man icke tro då man tager i betraktande dessa
siffertal:
År 1853 belöpte sig - Englands. utförsel öf-
verhufvud till . . - - - 98,933,000 .
Till Förenta Staterna . . . 28,658,447
Till kolonierna och Indien . 33,352,724
Införseln utgjorde öfverhufvud 151.411,210 .
Från Förenta Staterna : ; . 26,105;905-
Från kolonierna och Indien . 32,118,:472
Ett krig under sådana förhållanden vore
en japanesisk duell, der, såsom men vet, båda
duellanterna upprista magen på sig sjelfva.
Regeringen har låtit sig angeläget vara att
förse parlamentet med annan sysselsättning i
stället för utrikespolitiken. Hon har utnämt
en domare, sir James Parke, till pär på lifs-
tid. Värdighetens inskränkning till lifstiden
har i förevarande fall ingen praktisk påföljd.
ty Parke är gammal och barnlös; men just
derföre hade man icke behöft uttala den. Att
man ändå gjort det, bevisar att man ville :e-
tablera principen. Så har äfven torypartiet
ansett saken samt föreslagit, att patentet, som
utgör ett groft författningsbrott, skulle öfver-
lemnas till privilegii-komiten att pröfvas och
bedömas. Förslaget, som bestreds af rege-
ringen, blef med betydlig majoritet antaget i
ett ganska fullsatt hus. Debatten, som fort-
for 110 timmar och fördes af husets störste
jurister, utgör en rik grufva för studiet at
den engelska författningen. Det- står fast.
att under de sistförflutna 400 åren ingen
utnämning på lifstid förekommit som fullkom-
ligt passar in på förevarande fall. Man sam-
manförde ett galleri af 18, för det mesta ej
genom sina dygder utmärkta damer, bland
hvilka den beryktade hertiginnan af Ports-
mouth, som fått sig tilldeladt pärskap på lifstid;
men damer sitta icke i öfverhuset. Äfven de
någon gång förefallna utnämningarne af män
skilja sig alla från ifrågavarande fall. Hvad
är den engelska författningen? En 1000-årig
historia; Ministrarne gingo tillbaka till Plan-
tagenetdynastiens tider, åberopade sig t.-ex
derpå, att Richard II (död 1399) utnämnt sin
gunstling, den franske äfventyraren Guichard
dAngle till - grefve af- Huntingdon. Grefve
Granville påstod, att mot kronan gäller ingen
gammal häfd, och han belyste denna för rätts-
säkerheten betänkliga sats gm 2 det mest
betänkliga exempel som kunde uppletas, i det
han förklarade; att kronans veto visserligen
icke på de sista 150- åren blifvit utöfvadt,
men derföre ingalunda gått förloradt, utan
ännu är fullt lagligt, och konstitutionelt-är.
hvad som är lagligt och rådligt, legal and
expedient. Lord Lyndhurst. erkände visser-
ligen, att utnämningar på lifstid voro lagliga,
men bestred att de äro konstitutionella, ty
det vore författningsvidrigt, att kronan utöf-
vade prerogativer, hvilka hon visserligen en
gång egt, men sedan lång tid tillbaka icke
vidare utöfvat och specielt icke sedan 1688
års revolution, då författningen erhöll sin af-
slutning (when the constitution was ultimately
formed). Jag måste här åtnöja mig med att
fästa uppmärksamheten på denna intressanta
kontrovers, som riktar blicken lika mycket
in i en aflägsen framtid somi en längesedan
förfluten forntid. Hvad som är rådligt beror af
omständigheterna. Om alla prerogativer, som
kronan en gång e.t, blott sofva intill dess
det gynnsamma ögonblicket för deras åter-
uppväckande inträder, hvem förmår då förut-
säga, hvilka saker en framtida Macaulay skall
få att förtälja?
Underhuset har fått sig en mängd lagför-
slag förelagda, hvilka angå den inre förvalt-
ningen och blifva att omförmäla under de
sednare stadierna af deras behandling.
OC: I. D.