punkterna omfatta följande: Hattischeriffen i
Gilhane förklaras skola tillämpas — grekiska
och armeniska kyrkornas gamla, andliga .pri-
vilegier garänteras — patriarkernas verldsliga
och jundiska makt afskaffas — alla kulter
blifva likställda — inga förföljelser eller be-
straffningar få ske för ombyte af trosbekän-
nelse — kristna kunna anställas i statens em-
beten — allmänna folkskolor upprättas —
för rajahs införes verldsliga domstolar — gäl-
lande. civil- och kriminallagar skola codificer
ras — lagboken skall gifvas på alla rikett
språk — fängelsereform — polisreform — re-
kryteringsskyldighet för rajahs — kristna
kunna vinna militäriska grader — provincial-
myndigheterna skola förändras — frankerna
få förvärfva jordegendom — direkt beskatt-
ning — vägarne förbättras — statsbudget —
de kristnas representation i statsrådet — kredit-
inrättningar för handeln samt slutligent mynt-
reform. .
Engelska och franska tidningarnes korre-
spondenser äro något skiljaktiga angående
frågan om reformerna i de kristnas ställning.
Sålunda skrifves till Times från Konstan-
tinopel den 31 Januari:
I konferenserna angående fjerde punkten
har ett nytt och visserligen ganska afgörande
steg blifvit taget. I stora rådets samman-
komst d. 26 hos storviziren hafva alla prin-
ciperna för den fullkomliga rajahs-emancipa-
tionen helt oväntadt blifvit gillade. Rådet
anmodade blott sändebuden att ändra några
uttryck, som kunde vara anstötliga för sulta-
nen. Storviziren och utrikesministern Fuad
pascha meddelade detta beslut åt sändebuden
vid en konferens, som d. 29 hölls i engelska
beskickningens hotell och varade ända till kl.
2 på natten. De önskade förändringarne skedde
utan svårighet, och som jag hört skall nästa
steg bestå i en liklydande not, som turkiske
utrikesministern skall aflåta till Englands,
Frankrikes och Österrikes sändebud, och hvari
antagandet af de i noten af den 22 Januari
uttalade principer tillkännagifves. På detta
formliga diplomat:ska antagande skall följa
utfärdandet af en firman, som i form af en
förklaring öfver tansimat och hattischerifen
från Gulhanå skall proklamera Portens alla
undersåters fullkomliga likställighet. I mor-
gon skall derom en sista rådplägning hållas.
Deremot skrifves till Constitutionnel:
Den 29 Januari hade lord Redeliffe till
diner i engelska beskickningens hotell samlat
alla ledamöterna i konferensen angående de
koncessioner som af Porten böra göras till
förmån för den kristna befolkningen. Ef-
ter slutad dinr öppnades konferensens sam-
manträde, hvilket fortfor till långt in på nat-
ten. Stora rådet hade godkänt samtliga af
ministrarne gjorda förslag och lofvat sultanen
sitt gillande. Af dessa koncessioner, som be-
stå af 21 artiklar, har blott en från turkiska
ministrarne och stora rådet mött allvarsamt
motstånd. Det är den för de kristna minst
väsentliga artikeln, emedan den har afseende
på turkarne, som 1 kraft deraf skulle ega att
fritt affalla från islam och öfvergå till kri-
stendomen; men icke destomindre påyrkar
engelska sändebudet densamma och har be-
zagnat uttryck, som icke medgifva något
tvifvel. Frågan, spelad in på detta område,
kan hafva allvarsamma följder, och dess lös-
ning kan knappast förutses. Det är ett faktum
att konferensens sammanträde upplöstes utan
att den kom till något beslut. Man kan be-
stämdt räkna på turkarnes goda vilja; men
det är att missbruka den, om man fordrar
mera än de kunna bevilja utan fara för upp-
ror. De turkiska ministrarne voro så litet upp-
byggda af det sätt, hvarpå lord Redceliffe
behandlat dem, att de hade temligen be-
stämdt beslutat icke besöka den maskerad-
bal, som den 31 Januari skulle gifvas i en-
gelska ambassadhotellet. Den ädle lorden fick
en vink derom och beslöt, för att göra deras
föresats om intet, att inbjuda sultanen sjelf.
För detta ändamäl begaf han sig den 30 om
morgonen till palatset, utan att derom under-
rätta de turkiska ministrarne; han träffade
sultanen ensam och framställde sin inbjudning
med den anmärkning att fransmännens kej-
sare nyligen besökt en bal hos lord Cowley i
Paris. Sultanen, på detta sätt överraskad,
visste icke huru han på godt manår skulle
sunna neka, och har således måst lofva att
med sina ministrar för första gången bevista
en bal, till hvilken han till och med af alla
ästerna är den sist inbjudna.
Och till la Presse skrifves d. 31 Jan. om
samma sak: :
Lord Redeliffe hade i afseende på reli-
gionsfriheten icke velat göra den ringaste ef-
tergift, och dittills hade Frankrikes och Öster-
rikes sändebud varit ense med honom. Men
nu hade lord Redoliffe gått ännu längre och
fordrat att religionsfrihetens princip skulle
uttryckligen bekräftas genom en af sultanen
utfärdad lag. Hr de Thouvenel och v. Pro-
kesch hade d. 30 Jan. ett tre timmars sam-
manträde för att rådpläga om medlen och ut-
igarne att i godo häfva denna spänning.
Med anledning af erkännandet af reformens I
principer skrifves vidare i ofvananförde korres-
pondens till Times:
l principen är således den stora omhvälf-
ningen verkställd med ett penndrag; men frå-
san är om den äfven kan praktiskt utföras
atan att småningom förberedas. Om försöket
yckas så skall detta vara första gången, då
-tt samhälle reformeras efter abstrakta princi-
per, och derjemte efter principer, som icke
utgått från dem, till hvilkas fördel de äro,
ja, som till och med äro lika mycket emot
le kristnas, :som mot turkarnes önskningar.
Filantroperna i Europa, som aldrig känt rajahs
erkliga ställning, äro i villfarelse, då de hos
rajahs förutsätta sina egna tänkesätt och dömma
lerefter. Man uppstämde ett högt rop emot
hufvudskatten (mantalspenningar), som där-
:ktigt nog framställdes såsom en skatt, hvari-
renom rajahs köpte sig tillåtelsen att behålla
saa oh