det ena tillsammans med det andra och kom-
mer till den förmodan att Rhitra — hvilken
efter äfventyret med Jörgen varit från nejden
försvunnen — måste vara densamma som —
Dorrit. Den egenhet, att den sednare alltid
varit sedd med en liten fantastisk amulet, en
orm af purt guld, i venstra örat, något som
äfven varit anmärkt om Rhitra alltifrån det
hon var litet barn, gifver denna förmodan till
och med en temlig grad af visshet. Den ven-
diska qvinnan, Gulitza, bor ännu derute på näset.
Strange beslutar att uppsöka henne,
Mötet mellan Strange och Gulitza är af
aldrastörsta märkvärdighet. - Han får här af
den gamlas egen mun de sällsammaste ting
att höra, Sjelf i yngre dagar en strålande
skönhet, har hon varit röfvad och bortförd
till ett af de,vendiska hedna-templen, der
hon om nätterna blifvit besökt af den orena
guden? men efter någon tid, enligt hedniskt
skick, från templet nedstörtad i hafvet för att
dö med sin skam; hon hade emellertid blifvit
upptagen ur böljorna af en fiskare och sed-
nare apländt till den danska kusten, der hon
byggt sig en koja och födt ett vredens barn,
hvars kött och blod visserligen är hennes,
men hvars ande är en djefvulsp, Den olyck-
liga modren bar endast en uppgift på jorden,
den att kunna lösa all den förbannelse, hen-
nes osaligt undersköna dotter sprider omkring
sig, och hon undervisar Strange i ett signeri
hvarmed han, gåsom en ren och öbefläckad
riddare, skall kunna bryta Dorrits afskyvärda
trollmakt och tillika affocka henne hvad hemr
lighet som helst. Medlet kan dock ej begag-
nas förgän pästa Sankte Hans natt.
Under tiden till dess mellankommer nu nå-
got, som visserligen till en början — ödet
vill så — förer Strange på betydliga sidovä-
gar, men dock till slut medförer det lyckliga
lösandet af mer än en djup gåta. Det är