet emotse vi med lifligt intresse, och hoppas, i likhet med österrikiske ministern, att den endast skall kunna vara egnad att ådagalägga hela tyska förbundets enighet i bedömandet af den närvarande tidens stora politiska fråga och af de deraf för förbundet uppkommande pligter. Kort efter det hr v. Manteuffel afgifvit detta svar, synes preussiska kabinettet ha fått del af den framställning till förbundsdagen som Österrike då hade för afsigt att göra, och sedermera verkligen gjort, och hvilken vi redan för några dagar sedan meddelat våra läsare. Denna nya kommunikation har preussiska regeringen besvarat genom en not af d. 3 Febr. till reussiska sändebudet i Wien. I denna not örklaras till en: början, att om preussiska regeringen erhållit del af den österrikiska framställningen innan den definitift fastställdes, skulle hon visserligen ha önskat deri föreslå några förändringar samt måhända tillstyrkt något uppskof med dess afgifvande. Men dette, yttras vidare, har emellertid ieke kunnat afhålla oss att äfven vår sida nårma oss det en gång faststående österrikiska beslutet med den så ofta ådagalagda uppriktiga önskan, att se vid detsamma knyta sig ett förbundsdagsbeslut som förkunnade Tysklands och dess båda stormakters endrägt, för så vidt detta synes förenligt med tyska förbundets värdighet och sanna intressen. Vi äro öfvertygade att alla våra tyska förbundsbröder med lika stor tillfredsställelse som vi sjelfva i de af de krigförande makterna antagna preliminärerna erkänna en nyvunnen grundval för en snar fred. Att Preussen i sin egenskap:af europeisk makt är beredt att, medelst deltagande i preliminärernas underteeknande oeh de derpå följande fredsunderhandlingarne, om det dertill af de krigförande inbjudes, tillegna sig denna grundval, till hvars vinnande det vet sig hafva i den europeiska fredens intresse på vederbörlig ort för sin del bidragit, och på ett sådant sätt tillegna sig den, att det ej tillåtes att den ånyo rubbas eller kränkes, har jag redan i min skrifvelse af den 26 i denna månad förklarat. I det Preussen såsom europeisk makt intager denna ställning, har det samvetsgrannt fullgjort sina pligter såsom tysk makt såväl emot hela förbundet som emot hvarje enskilt af sina tyska bundsförvandter. Det tror sig derföre kunna vänta af de sednare, att äfven de skola erkänna den af alla de krigförande makterna enhälligt antagna grundvalen såsom garanti för en snar och Tysklands intressen närmande fred, och vara beredda att densamma företräda i den mån det erbjudes dem, i deras egenskap af medlemmar af det tyska förbundet, möjlighet att bilda sig ett fullkomligt grundadt omdöme öfver de punkter, som kunna blifva föremål för sädana olika åsigter och anspråk, som kunna fördröja förhandlingarnes afslutande eller till och med ställa detsamma på spel. Att sjelfva förbundets representerande på lämpligt sätt vid förhandlingarne skulle vara ett särdeles lämpligt och derföre i allas intresse önskvärdt medel, lärer kejserliga österrikiska kabinettet med oss erkänna. Den k. förbundsdagsgesandten skall anbefallas att i öfverensstämmelse med förestående anmärkningar, attala sig i det utskott till hvilket grefve Rechberg kommer att påyrka den öster förklaringens remitterande, och vi hoppas med tillförsigt, att han derigenom skall blifva .satt i tillfälle att på ett särdeles verksamt sätt bidraga till ett snart åvägabringande af ett enhälligt förbundsbeslut. Preussiska regeringen har derjemte aflåtit ett cirkulär till alla sina agenter i utlandet, genom hvilket de erhålla del af ifrågavarande not och uppmanas att om dess innehåll underrätta de respektive regeringarne. Underrättelser från Frankfurt gifva vid hanlen, att förbundsdagen, i öfverensstämmelse ned utskottets redan förut omförmälda tilltyrkan, visserligen beslutat erkänna det anagna fredspreliminärutkastet såsom grundval ör en säker och varaktig fred, och att göra less upprätthållande till sin uppgift, men lock förbehållit sig vidare beslut i afseende vå den femte punktens ännu icke närmare vestämda . specialvilkor. Om förbundets särkilda representerande vid pariserkonferenseria förmäles i beslutet ingenting, utan uppnanas fastmer de båda tyska stormakterna, tt äfven framdeles vaka öfver de gemensamma ntressena. Representanternas hus har fortsatt diskusionen om lagen beträffande godsherrarnes volisoch öfverhetsrätt samt antagit dess flesta tadganden. Ett antal katolska medlemmar af repreentanternas hus ha der väckt förslag, att muset måtte uppmana regeringen, att upphöja kademien i Mäiänster till ett fullständigt kaFb mA ÖA ONA NA Wm AA UU mm EA vs AM AA mh Vv mm mr rs