doktorn och förre journalisten Hahn. Han höll sitt maiden-speech, ehuru det kan sättas i fråga om han har varit någon politisk jungfru. Han sade att det icke funnes någon allmän opinion i Preussen, utan en royalistisk instinkt, att det vore regeringens pligt att leda den och söka bringa den derhän, att den komme till sjelfmedvetande. Han vindicerade åt regeringen rättighet att i sitt intresse inverka på valen och omtuggade ånyo den Gerlachska maximen, att i detta land regerar konungen, och ministrarne äro blott hans tjenare. Slutligen undanröjdes det Schwerinska förslaget med den enorma majoriteten af 203 röster emot 93. Så ser det ut i våra kamrar. ÅA andra sidan har det knappast någon betydelse att andra kammaren nyligen, för att något dämpa den jäsning, som framkallats af det fortfarande reviderandet, afböjt yttersta högerns förslag att kamrarne skulle öppnas i Januari i stället för i November och att den föreskrifna tiden af 21 dagar, som måste förflyta mellan första och andra läsningen af förslaget till revision af en författningsartikel, måtte förkortas till blott 10 dagar. Dermed är icke mycket vunnet. Det förtjenar också knappast här omnämnas, att den ministeriella Zeits artiklar emot den feodala högerns fanatiska revisionsraseri blott hafva till mål att göra hr von Manteuffel populär och för öfrigt intet; hans inspiration tillskrifves nemligen dessa artiklar. Der bakom sker dock allt hvad junkrarne vilja. Hr von Manteuffel qvarblifver vid sitt embete och hjelper till att utföra sakerna. Och härmed nog för i dag om kamrarne. Greken Simonides bedrägeri har väckt stor munterhet; han hade pratat den lärde hr Lepsius på halsen en förfalskad palimpsest af Uranios, och en lång tid fört den lärde arkäologen äfvensom hela berlinerakademien bakom: ljuset samt redan erhållit 2000 thaler i afbetalning derpå, då det lärda bedrägeriet upptäcktes och Simonides häktades just när han ville begifva sig på flykten från Leipzig med sitt rof. Leipzigs och Berlins lärde låta nu i tidningarne aftrycka långa bref, för att urskulda sig genom ådagaläggande af det sätt hvarpå de blifvit bedragna, och för att bevara sitt lärda rykte. Detta har likväl lidit åtminstone något. Processen går sin gång och jag återkommer vid tillfälle till densamma. I utrikespolitiken spelas åter i Tyskland en svår intrig. Österrike har som bekant är d. 7 Februari förelagt förbundsdagen i Frankfurt de fem punkterna, på det att förbundet måtte godkänna dem och i nödfall förpligta sig att låta representera sig. Redan förut d. 0 Januari inträffade hr v. Beust härstädes, och menade, att om förbundet godkände de fem punkterna, så måste det också låta representera sig vid Pariserkonferenserna genom en särskild gesandt. Med ett ord den ryska rösten skulle förstärkas genom en bambergeragent. Konungen af Preussen ville gerna omkring sig gruppera staterna af andra rangen och tänkte å andra sidan att han kunde representera Tyskland och på detta sätt få Preussen in vid kongressen. Hr v. Manteuffel satte sig deremot, emedan han väl insåg, att idn att låta Preussen afsäga sig sin ställning såsom stormakt och låta bära sig in i kongressen på bambergerskuldror, skulle vara högst impopulär. Men han gaf efter som alltid. Han beräknade att vestern dock icke skulle medgifva Preussen att för dess enskil.a del låta representera sig, och att man utan fara kunde bereda Österrike törlägenhet genom att understödja bambergerförslaget. I denna anda afgick d. 4 Februari en not till Wien. Saken har om iran ser ingen praktisk betydelse och bevisar blott Preuss .ns brinnande önskan att få vara med vid kongressen. Jag skall för edra läsares nöje i mitt nästa bref tillägga några detaljer. E. odds stm—— s———