dentinspektorn vid universitetet 1 Helsing-
fors, öfverstelöjtnanten baron Hjärne erhållit
afsked.
Den 6 Febr. har chefen för 5:te artilleridivi-
sionen, generalmajoren Massalskij I blifvit ut-
nämnd till befälhafvare öfver artilleriet i Fin-
land, efter generaladjutanten Barantzoff I.
Erkebiskopen i Abo har, uti ett cirkulär
som han utfärdat i anledning af en biskops-
visitation inom sitt stift, uppmanat till firande
af den föreslagna 7:de sekularfesten, till minne
af kristendomens införande i Finland. Hel-
singfors Tidningar kommer, efter åtskilliga
historiska deduktioner, til det resultat, att
denna fest rättast bör firas den 18 Juni 1857.
Detta år skulle nemligen Erik den helige
sannolikast hafva anländt med sin korstågs-
flotta till Finland. Den 18 Juni åter är Hen-
riksmessodagen, den dag då benen efter S:t
Henrik, kristendomens första martyr i Fin-
land, blefvo flyttade från Nousis kyrka till
den då färdiga domkyrkan i Abo, år 1300.
Literaturbladet för Januari 1856 har utkom-
mit och innehåller: 1) Inhemsk litteratur: an-
mälan och bedömande af Castråns resor, an-
dra bandet, Nordenskiölds beskrifning öfver
finska mineralier, J. G. Leistenii och C. Ru-
nebergs dikter, Enon opetuksia, Jaakot, Ren-
valls Atlas, Afhandling om affärslifvet, Kell-
grens turkiska grammatik m. fl. 2) Utländsk
(svensk) litteratur: Geijers, Nilssons, Silje-
ströms med feres arbeten. 3) Upptäcktsre-
sorna till nordpolstrakten. 4) Lärov:rkets en-
het.
Tidningen Wiborgs Helsingforskorrespon-
dent skrifver under d. 5 Febr. följande:
Bland märkliga tilldragelser inom Helsing-
fors sedan min sednaste skrifvelse måste väl
räknas vår vintermarknad, som firades sistl.
tisdag och onsdag. Beskaffenheten af vår
stads marknader är för allmänt bekant, för
att närmare här behöfva beskrifvas. Kringel-
stånden ökas, de öfriga handelsstånden min-
skas synbarigen med hvarje gång. Tillför-
seln på landtmannavaror var dock denna gång
ganska betydlig, såsom den också eljest under
sednaste veckor varit. Någon märkbar sänk-
ning 1 priserna har likväl icke försports. —
Den nu föregångna marknaden var i ett af-
seende dock ganska minnesvärd. Man hade
nemligen utsett den första marknadsdagen till
sammanträde för dem, som intresserade sig
för den af mig förut omtalade planen till ett
landtbrukssällskap för Nylands och Tavaste-
hus län. Mötet var talrikt bevistadt. Gen.-
löjtn. baron Munck förde vid tillfället ordet,
och man beslöt att göra allvar af saken. Kö-
ster höjde sig med skäl för att hvartdera lä-
net borde bilda ett särskildt sällskap, men
det blef vid det utkastade förslaget. En
komite utsågs, bestående af baron Munck,
guvernör Langenskiöld, statsrådet v. Bonsdorff,
rektor Snellman, apotekar Carger m. fl., för
att utarbeta förslag till stadgar, som vid nytt
sammanträde i medlet af Mars månad borde
framläggas till diskussion. — Från denna för
Finlands kultur glädjande företeelse vänder
sig tanken lätt till den finska kulturens hög-
säte, universitetet. Nya medlemmar ha i mängd
åter blifvit dit inexaminerade, och nya veten-
skaper ha der gjort sitt inträde. De militäri-
ska föredragen ha begynt, tills vidare endast
af en lärare, en artillerilöjtnant Colliander. Den
nya fakulteten, om man så får kalla den, räk-
nar redan öfver tjugo sujetter, och föreläsnin-
garne hållas ä astronomiska observatorium —
förmodligen för att stärka ynglingarne i tron:
sic itur ad astra.
I anledning af den tilltänkta nya ångbåts-
farten på den stora insjön Päjäne i Tawast-
land, innehåller Helsingfors Tidningar en upp-
sats, hvarur vi meddela följande:
Ännu några få månaders väntan, arbete, uppoffrin-
gar, och nära fjerdedelen af Finlands stora inre skär-
gårdar stå genom Saima kanal i direkt förbindelse
med hafvet och verldshandeln. Detta jätteverk har
sedan mer än ett årtionde riktat alla blickar på Sai-
mas farleder. En hel framtid öppnar sig der för
östra Finlands kommunikation, genom kommunika-
tionen för dess välstånd, genom välståndet för dess
kultur. Men innan verket ännu är fullbordadt, innan
ännu en enda ångbåt passerat hela linien från Lau-
AEA MEDA ET a VE a AE
gens handhafvare, med ett ord personer af
alla stånd och yrken. Den lilla hopskrumpna
figuren jag nyss samtalat med var en kring-
vandrande predikant. Man påstod till och
med att han skulle vara en bland de mest an-
sedda. Till prester så väl som till andra
embetsmän är nybyggaren tvungen att nöja sig
med de bästa han kan anskaffa. Min mening
vore att i denna skizz förena sanning och
upplysning med nöje och intresse. Må der-
för ingen känna sig förolämpad öfver mitt
påstående, det ordets lärare förena sig med
handhafvarne af lynch-lagen; ty detta är ett
obestridligt faktum, hvilket det ej står hvar-
ken i min eller någon annans förmåga att ändra.
Dessa lynchers hafva dock sina moståndare i en
klass af samhället, som är fullkomligt ogenyt-
tig i sin opposition, och som organiserat sig
till ett systematiskt motstånd mot utöfvarne
af den lag de ogilla. Många förfärliga stri-
der ega rum mellan lyncherna och deras fien-
der. De slutas sällan utan att en god del af
hvardera partiet stupat, ty båda bestå de af
män, som icke veta hvad fruktan vill säga,
och som, då de börjat kampen, envist skola
fortsätta aen ända tills de segra eller dö.
Den underrättelse, som blifvit mig medde-
lad af min skrumpne gamle vän, hämmade
för ett ögonblick omloppet af mitt blod, ty
oaktadt mina nyss uttryckta åsigter om lynch-
lagen och dess handhafvare, älskade jag in-
galunda att komma i beröring med någon at
de sednares förehafvanden. Det är någonting
fasaväckande i den tanken, att man står i
begrepp att bli vittne till det sjelf åtagna ut-
förandet af det förfärliga uppdraget att på rätt-
visans vägskål väga lif och död,
Jag stod tyst en stund, för att återhemta
mig från den isande känsla som genombäfvat
mig vid den korta, afbrutna förklaringen:
Vi äro lynchers.. Jag förstod med ens me-
ningen med det uppdrag de sagt sig skola!