icke erkänna honom såsom ärftlig kejsare; och
då ryska kejsaren vägrade honom benämnin-
gen Bon amiv, och slutligen äfven på detider
då Ludvig Filip, för att erhålla en nådig blick
från S:t Petersburg, icke aktade för rof att
förmå konung Christian VIII af Danmark till
utfärdande af det öppna brefvet, den första
akten i det konstfulla drama, som ändade
med det sorgliga londonerfördraget af: Maj
1852. Det väcker ingen förundran om han
föredrager besittningen af det redan vunna
framför en fortsättning af kriget, hvars fram-
gång är osäker, men hvars skadliga inflytande
på landets förmåga att bära skattebördorna,
på den industriella verksamheten och på den
under kejsarväldet så kolossalt utvecklade
svindlande spekulationen deremot är säkert.
Man har här för längesedan anmärkt och an-
sett såsom kännetecken på ett närmande, att
Louis Napoleon afslutat expositionen med. ett
vädjande till den allmänna meningen, och att
ryska depeschen, som meddelar fredsvilkorens
antagande, börjar med en bugning för all-
manna meningen.
På fransmännens kejsares ihärdighet och
kraft i viljan tviflar ingen; hans fabelaktiga
bana är ett lefvande vittnesbörd derom. Men
om man i politiken i allmänhet icke bör
räkna på andra motiver än det egna intres-
set, så är L. Napoleon säkerligen den siste
hos hvilken man bör förutsätta ändra beve-
kelsegrunder. Känslopolitici, hos hvilka, så-
som Shakespeare säger, önskningen är tan-
kens fader, befinna sig under sådant förhål-
lande i någon förlägenhet. De önska att
förbundet mellan England och Frankrike icke
måtte upplösas, men de önska äfven, att
England måtte gifva femte punkten en gan-
ska ansenlig utsträckning. Då dessa båda
önskningar, under förutsättning att franska
regeringens stämning är riktigt bedömd, icke
äro förenliga, å veta de icke rätt hvad de
skola hoppas, och följaktligen icke heller
hvad de skola tro. Vi andre, som se sakerna
sådana de äro, måste dela deras önskningar,
men kunna bygga vår tro blott på skäl, icke
fö förhoppningar, och vilja tålmodigt afvakta
uruvida England kommer att gå utöfver de
franska fordringarne.: Enskilda röster in-
om pressen påstå att så skall ske; men de
fakta, som hittills blifvit kända, tala icke der-
för. Vi ha från lord John Russells: egen
mun hört, att det österrikiska förslaget om
en maritim jemvigt i Svarta hafvet, som
han: hade antagit, redan hade blifvit gilladt
af pluraliteten bland:hans kolleger, då, såsom
han uttryckte sig, en yttre tilldragelse för-
ändrade beslutet. Denna tilldragelse var L. Na-
poleons protest, enligt hvad Disraeli tvärt gen-
mälde och hela ministerbänken genom ett för-
läget stillatigande bekräftade. Äfven har en-
gelska regeringen på den enda terräng, der iman
tillskrifver henne särskilda intressen, nemligen
å krigsskådeplatsen i Asien, icke gjort något
för att bevaka dem. Uppgiften i Timesn,
att lord Stratford icke velat göra något för
att proviantera eller undsätta Kars, ja till:och
med lemnat 63 af general Williams depescher
obesvarade, har hittills icke blifvit motsagd.
utan fastmer blifvit genom general Beatson
och andra nyligen från Orienten återkomna
personer sålunda bekräftad, att de påstå, att
det hvarken fattats tid, vilja eller medel, men
att sändebudet förhindrat allt. Förklaringen
på detta förhållande finner man deri, att
Ryssland upprepade gånger uttalat, att det
efter ett nederlag icke kunde inlåta sig på
underhandlingar; och de sjelfständiga tidnin-
garne citera till jemförelse följandeställe utur
en sir Hamilton Seymours depesch af d. 11 Nov.
1853 (kort före öfverfallet vid Sinope): Vi
(d. v. s. grefve Nesselrode och jag) talade
om medlen att göra ett slut på detta olyck-
liga krig. Hans yttranden bekräftade hvad
jag redan hade erfarit om den ryska regerin-
gens stämning, att det nemligen icke kan
blifva fråga om allvarsamma underhandlingar
förr än turkarne, lugnade genom ett nederlag.
blifvit utdrifna ur furstendömena, Jag an-
märkte att Hennes Maj:ts regering, städse be-
nägen till fredliga åtgärder, ställer sjelfva än-
damålet, att bringa till stånd en försoning,
högre än det ena eller andra medlet för dess
ernående. Framläggandet af skriftvexlingen
angående Kars har blifvit utlofvad och emot-
ses med otålighet af allmänheten.
Å andra sidan är sannt, att den af Mor-
ning Post; för några veckor sedan med myc:
ket eftertryck meddelade försäkran, att Eng-
land står fast vid sitt yrkande att Bomarsund
ej må få återuppföras, hittills icke blifvit ut-
tryckligen motsagd, utan fastmer Constitu-
tionnels, wienerkorrespondent försäkrat, att
Österrike och Frankrike uti detta Englands
yrkande instämt.
Äfven handlingarne rörande tvisten med
Förenta Staterna om Centralamerika har lord
Palmerston lofvat framlägga, sedan han i
början sådant vägrat, och jag förbehåller mig
att få derur sända er ett ut og I värfnings-
frågan har med sista posten från Washington
ingått en lång depesch med nya klagopunk-
ter; härvarande regering har i och för dess
besvarande först infordrat ett utlåtande från
H:s M:ts sändebud, Vi skola alltså först om
några veckor hafva att vänta anthentiska upp-
lysningar öfver den ståndpunkt Nyaga saken
befinner sig. Det anmärkes med allmänt o-
gillande, att Times, och Morning Post
hårdnackadt framställa striden, hvilken väns
der sig kring en folkrättslig fråga, såsom en
point dhonneur-, en etikett-såk, hvilket blot
kan förbittra känslan och försvåra en förso-
ning. Man går ända derhän att påstå, det
regeringen afser att skaffa en sysselsättning
åt den med fredsutsigterna ganska missnöjda
flottan. Men på en så oerhörd pohtik kar
PR
aa Rad datta Amnh I sialfuön varkat ham fuel