doktorn och förre journalisten Hahn. Han
höll sitt maiden-speech, ehuru det kan sättas
i fråga om han har varit någon politisk jung-
fru. Han sade att det icke funnes någon all-
män opinion i Preussen, utan en royalistisk
instinkt, att det vore regeringens pligt att leda
den och söka bringa den derhän, att den
komme till sjelfmedvetande. Han vindicerade
åt regeringen rättighet att i sitt intresse in-
verka på valen och omtuggade ånyo den
Gerlachska maximen, att i detta land rege-
rar konungen, och ministrarne äro blott hans
tjenare.
Slutligen undanröjdes det Schwerinska för-
slaget med den enorma majoriteten af 203
röster emot 93. -
Så ser det ut i våra kamrar. ÅA andra si-
dan har det knappast någon betydelse att an-
dra kammaren nyligen, för att något dämpa
den jäsning, som framkallats af det fortfarande
reviderandet, afböjt yttersta högerns förslag
att kamrarne skulle öppnas i Januari i stället
för i November och att den föreskrifna tiden
af 21 dagar, som måste förflyta mellan första
och andra läsningen af förslaget till revision
af en författningsartikel, måtte förkortas till
blott 10 dagar. Dermed är icke mycket vun-
net. Det förtjenar också knappast här om-
nämnas, att den ministeriella Zeits artiklar
emot den feodala högerns fanatiska revisions-
raseri blott hafva till mål att göra hr von
Manteuffel populär och för öfrigt intet; hans
inspiration tillskrifves nemligen dessa artiklar.
Der bakom sker dock allt hvad junkrarne vilja.
Hr von Manteuffel qvarblifver vid sitt embete
och hjelper till att utföra sakerna. Och här-
med nog för i dag om kamrarne.
Greken Simonides bedrägeri har väckt stor
munterhet; han hade pratat den lärde hr Lep-
sius på halsen en förfalskad palimpsest af
Uranios, och en lång tid fört den lärde ar-
käologen äfvensom hela berlinerakademien
bakom: ljuset samt redan erhållit 2000 thaler
i afbetalning derpå, då det lärda bedrägeriet
upptäcktes och Simonides häktades just när
han ville begifva sig på flykten från Leipzig
med sitt rof. Leipzigs och Berlins lärde låta
nu i tidningarne aftrycka långa bref, för att
urskulda sig genom ådagaläggande af det sätt
hvarpå de blifvit bedragna, och för att bevara
sitt lärda rykte. Detta har likväl lidit åtmin-
stone något. Processen går sin gång och jag
återkommer vid tillfälle till densamma. -
I utrikespolitiken spelas åter i Tyskland en
svår intrig. Österrike har som bekant är d.
7 Februari förelagt förbundsdagen i Frank-
furt de fem punkterna, på det att förbundet
måtte godkänna dem och i nödfall förpligta
sig att låta representera sig. Redan förut d.
0 Januari inträffade hr v. Beust härstädes,
och menade, att om förbundet godkände de
fem punkterna, så måste det också låta re-
presentera sig vid Pariserkonferenserna genom
en särskild gesandt. Med ett ord den ryska
rösten skulle förstärkas genom en bamberger-
agent. Konungen af Preussen ville gerna
omkring sig gruppera staterna af andra ran-
gen och tänkte å andra sidan att han kunde
representera Tyskland och på detta sätt få
Preussen in vid kongressen. Hr v. Manteuf-
fel satte sig deremot, emedan han väl insåg,
att idn att låta Preussen afsäga sig sin ställ-
ning såsom stormakt och låta bära sig in i
kongressen på bambergerskuldror, skulle vara
högst impopulär. Men han gaf efter som all-
tid. Han beräknade att vestern dock icke
skulle medgifva Preussen att för dess en-
skil.a del låta representera sig, och att man
utan fara kunde bereda Österrike törlägenhet
genom att understödja bambergerförslaget. I
denna anda afgick d. 4 Februari en not till
Wien. Saken har om iran ser ingen prak-
tisk betydelse och bevisar blott Preuss .ns brin-
nande önskan att få vara med vid kongres-
sen. Jag skall för edra läsares nöje i mitt
nästa bref tillägga några detaljer. E.
odds stm—— s———