itsala till Wiborg, tilldrager sig Tawastlands cen-:
ralsjö betraktarens blickar och lofvar att i sin tur
ch i sin mån bereda väg för en ny framtid.
Likasom en djup klyfta sträcker sig den 12 mi!
ånga, men endast 2!, till 3 mil breda Päjänedalen
rån norr till söder genom sjelfva hjertat af Tawast-
and. Päjäne utgör hufvudbassinen för det fjerde
inska vattensystemet, hvilket i sin längsta utsträck-
ing norrut begynner ofvanom 63:dje breddgraden
rid Uleåborgs läns södra gräns och derifrån, splittradt
otaliga, mest genom forsar förbundna sjöar, sträc-
er sig omkring 30 mil fågelväg ända ned till syd-
inska kusten, likväl ej utan att i sin afledare, Kym-
nene elf, göra en stark bugt åt sydost. Öfverhufvud
samla sig dessa vatten i mindre bassiner än de ost-
inska, trängas oftare hop uti smala fjärdar och ha
vf samma orsak flera forsar än dessa. Det är san
olikt också, att de i samma mån äro djupare än de
stfinska. Päjänes yta ligger, enligt Gyldens mät-
ning, 263 fot högre än hafsytan.
Samtliga dessa sjöars kuster, hvilka höra till Pä-
jänes vattensystem och antingen redan äro eller med
ringa möda kunna bringas med hvarandra i förbin-
lelse, torde utan öfverdrift kunna beräknas till in-
ulles öfver 150 mil. Det omgifvande landet hör till
de minst odlade och — hvad som är af vigt — till
de minst uthuggna trakter i Finland. Det är fullt
af moar och sandåsar med ypperlig skog, och dess
berg innehålla jern m.fl. metaller, som endast vänta
på möjlighet att bringas i dagen.
Det är således icke af ringa betydelse, när man
erfar, att det första ångfartyg innan kort skall plöja
Päjänes vågor. Maschinen är som bäst under väg
från Åbo. För denna sin första ångbåt har Päjäne
att tacka krigets behofver, likasom sydfinska kusten
har samma anledning att tacka för dess elektriska
telegraf. Angbåten lärer nemligen till en början
afse en lättad transport af trupper och krigsförnö-
denheter. Men ehvad ock det första upphofvet va-
rit, är början gjord till en nyoch storartad kommu-
nikationslinie. Naturen sjelf och det geografiska lä-
get hänvisa på en fortsättning, som måste leda till
betydande resultater. Fredens behofver skola till-
egna sig detta nya befordringsmedel, när deras tur
en dag är kommen, och spekulationen vore blind, om
den icke begagnade sig derutaf. Sådana företag likna
det dike, som bönderne vid Suvanto gräfde vid denna
sjö 1818. De trodde sig gräfva ett litet aflopp, men
naturens mäktiga krafter förstodo vinken på sitt sätt
och vidgade detta dike till en bred och böljande
fors, som tömde en stor sjö och förändrade vidsträckta
nejders hela utseende.
RYSSLAND.
Den 5 Januari infördes till Tiflis, under åt-
skilliga militäriska ceremonier, 100 metallka-
noner, företrädesvis lätta artilleripjeser, tagna
vid Kars kapitulation.
Den 6 Januari egde storfursten Nikolai
förmälningshögtid rum i Petersburg med nu-
mera storfurstinnan Alexandra Petrowna.
Nordiska Biet för den 1 Februari innehål-
ler en uppsats under öfverskrift: Jernvägarne
i Ryssland. Man finner deri betraktelser öf-
ver vissa ogynsamma förhållanden, i hvilka
den yttre handeln i Ryssland befinner sig till
följd af lokala sedvanor. egna för de ryska
köpmännen, äfvensom öfver den mest för-
delaktiga riktningen för de nya jernbanorna.
