baronen eller hans betjent hade kunnat draga sig till minnes någon sådan budskickning, ehuru baronen icke ville bestämdt förneka möjligheten af att den egt rum. Deremot medgaf hr Tham å sin hufvudmans vägnar att Wickman besökt baron Gyllenhaal så väl hemma hos denne, som på hans embetsrum i generaltullstyrelsen. I fråga om baronen erhållit ett af Wiekman till honom aflåtet bref angående saken, förmälde hr Tham att baron Gyllenhaal väl bekommit ett bref från Wickman, men deråt egnat en så flygtig uppmärksamhet, att han ej kunde uppgifva dess innehåll, och brefvet finnes numera ej att tillgå utan är förstördt eller förkommet. Sjöberg anmärkte härvid att det föreföll honom besynnerligt att baron Gyllenhaal skulle ha egnat en så flygtig och lättsinnig uppmärksamhet åt brefvet, då det anginge en sak, hvari baronen löpte fara att blifva mycket komprometterad. Derefter afhördes såsom vittnen i afseende på den lel af målet, som egentligen angår major Bergnåhr, så väl fältkamrer Leczinsky som kapten Tune. Hr Leczinsky hade först på sommaren 1854 närvarit vid en sammankomst emellan löjtnant Wickman och major Bergnehr, hvarvid den sednare lofvat att skaffa Wickman en tjenst såsom uppsyningsman vid någon af landthamnarae på Gottland, om Wiekman ville till majoren öfverlemna 1000 rdr bko. som borde deponeras hos baron Gyllenhaal för att användas till välgörande ändamål, såsom hvilket nämndes understöd åt aflidne tulltjenstemäns enkor och barn. Derjemte hade Bergnehr anmärkt, att om ;n bättre plats än den då ifrågavarande skulle kunna cerhållas, så borde Wickman vara beredd att ytterigare öfverlemna minst 500 rdr bko. Bergnehr hade rörklarat sig så mycket mindre tvifla på sin förmåga stt skaffa Wickman tjensten, som han sade sig ha vörut skaffat tvenne andra tulltjenstemän på Gottland anställning på likartade vilkor. Vid ett annat tillfälle hade äfven hr Leezinsky hört Bergnehr yttra att om någon bättre plats skulle sunna fås, så borde Wiekman vara beredd på att tbetala ytterligare 500 rdr bko. En dag i Augusti förlidet år hade vittnet återisen närvarit vid ett sammanträde emellan hrr Bergaghr och Wickman, dervid den förre förklarat att Wickman väl icke kunde få någon tjenst på Gottand, men att han deremot skulle kunna erhålla inspektorsplatsen i Figeholm under Westerviks tullkamardistrikt. Härvid hade Bergnehr icke direkt ppmanat, men tillrådt Wickman att realisera sitt 0 på Gottland för att när som helst vara i ordning. 3ergnehr hade äfven erkänt, att kan cmottagit de if Wickman skickade 1000 rdr bko, och hade han lervid äfven uppgifvit att ide varit i baron Gyllenhaals händer, men af honom blifvit till Bergnåhr tills vidare återställde. Hr Leczinsky hade dels vid åtskilliga samtal, som han haft med Bergnehr enskildt, dels ock i slutet af November eller början af December, och innan sasen blef föremål för anmälan i poliskammaren, vid samtal tre olika gånger emellan Bergnhr, Wickman, sapten Tunt och vittnet, hört Bergnehr lofva Wiecknan att inom få dagar återfå de af Bergnehr emotagna 1000 rdr bko, som Bergnehr ej för tillfället rade att tillgå. Vidare hade vittnet en gång i närvaro af kapten Claesson från Gottland hört Bergnehr omtala att han öfverenskommit med Wickman om att skaffa lenne en tulltjenst emot 1000 rdr bko. Kapten Tune hade vid sammanträffande, i början if December, före sakens anhängiggörande i polisen, mellan Bergnehr och Wiekman i hr Leesinskys närvaro ett par gånger hört Bergnehr lofva att till Wickman snart, och ena gången följande dagen, till W. återställa emottagna 1060 rdr bko. Han hade lervid sagt, att han för ögonblicket ej hade dem. Vid något af de samtal angående denna sak, hvilka hr Tune afhört, hade Bergnåhr yttrat att penningarae skulle användas till ett välgörande ändamål och utt de varit aflemnade till baron Gyllenhaal, men