STOCKHOLM, den 18 Febr.
Frågan om det lämpligaste försvarssystemet
för Sverge, med afseende på det relativa för-
hållandet såväl mellan styrkan af landt- och
sjöförsvaret, som emellan de särskilda vapnen
af detta sednare försvar, har i alla tider varit
af den största vigt för värnandet af vårt fä-
derneslands sjelfständighet och framtida till-
varo, med det äfventyrliga geografiska läge,
hvaruti det med en ringa folkmängd och små
tillgångar befinner sig såsom närmaste granne
till det eröfringslystna och i krafter mångfal-
digt öfverlägsna Ryssland. Mer än någonsin
är dock det närvarande ögonblicket af kända
orsaker egnadt att återföra uppmärksamheten
på denna frågas betydenhet. Systemets be-
stämmande i den ena eller andra riktningen
tillhör naturligtvis regeringen, som eger den
egentliga beslutande rätten deröfver, men be-
ror äfven i hufvudsaklig mån på de åsigter,
som vid riksdagarne göra sig gällande såsom
grund för de till försvaret erforderliga pen-
ningeanslagens beviljande, hvilka, såsom väl
är bekant, uppsluka lejonparten af folkets
statsbidrag, äfven utan att beräkna de tillfäl-
liga och särskilda förhållanden, som kosta fol-
ket millioner i extra anslag och nödga till
anvisande på framtidens krafter medelst lån.
Om man derföre också på grund af erfaren-
heten kan antaga, att regeringen vid de flesta
tillfällen kan ställa sakerna så, att den genom
öfvervigten af sina organer i statsutskottet och
i stånden eller slutligen i förstärkt utskott
kan vinna framgång för det system hon om-
fattar, så är det först och främst icke sagdt att
detta alltid och utan undantag skall inträffa,
och för det andra visar ett sådant förhållande
så mycket mer nödvändigheten af att ett ge-
nom oväldig undersökning bildadt allmänt
tänkesätt må kunna återverka på regeringen
sjelf i en ändamålsenlig riktning, och behof-
vet för hvarje medborgare, som icke är lik-
giltig för allt annat än dagens enskilda be-
styr, att icke betrakta frågorna om försvars-
väsendet helt och hållet såsom ett tekniskt,
för den vanliga uppfattningsförmågan främ-
mande eller alltför konstigt specialstudium,
utan åtminstone söka göra sig reda för de
allmänliga:te grundbegreppen deraf.
Häri ligger också utan tvifvel skälet, hvar-
före jemförelsevis kanske flere författare i
detta än i flere andra ämnen som tillhöra
något specialfack tid efter annan offentligen
framträdt med sakrika utredningar till försvar
för de olika åsigterna, hufvudsakligen om linie-
flottans eller skärgårdsvapnets företräde såsom
försvarsmedel, en möda för hvilken de ega
rätt till allmänhetens erkänsla.
Dessa olika åsigter med deras påståenden
och de förnämsta skälen hvarpå de grunda
sig hafva äfven flere gånger utgjort föremål
för artiklar i Aftonbladet. Ett upprepande af
deras hufvudpostulater i största möjliga kort-
het torde dock för bättre minne skull icke
vara olämpligt såsom inledning till det som
utgör egentliga föremålet för denna uppsats.
Anhängarne af den ena meningen önska
och vilja nödvändigt, att Sverge skall under-
hålla en lintieflotta, af tillräcklig styrka för att
såväl kunna skydda Sverges handel, som kunna
vid förefallande krig, genom motstånd på
öppna sjön, afvärja en fiendes närmande till
våra kuster och landstigning derstädes, gifva
större vigt åt Sverges allianser och politiska
anseende samt häfda den svenska flaggans ära.
Den motsatta meningen åter anser, med af-
seende på våra kusters topografiska beskaffen-
het, såsom till större delen och synnerligen
vid de för anfall mest utsatta delarna bestå-
ende af djup skärgård, detså kallade kustför-
svaret, med biträde af och såsom sjelft biträde
ät landtarmen, vara det vigtigaste, och påstår,
att detta försvar borde och kunde göras vida
verksammare om man hufvudsakligen för dess
fullkomnande använde de medel som nationen
kan bestå i och för sjöförsvaret, samt att följ-
aktligen dessa medels användande på byggan-
det och underhållet af linieskepp är jemfö-
relsevis utan ändamål, då folkets krafter hvar-
ken i penningar eller manskap räcka till att
förse båda delarne på ett tillfredsställande sätt.
Dessa båda systemer hafva, såsom förut är
kändt, vexelvis haft öfverhanden öfver hvar-
andra under de förflutna riksdagarna, under
de olika chefer för sjöförsvarsdepartementet,
och som derom utarbetat regeringens propo-
sitioner till Rikets Ständer.
Den sednaste offentliga undersökning rö-
rande detta ämne, på hvilken Aftonbladet
fästat sina läsares uppmärksamhet, innefatta-
des uti en förlidet år utkommen skrift med
titeln: Studier öfver svenska skärgårdsflottans
historia, krigssätt och användande vid Sverges
försvar, hvilken väckt ett förtjent uppseende
genom de rikhaltiga historiska forskningar den
innehåller öfver våra äldre sjökrig samt öfver
sjelfva vapnens. utveckling och vexlande öden,
äfvensom genom den klarhet, hvarmed för-
fattaren redogjort för. de. grunder, på hvilka
han anser ett med landets tillgångar förenligt
försvar emot vår mest fruktade fiende möjli-
gen kunna baseras, äfven under den förut-
sättningen, att vi icke för tillfället hade und-
sättning af andra allierade makters flottor.
Det blefve nu för vidlyftigt att ens i kort-
het upprepa detta arbetes hufvudinnehåll; vi
måste derom hänvisa läsaren dels till sjelfva
boken, som är af ganska stort intresse och
nytta för en hvar som önskar göra sig hem-
mastadd i ämnet, dels till en föregående, nå-
orlunda utförlig anmälan derom 1 Aftonbla-
den för d. 17, 19 och 21 Sept. sistl. år. Blott
så mycket må nu såsom erinran nämnas, att
författaren, såsom då närmare utvecklades, på
goda skäl synes bevisa dels ändamålslösheten
af en linieflottas underhållande, så vida det