Det lofvar jag af hela min själ. Länder
kan jag inte ge, pengar inte heller; men kan
jag tjena med en liten ed, gubevars, så allt-
för gerna. Det är inte skymfligt det. Var
god och bär fram grekiska bibeln.
Vidar.
MUSIK.
KoneL. TEATERN. Bland gammalt nytt,
som åter fått komma på repertoiren, är äfven
den lilla operetten Närnbergerdockan, hvar-
till Adam, kompositören af Alphyddan, Po-
stiljonen, Bryggaren m. fl. skrifvit musiken.
Fröken Westerstrand hari Niärnbergerdockan
öfvertagit Berthas parti och har säledes fått
ett rikt tillfälle att lysa med sin utomordent-
liga koloratursång. Men äfven hvad sjelfva
rolen beträffar, så passar densamma förträft-
ligt för fröken W., och vi hafva aldrig sett
henne så mycket till sin fördel som i denna.
Publiken syntes också erkänna detta genom
de varma bifallsyttringar, som kommo henne
till godo. Isynnerhet applåderades fröken W.
efter den artistiskt sjungna, i hög grad svåra
arian, hvars effekt äfven höjdes genom det af
Randel så smakfullt utförda obligato-violin-
partiet. Att fröken W. synes hafva lyssnat
till vår vänliga erinran att ej öfverlasta sina
fioriturer och kadenser, är för oss en särskilt
anledning till tillfredsställelse. Det bevisar
lika mycket omdöme som konstnärlig sträfvan
hos artisten att söka undvika de fel, som af
kritiken rättvist anmärkas. Öfrige medspe-
lande i denna visserligen enfaldiga, men för
den stora publiken underhållande och roande
farce hafva bibehållit sina roler och fylla
dem, som vanligt, till publikens stora belå-
tenhet.
-—- HR GUGLIELMIS KONSERT. Det rika och
omvexlande programmet till denna konsert
hade lockat ett stort antal åhörare till hr De
la Croixs salong sistlidne lördag. Att dessa
ej blefvo svikna i sina förhoppningar, derom
vittnade det lifliga bifall, som följde på hvarje
musiknummer. Konsertgifvaren var isynner-
het väl disponerad denna afton, och sjöng,
som man hade anledning vänta, på ett konst-
närligt sätt sina partier. Hr G. eger, likt de
flesta söderns barn, ett mycket dramatiskt fö-
redrag i sin sång, och det sätt, hvarpå han
utför den andliga musiken, gifver tillkänna,
att han äfven egnat allvarliga studier åt denna
musikgren. Den ofta af sångaren Ciaffei här
med stort bifall sjungna kyrkoarian af Alles-
sandro Stradella föredrogs med ett utmärkt
sostenuto, om också ej intonationen i denna
nummer alltid var fullkomligt korrekt, hvil-
ket torde böra tillskrifvas den omständighe-
ten att hr G. för orkesterns skull nödgades
sjunga denna aria i en något högre tonart,
än han eljest lärer varit van och än som egent-
ligast ligger för hans röst. Lätt och lekande
sjöng hr G. Figaros aria Non piu andraix,
likasom en canzone, ursprungligen för tenor
skrifven, ur operan Il Rigoletto af Verdi La
donna e mobile, hvars för ögat smekande,
ehuru föga originella melodi föranledde rop
å da capo, som konsertgifvaren äfven efter-
kom. Lyckligast var dock, i vårt tycke, hr
G.ide tvenne tyska sångerna Des Mädchens
Klage af Schubert och Auf der Wander-
schaft af Mendelssohn-Bartholdy, hvilkas ut-
fö.ande verkligen kunde kallas mästerligt.
Äfven den sista nummern, den stora arian
ur Donizettis Favorite, sjöngs med den ka-
rakter och bravur, som denna kompösition
fordrar, och sångaren, som med hvarje ny
nummer tycktes stiga 1 publikens ynnest, blef
efter dess afsjungande framropad. Hr Gu-
glielmi har genom sitt uppträdande vid denna
konsert, jemte en sällsynt vacker röst och en
aktningsvärd konstfärdighet, ådagalagt en
mångsidighet, som förstår att uppfatta och
återgifva hvarje sak uti dess sanna karakter
och som fordrar särskilt erkännande.
Mll Adelaide Valerius biträdde konsertgif-
varen med en liten duett af Mendelssohn samt
ett solonummer: La Promessan, af Rossini.
Rent och okonstladt sjöng mll Valerius begge
dessa musiknumror, hvilka emottogos med bi-
fall. Hr Bendel bidrog också med ett-piano-
nummer, likvisst ej det enligt programmet ut-
lofvade Scherzo af Chopin, utan den senast
vid hr Bendels egen konsert utförda fantasien
af Lisat öfver motiver ur Profeten, Skridsko-
löparne kallad. Hr B. spelade denna svåra
och briljanta komposition med mycken färdig-
het och skördade äfven derför frikostigt bi-
fall. En annan fråga blir det, huruvida det
kan anses artigt mot publiken; att efter behag
och utan anmälan ndra å programmet utlof-
vade numror. Både konsertgifvare och biträ-
dande artister borde vara angelägna att und-
vika detta qui-pro-quo, som nu förekommit
vid flera konserter å rad och som, när det
icke föranledes af ett plötsligt sjukdomsfall,
väl må anses såsom ett klandervärdt oskick.
Emellertid är det, såsom ordspråket säger.
icke något ondt, som ej har något godt med
sig, och sålunda bereda dessa improviserade
kulissförändringar åtminstone allmänheten nö-
jet att få skratta åt recensenter, som löpa med
limstången. En ny anledning dertill har
Stockholms Dagblad gifvit i dag, då det i all
oskuldsfullhet berättar, att hr Bendel utförde
sitt nummer af Chopin med talang!
Det öfriga af programmet upptogs af trenne
uvertyrer. Mendelssohns Sköna Melusina
tog sig sig särdeles väl ut emellan sina båda
intressanta kavaljerer, Cherubinis gedigna u-
vertyr till Vattendragaren samt Richard Wag-
ners till Tannhäuser. Mest var nyfikenheten
r ktad på den senare uvertyren, som nu för
andra gången hos oss uppfördes. Åhörandet
PP vanan mail landa anvndact ata dan 20