punkterna omfatta följande: Hattischeriffen i Gilhane förklaras skola tillämpas — grekiska och armeniska kyrkornas gamla, andliga .privilegier garänteras — patriarkernas verldsliga och jundiska makt afskaffas — alla kulter blifva likställda — inga förföljelser eller bestraffningar få ske för ombyte af trosbekännelse — kristna kunna anställas i statens embeten — allmänna folkskolor upprättas — för rajahs införes verldsliga domstolar — gällande. civiloch kriminallagar skola codificer ras — lagboken skall gifvas på alla rikett språk — fängelsereform — polisreform — rekryteringsskyldighet för rajahs — kristna kunna vinna militäriska grader — provincialmyndigheterna skola förändras — frankerna få förvärfva jordegendom — direkt beskattning — vägarne förbättras — statsbudget — de kristnas representation i statsrådet — kreditinrättningar för handeln samt slutligent myntreform. . Engelska och franska tidningarnes korrespondenser äro något skiljaktiga angående frågan om reformerna i de kristnas ställning. Sålunda skrifves till Times från Konstantinopel den 31 Januari: I konferenserna angående fjerde punkten har ett nytt och visserligen ganska afgörande steg blifvit taget. I stora rådets sammankomst d. 26 hos storviziren hafva alla principerna för den fullkomliga rajahs-emancipationen helt oväntadt blifvit gillade. Rådet anmodade blott sändebuden att ändra några uttryck, som kunde vara anstötliga för sultanen. Storviziren och utrikesministern Fuad pascha meddelade detta beslut åt sändebuden vid en konferens, som d. 29 hölls i engelska beskickningens hotell och varade ända till kl. 2 på natten. De önskade förändringarne skedde utan svårighet, och som jag hört skall nästa steg bestå i en liklydande not, som turkiske utrikesministern skall aflåta till Englands, Frankrikes och Österrikes sändebud, och hvari antagandet af de i noten af den 22 Januari uttalade principer tillkännagifves. På detta formliga diplomat:ska antagande skall följa utfärdandet af en firman, som i form af en förklaring öfver tansimat och hattischerifen från Gulhanå skall proklamera Portens alla undersåters fullkomliga likställighet. I morgon skall derom en sista rådplägning hållas. Deremot skrifves till Constitutionnel: Den 29 Januari hade lord Redeliffe till diner i engelska beskickningens hotell samlat alla ledamöterna i konferensen angående de koncessioner som af Porten böra göras till förmån för den kristna befolkningen. Efter slutad dinr öppnades konferensens sammanträde, hvilket fortfor till långt in på natten. Stora rådet hade godkänt samtliga af ministrarne gjorda förslag och lofvat sultanen sitt gillande. Af dessa koncessioner, som bestå af 21 artiklar, har blott en från turkiska ministrarne och stora rådet mött allvarsamt motstånd. Det är den för de kristna minst väsentliga artikeln, emedan den har afseende på turkarne, som 1 kraft deraf skulle ega att fritt affalla från islam och öfvergå till kristendomen; men icke destomindre påyrkar engelska sändebudet densamma och har bezagnat uttryck, som icke medgifva något tvifvel. Frågan, spelad in på detta område, kan hafva allvarsamma följder, och dess lösning kan knappast förutses. Det är ett faktum att konferensens sammanträde upplöstes utan att den kom till något beslut. Man kan bestämdt räkna på turkarnes goda vilja; men det är att missbruka den, om man fordrar mera än de kunna bevilja utan fara för uppror. De turkiska ministrarne voro så litet uppbyggda af det sätt, hvarpå lord Redceliffe behandlat dem, att de hade temligen bestämdt beslutat icke besöka den maskeradbal, som den 31 Januari skulle gifvas i engelska ambassadhotellet. Den ädle lorden fick en vink derom och beslöt, för att göra deras föresats om intet, att inbjuda sultanen sjelf. För detta ändamäl begaf han sig den 30 om morgonen till palatset, utan att derom underrätta de turkiska ministrarne; han träffade sultanen ensam och framställde sin inbjudning med den anmärkning att fransmännens kejsare nyligen besökt en bal hos lord Cowley i Paris. Sultanen, på detta sätt överraskad, visste icke huru han på godt manår skulle sunna neka, och har således måst lofva att med sina ministrar för första gången bevista en bal, till hvilken han till och med af alla ästerna är den sist inbjudna. Och till la Presse skrifves d. 31 Jan. om samma sak: : Lord Redeliffe hade i afseende på religionsfriheten icke velat göra den ringaste eftergift, och dittills hade Frankrikes och Österrikes sändebud varit ense med honom. Men nu hade lord Redoliffe gått ännu längre och fordrat att religionsfrihetens princip skulle uttryckligen bekräftas genom en af sultanen utfärdad lag. Hr de Thouvenel och v. Prokesch hade d. 30 Jan. ett tre timmars sammanträde för att rådpläga om medlen och utigarne att i godo häfva denna spänning. Med anledning af erkännandet af reformens I principer skrifves vidare i ofvananförde korrespondens till Times: l principen är således den stora omhvälfningen verkställd med ett penndrag; men fråsan är om den äfven kan praktiskt utföras atan att småningom förberedas. Om försöket yckas så skall detta vara första gången, då -tt samhälle reformeras efter abstrakta principer, och derjemte efter principer, som icke utgått från dem, till hvilkas fördel de äro, ja, som till och med äro lika mycket emot le kristnas, :som mot turkarnes önskningar. Filantroperna i Europa, som aldrig känt rajahs erkliga ställning, äro i villfarelse, då de hos rajahs förutsätta sina egna tänkesätt och dömma lerefter. Man uppstämde ett högt rop emot hufvudskatten (mantalspenningar), som där:ktigt nog framställdes såsom en skatt, hvarirenom rajahs köpte sig tillåtelsen att behålla saa oh