ting, men ha ändå sin egna betydelse, sva-
rade den lille gubben, med ett flinande leen-
de öfver hvad han ansåg för en qvickhet, och
tillade: Ni få väl se, hvad det lider.
De öfrige männen hade under tiden talat
allvarligt tillsammans, och jag kunde märka
att Jim och jag utgjort en del af ämnet för
deras öfverläggningar. De tycktes tvista om
någonting, hvari det var tydligt att Jim och
jag voro på ett eller annat sätt inblandade.
Efter en liten stund tycktes de docki godo ha
bilagt tvisten och jemnat svårigheterna, hvilka
de nu än måtte varit. En af dem kom
fram till den lille mannen, i det han sade:
Allt är afgjördt; säg du åt dem; hvarefter
han återvände till sina kamrater.
Den lille gubben nickade ett nådigt bifall
och sedan, nedlåtet beqvämande sig att skilja
sina pergaments-beklädda käkar åt, tilltalade
han oss.
Hän Vi äro lynchers.
Zärlade han sagt: Vi äro rånare, skulle jag
nästan erfarit en mindre pinsam känsla, än
den hvilken nu genombiäfvade hela min
varelse. De, som aldrig besökt de trakter
hvarom min berättelse handlar, känna in-
genting om dessa lyncher och deras kall.
Huru många gånger har jag ej varit vittne
till deras domars utförande. I de flesta fall
voro dessa rittvisa och oundvikliga, men i
några voro de oförtjenta och djefvulskt eaka,
Lyneh-lagen bland de sednarc nybyggarne
vester och sydvest ut är icke densamma som
de nordliga trakternas celler städernas. Lyn-
ehoerna väljas bland de äldste och aktnings-
värdaste af nejdens invånare. De organi-
scras och sammankallas lika systematiskt,
som någonsin senaten i Förenta Staterna.
D styras af stadgar, Jika bestämda som me-
Sknas oci persersaas, hafva en konstitution
i :N en lagbok till sin efterrättelse och leda
allg sina förehafvanden med rävvisans lugn
4)
fd