blifvit återbekomna emedan ingen plats som passade för Wickman vore ledig. Sjöberg begärde få vid domstol på Gottland afhöra kapten Claesson om det samtal med Bergnehr, hvarvid hr Claesson närvarit, samt anhöll om 14 dasars uppskof för bevisnings förebringande mot baron tyllenhaal, hvilket allt bifölls; doek skulle Sjöberg ill nästa rättegångstillfälle ha inställt eller åtminstone uttagit stämning å alla de vittnen, hvilka han ille mot baron Gyllenhaal åberopa, vid äfventyr af utt förlora vidare rätt dertill. — Från poliskammaren remitterade målet, angånde en hos handelshuset Svanberg Comp. af grosshandlaren Sommarin under den tid han förestod firmans affärer iråkad större balans har i tisdags och i dag förevarit på rådsturättens femte afdelning. I isdags hade målsegarne begärt att målet måtte få bero på anmälan och Sommarin lösgifvas ur häktet, Avilken hemställan öfverlemnades åt borgmästar Mellvin såsom aktor att yttrande deröfver afgifva. I dag förklarade hr Mellbin att han i det skiek målet nu rore ieke kunde medgifva dess nedläggande, öfver!emnande han utan eget yttrande åt rätten att afgöra frågan om Sommarins försättande på fri fot. Domstolen afslog så väl det ena som det andra, men biöll deremot Sommarins nu gjorda och af målsegarne medgifna begäran att få å målsegarnes kontor unler bevakning taga del af firmans böeker i och för len förklaring han skall afgifva. — I Johanssonska kortmålet har ransakningen i lag fortsatts, utan att något af vigt dervid förekommit. Det förhållandet, att hjerteress med falsk maaufakturstämpel bland kort inneslutna i lagade konolut blifvit af kommissarien Jäderin anträffade, ville Johansson förklara på det sätt, att möjligen lekarne wedfallit, och att essen dervid blifvit skadade, samt utt till följd deraf stämplade ess af sådana kort, som f Johansson inköpts såsom spelta, blifvit i stället för le skadade essen inlagde. Målet blef ytterligare uppskjutet. — F. d. handlanden Carl Robert Holmberg har hos fabriksbolaget Hellgren komp. lyckats att på ralsk reqvisition uti kryddkramhandlaren Ahlbergs namn tillnarra sig 1500 finare eigarrer, hvilka han sedermera till åtskilliga personer försålt. Holmberg, som länge varit efterspanad, greps i förgår och inställdes i går till polisförhör, då han erkände belrägeriet samt uppgaf de personer till hvilka försålt cigarrerna. För dessas inkallande anstår må!et tills om lördag. -— Ransakningen med mamsell Amica Carolina Lannr, fortsattes i går, då en mängd personer voro sallade. Ytterligare hafva 2:ne instrumentmakare unmält sig, nemligen instrumentmakaärne Bergman och Möller, hvilka blifvit bedragne af Lannår. F. räddaren C. Berggren var nu personligen tillstädes och förklarade att 3:ne fortepianos blifvit af Lanner hos honom hypotiserade, hvartdera för lån af 450 å 125 rdr. Lanner hade utbekommit fulla beloppet med undantag endast af afdrag för besvär och hyra ör ett rum, hvaruti instrumenterna förvarades. Ett tortepiano hade Berggren redan sålt, emedan TLannår uti sina utfärdade skuldsedlar förbundit sig att vid lösrättighetens förlust inom bestämd tid igenlösa hypoteken. Lannår, hvilken endast är 25 år gammal, har lyckats drifvå sina bedrägerier i en verkligt stor skala; ty hon har tillnarrat sig fortepianos ensamt till ett värde af nära 20,000 rdr rgs. Hos instrumentmakare, af hvilka hon köpt mot revers, har hon alltid tagit det dyrbaraste som fanns färdigt. Ett, som hon betalt med 609 rdr rgs, hade dagen derpå blifvit hypotisecadt för 400 rdr rgs. Hon skulle troligen lyckats fortsätta sina bedrägerier ännu långre, i händelse icke bennes kredit blifvit störd derigenom att hyran ör Januari månad hos hr Manckell icke blifvit på bestämd dag honorerad, och hvarigenom upptäckten föranleddes. Lanner hade eljest punktligt för hvarje månad erhh I os FF a RE TV RH FT RR