mycket trötta — den sednare vid att bråka med sina föräldrar — de förra vid att låta bråka med sig — afslöts slutligen ett stillestånd, genom mr Butts mellankomst, hvilken S elade rolen af fredsstiftare och gaf kloka råd åt båda partierna: En gästfrihet, höfligt begärd, gifves som jag tror utan undantag bland oss, med en frikostighet, värdig Arcadien sjelft. Det är blott då gästerna tydligt visa den förmodan, atten fattig mans husovilkorligen måste mot några skillings betalning stå hvar och en till buds, som vårt kära obervende kallas till verksambet. Det är under sådana omständigheter som rika menniskor kunna komma i tillfälle att se det folk, som ej frukta fattigdomen, kunna hafva råd att visa sitt oberoende; och lära inse att objudna gäster måste med egen höflighet köpa swig gästfrihet, om de ej i trots af sin rikedom vilja se sig ovälkomna. . jä Enligt e lång erfarenhet, kan jag försäkra att jag aldrig sett eller hört talas om ett enda exerhpel att de, som sökt sin tillflygt hos nybyggare af hvad klass som helst, icke alltid blifvit emottagna med ett hjertligt välkommen !, hvilket förefallit mig så mycket mera förtjenstfullt som det mången gång föranleder det största besvär. Aldrig har jag heller hört att ersättning någonsin fordrats, hur stort besväret ock må hafva varit; -och har man någon gångsefter mycket trugande låtit öfvertala sig att taga emot betalning, så har det ej varit mer än nätt och jemt för att gälda hvad som kunnat åtgå, och ej en skilling mera. Detta är väl det minsta jag kunnat säga om vesterns rättvisligen beprisade gästfrihet; och jag tror knappast någon af mina läsare skall finna att vår vän Gastons skenbara afvikande från landets sed tarfvade ens denna lilla förklaring. Men den bröt sig ovilkorligen fram