—-—————-K H — X - 222m:mo———
bara skuldrorna, fästa sina mörka pupiller på
konungen för att i ögonblicket ordentligt för-
hexa honom. Förgätande sin maka, har Erik
genast låtit inreda en boning åt den oemot-
ståndliga förförerskan — ytterst ner i lind-
allen, det der prydliga huset bakom rosen-
häckarne! — låtit henne iförag de kostligaste
drägter och öfverhängt henne med klenoder.
Konungen kunde ej mera skiljas från henne.
hvarken natt eller dag; han lefde i ett oupp-
hörligt kärleksrus, och hans enda tanke var
Dorrit (hon kallade sig vid detta namn). Men
Borrit hade ett hjerta för mer än en, up
eoeur pour deux amours,, hon hade bemärkt
den unge hr Strange och utkorat äfven honom
till sitt offer. Dock, junker Strange har icke
låtit sig lika lätt bedåras som den lättsinnige
konungen, han har, trogen sin Ellen, med
förakt tillbakavisat den hemlighetsfulla för-
trollerskans alla koketterier,
hendes Smiil og Sang og Dandsen,
saa sommerfugle-let.
Hvarpå den allsmäktiga Dorrit beslutat så
väl hans som hans älskades förderf. Genom
giftigt förtal har hon förmått konungen att
uttala hr Stranges dom:
Saa fare han ad Helved
paa den kronede Hjort!
Och en vacker morgon sökte man förgäfves
öfverallt den unga junkern; ingen visste rätt
hans: öde, man vågade endast hviskande giss-
ningar. Äfven Ellen var på sitt håll för-
svunnen.
Allt detta berättar sångaren för den lyss-
nande kretsen i mjölnarens stuga, Sjelf har
han — Folmer är hans. namn — af Eriks
drot:ning erhållit det förtroendeuppdraget att
gå ut öfver hela landet och i hemlighet söka
spåren efter den olyckliga Ellen och hennes
älskare, hr Strange, Med ridderligt sinne har