riktigt sagdt, är temligen mager ochYringhaltig. Om deremot denna tidskrift framdeles kunde från föreningens medlemmar och sammanträden påräkna bidrag genom afbandlingar ilagstiftningsfrågor, kritiker öfver utkomna författningar eller öfver mera invecklade rättsfall, märkligare lagskipningsåtgärder inom hofrätterna och högsta domstolen, så skulle den säkert snart komma att intaga ett aktadt rum inom vår litteratur, som i detta hänseende för närvarande beklagligen är absolut tomt. Vi skulle således vilja taga oss friheten uppmana de flera juridiska föreningens ledamöter, som dertill utan tvifvel: ega förmåga, att intresserd sig på dettå sätt för en juridisk litteratur, som bedröfligen för närvarande så märkbart saknas här i landet, och i hvilket hänseende vi mycket fördunklas af brödrafolket, oaktadt lagstiftningen hos detta, åtminstone hvad angår civilrätten och processen, efter sunda och enkla rättsgrunder, torde vara vida mindre utbildad än i Sverge. Man bör likväl härvid rättvisligen hos oss undantaga lagkomitens och lagberedningens arbeten, hvilka utan tvifvel skulle utgöra en prydnad för hvilket lands juridiska litteratur som helst; men dessa arbeten äro numera snart sagdt bortglömda och exploiteras sällan af våra jurister. De innehålla likväl en ganska rikhaltig grufva, hvarutur säkert mycket kan hemtas för den juridiska både teoretiska och praktiska bildningen. Vi sluta denna uppsats med den önskan, att det föredöme en af våra högste domare, å sätt vi ofvan berättat, gifvit genom att så till sägandes ställa sig i spetsen för en rörelse i en bättre riktning, mätte finna efterföljd, och att våra jurister måtte besinna, att en af de mest verkande orsakerna, hvarföre Sverge eger en läkarekår som kan täfla med hvarje annat lands, är den, att hos densamma icke finnes å ena sidan förstelnade och omedelsammia practici och å den andra sidan lika beskaffade teoretici, utan teori och praktik i hjertlig förening der bilda ett litterärt samfund och samband från Häparanda till Ystad.