ting, men ha ändå sin egna betydelse, svarade den lille gubben, med ett flinande leende öfver hvad han ansåg för en qvickhet, och tillade: Ni få väl se, hvad det lider. De öfrige männen hade under tiden talat allvarligt tillsammans, och jag kunde märka att Jim och jag utgjort en del af ämnet för deras öfverläggningar. De tycktes tvista om någonting, hvari det var tydligt att Jim och jag voro på ett eller annat sätt inblandade. Efter en liten stund tycktes de docki godo ha bilagt tvisten och jemnat svårigheterna, hvilka de nu än måtte varit. En af dem kom fram till den lille mannen, i det han sade: Allt är afgjördt; säg du åt dem; hvarefter han återvände till sina kamrater. Den lille gubben nickade ett nådigt bifall och sedan, nedlåtet beqvämande sig att skilja sina pergaments-beklädda käkar åt, tilltalade han oss. Hän Vi äro lynchers. Zärlade han sagt: Vi äro rånare, skulle jag nästan erfarit en mindre pinsam känsla, än den hvilken nu genombiäfvade hela min varelse. De, som aldrig besökt de trakter hvarom min berättelse handlar, känna ingenting om dessa lyncher och deras kall. Huru många gånger har jag ej varit vittne till deras domars utförande. I de flesta fall voro dessa rittvisa och oundvikliga, men i några voro de oförtjenta och djefvulskt eaka, Lyneh-lagen bland de sednarc nybyggarne vester och sydvest ut är icke densamma som de nordliga trakternas celler städernas. Lynehoerna väljas bland de äldste och aktningsvärdaste af nejdens invånare. De organiscras och sammankallas lika systematiskt, som någonsin senaten i Förenta Staterna. D styras af stadgar, Jika bestämda som meSknas oci persersaas, hafva en konstitution i :N en lagbok till sin efterrättelse och leda allg sina förehafvanden med rävvisans lugn 4) fd