riktigt sagdt, är temligen mager ochYringhal-
tig. Om deremot denna tidskrift framdeles
kunde från föreningens medlemmar och sam-
manträden påräkna bidrag genom afbandlin-
gar ilagstiftningsfrågor, kritiker öfver utkomna
författningar eller öfver mera invecklade rätts-
fall, märkligare lagskipningsåtgärder inom hof-
rätterna och högsta domstolen, så skulle den
säkert snart komma att intaga ett aktadt rum
inom vår litteratur, som i detta hänseende för
närvarande beklagligen är absolut tomt. Vi
skulle således vilja taga oss friheten uppmana
de flera juridiska föreningens ledamöter, som
dertill utan tvifvel: ega förmåga, att intresserd
sig på dettå sätt för en juridisk litteratur, som
bedröfligen för närvarande så märkbart sak-
nas här i landet, och i hvilket hänseende vi
mycket fördunklas af brödrafolket, oaktadt
lagstiftningen hos detta, åtminstone hvad angår
civilrätten och processen, efter sunda och enkla
rättsgrunder, torde vara vida mindre utbildad
än i Sverge. Man bör likväl härvid rätt-
visligen hos oss undantaga lagkomitens och
lagberedningens arbeten, hvilka utan tvifvel
skulle utgöra en prydnad för hvilket lands
juridiska litteratur som helst; men dessa ar-
beten äro numera snart sagdt bortglömda och
exploiteras sällan af våra jurister. De inne-
hålla likväl en ganska rikhaltig grufva, hvar-
utur säkert mycket kan hemtas för den juri-
diska både teoretiska och praktiska bildningen.
Vi sluta denna uppsats med den önskan,
att det föredöme en af våra högste domare,
å sätt vi ofvan berättat, gifvit genom att
så till sägandes ställa sig i spetsen för en
rörelse i en bättre riktning, mätte finna ef-
terföljd, och att våra jurister måtte besinna,
att en af de mest verkande orsakerna, hvar-
före Sverge eger en läkarekår som kan täfla
med hvarje annat lands, är den, att hos den-
samma icke finnes å ena sidan förstelnade och
omedelsammia practici och å den andra sidan
lika beskaffade teoretici, utan teori och prak-
tik i hjertlig förening der bilda ett litterärt sam-
fund och samband från Häparanda till Ystad.