BLANDADE AMNEN. Er ny björnhisteria från Lappmarken. Sistlidne hört hade en-lappman i Åsele lappmark, benämd Nils Andersson å Fjellfjell, vid en utvandring irskogen genom? den ;-medföljande: hunden upptäckt ett björnide, hvilket, med antagande att hundens signal var tillförlitlig, utan vidare undersökning oeh rxtan störande-af hemfriden för de varelser, som der vore -boende, för den gången lemnades, i ro. Några veckor derefter, eller i Noy. månad, sedan snö fallit, begaf sig lappmannen åter till det. utmärkta stället, åtföljd, icke såsom merändels vanligt är vid sådana tillfällen, af kraftfulle, modige och beväpnade karlar, utan endast af sin hustru eeh en till vextenliten soå vid namn Paul, af omkring 13 års ålder, samt den trogne handen. Det förstås att alla dessa voro beväpnade, fastän ieke så grundligt såsom då man går mot ryssen. -Lappmannen sjelf bar sin vanliga lodbössa, skarpladdad med dubbla skott; gossen giek vid hans sida, äfven beväpnad och prydd med ett dylikt vapen; hustrun prestaverade -med en lång spjutstaf, hvars nedra del glänste af ett bredt, massift messingsbeslag — och hunden, som leddes i ett band, hade i god ordning sina tänder; hvilka han började visa då idet nalkades. Under den föreställningen att der inne fanns blott en björn och ieke anande att en hel familj der lägrat sig, anfölls med frimodighet skogsfurstinnans boning, för hvilkens dörr lappqvinnan höll vakt ech motstånd med en s. k. hendspik (trästör), mot hvilken kändes starka påtryekningar i oeh med detsamma hen i gluggen såg ett förfärligt lurfvigt och svårt hufvud med ett par gnistrande ögod och 2:ne radet bistra tänder; som uti! handspikenh inpräglade djupa spår; hvarjemite vid denna vakt-. hållning, der mod och armarnes styrka togos. i anspråk, qvinnans örhinnor kände en lika stark! pätryskning åf det råmande ljud, som från öpphingin utträngde. Lappmannen sjelf jem te gössen hade: emellertid bestormat idetstak och genomenderanbragt öppning riktat skotten nedåt, men detta utan annah verkan änvatt det hördes blifva ett hiskeligtväsende under jorden; ty den förfärligtskärahdö basstärnman, som af andra gäållare röster i Högre tonart aekompagnerådes, dånade med ett oupphörligt fortissimå, :öch hvarigenom de frimediga jägarnd: komme underfund med att der funnos rhånga brumrmmande bort Vidaffyrandet af det första starka! skottet: bortsprängdes låset å dem bössa lappmanned sjelf höll, oeh dettä vapen blef då straxt obrukbart — Nu mn trädde ett betänkligt ögonbliek; den grund, nemlige idets hvalf kyatpå, gubben och senen stode, darra under deras fötter oeh de befarade i hvarje moma att det skulle instörta och fri ut:ång beredas för de Yredgade vek bullrande djuren, hvilka i sådan händelse hade-utan skonsamhet anfallit och nedergjor sina motståndåre. Lif eller död; tänkte lappmanneh; modetstegrades, gevären växlades i största hast, gå att gabben! tog sonens-af denhe nyss laddade bössh, öeh lemhade henom i stället spjutet, hvilket han T ter förmåga ifrigt begagnadegenom flitigt nedstiökände genom hvalfvets alltmer utvidgade öppning; fen slutligen fastnade spjutet i något, så att dåt icke kunde dragas tillbaka, och man vissteieke strait hvaruti det satt — men det var uti björnens väldiga käft, Hvilken liksom ett slagjern med taggar omslåBit detsamma och hölls så stadigt som om det varit fastväxt i klippan; men det deraf uppkomna bryderiet häfdes snart genom den hos gubben uppkomna iden att riktä skottet efter den i björnens gap sittande spjutstafven; skottet träffade då hufvudet med den effekt att måtronan för den underjordiska familjen dignade: ned odh andades ieke. mera. Den dånande basrösten tystnade väl för alltid; men stillheten herrskade ännu ickeji den upproriska grottan; der hördes ännu brummande ljud, och ingen vågade stiga dit ned förrän alla ljudorganer tystnat; och: efter en stunds vapenhvilafortsattes det blodiga verket af anföraren. — lappmahnen, som affyrade den ena salfvan efter den andrå; och med tillhjelp, ieke allenast af den 13-årige bjelten, hvilken under det svettdropparne.såsom perlor rullkde nedför hans kinder, med tapperhet svängde sitt Spjut, Hvilket,blödrargadt och Yisande djupa märken efter de väldiga bötarnie, förvåras såsom tröfö, utan ok bilrädd af gumman som under helafbardaleken oup hörligt stod såsom vakt vid idets öppning — en punkt, hvärifrån visst icke den bästa anblicken erbjöd sig, S hade denne husfader inom några timmar aväneerat med striden till dön segrande fulländning då allt allarm tystnade, att han ändtligen vågadö att genom öppningen nedstiga i den dänkläå och HKalfupplysta boningen, för att der räkna antalet af sina afsomnåde och utsträektå motståndare. Den hetaste striden var nu öfverstånden — lemnande efter sig en blandad känsla af matthet oeh tillfredsställelse, och de till ett mördande uppror uppbragta sinmmena hade stillat sig — icke förberedda att uthärda ett nytt uppträde af samma art; och derföre var det för den neduti grottån till.de döda kropparne nedstigna jagaren en både oväntad och förvånande anblick att se det en ännu oblesserad och lifslefvande kamrat den 4:de i räkniögen; gjorde en cirkelvandrang omkring derdödarathöriga Oh då det är natärligt ratt2:ne-så-oliksindade vasenden icke blange kunde trifvas tillsammans — med betraktande af hvarandras fysiomemier; så tog lappmennen — gående bak