— Sedan artikeln klagat öfver den motvilja,
ryska köpmän hysa för all handel, idkad af
sällskaper, och i följd deraf för all bolags-
förening, — en motvilja, som är så långt
drifven, att bröder, hvilka gemensamt ärfva
ett kapital, redan insatt i handel, icke fort-
sätta göromålen gemensamt, utan vanligen
skynda att sig emellan dela kapitalet och gö-
romålen, för att en hvar drifva rörelsen för
sig, — fortsätter den sålunda:
Kapitalernas sönderstyckning och den relativa bri-
sten pä stora kapitaler (bland köpmän) i Ryssland,
utöfvar på den yttre handelns rörelse och dess in-
tressen ett ofördelaktigt inflytande, hvaraf man ser
talrika exempel isynnerhet uti sjöstäderna. Medan
de rikare köpmännen underkasta sig nödvändigheten
af a t invänta de gynsammaste konjunkturer för att
verkställa försäljningen af sina handelsvaror, äro de
ringare handelsmännen, hvi:ka af brist på tillräckli-
ga medel hindras att följa samma system, nödsakade
att sälja till hvad pris som helst, och nedsätta så-
lunda priset på våra produkter under deras naturliga
värde, till vinst för utländska köpmän och till för-
fång för ryska handeln. - Detta förhållande vore lätt
afhjelpt, om de större kapitalegarne skulle af de
mindre köpmännen tillhandla sig deras varor, för att
uppehålla priset å dem. Men olyckligtvis sälja dessa
små köpmän vanligen till samma pris åt utlännin-
gen hellre än åt egna landsmän, till följd af något
slags blind envishet och för att kunna säga sig haf-
va sålt i första hand. Förledde härtill af en känsla
af löjlig egenkärlek, förstå de ej huru mycket de ge-
nom detta förfarande skada sitt eget land.,
Artikeln kommer sedan in på kapitlet om
jernvägar och deras välgörande inflytande,
samt yttrar derom hufvudsakligen följande:
Enligt vår åsigt skulle de nödvändigaste och nyt-
tigaste jernvägar vara:
1) från Moskwa genom Tula, Orel, Kursk, Khar-
kow, Pultawa och Krementschug till Odessa. Denna
jernbanslinia har styrelsen redan utsett och anbefallt
undersökning af densamma ;
2) från Moskwa genom Kolomna, Rjäsan, Tambow
(eller Morschansk) till Saratoff;
3) från Orel genom Smolensk till Witebsk. Denna
sistnämde väg, som skulle stå i förening med den
emellan Moskwa och Odessa, blefve snart medelpunkt
för en vidsträckt spanmålshandel, hvilken komme att
rikta guvernementerna Orel, Kaluga, Tula, Woronesch,
Kursk och andra. Denna väg skulle underlätta och
utveckla all den handelsrörelse, som åtföljer loppet
af vestra Däöna, hvilken går genom Riga, en stad,
som Cobden uti Times med rätta kallat Rysslands
Hamburg. Då dessa jernvägar inrättades, vore det
äfven nödvändigt att föreskrifva de bolag, som åtoge
sig dessa arbeten, uppfyllandet af följande vilkor: a)
upphjelpande af skeppsfarten emellan Riga och Wi-
tebsk, derigenom att Dina gjordes farbar, uppåt och
nedåt, för fartyg och ångbåtar med platt botten, un-
der hela den tid seglationen varar; 6) att upprensa
Dnjeprn, så att denna flod kunde, åtminstone vid
den under våren vanliga rikare tillgång på vatten,
befaras från Smolensk till Orscha och till och med
till Rogatscheff. Jernvägen emellan Witebsk och
Orel skulle då förena Östersjön genom Dina, Svarta
hafvet genom Dnjeprn och jernvägen emellan Mosk-
wa och Odessa, samt slutligen Kaspiska hafvet ge-
nom Oka, jernvägen mellan Moskwa och Saratoff samt
Wolga.
Antagande inrättandet af endast ofvannämde tre
jernbanståg, har man skäl att påstå, det de skulle
öppna för Ryssland en ny bana för industriel och
kommersiel utveckling; nationen komme att vinna
genom utspridande af de betydande summor, som
vore behöfliga för jernvägarnes inrättande; en ny
kraft skulle gifvas åt handeln, och det fortfarande
MIDAS VISTA NTA TEN
TIBBLE UTSTÄLLT
utföra. Någon stackars olycklig hade ådra-