åtgärden att skilja någon tjensteman från em-
betets utöfning, ställa honom under tilltal
sinför vederbörlig idombktol.0-Dettå finner Sv.
Tid. vara en -mäkta. svår förvrängning, då
det. tvärtom bort heta, att skiljandet från
tjensteutöfning sker i sammanhang med till-
talet. i z
Vi bekänna, att. vi icke förmå fatta spets-
fundigheten af denna anmärkning, enär det
lärer vara fullkomligt likgiltigt om landshöf-
dingen anbefaller suspension någon dag kl.
11 och i minut och remissen till åtal kl. 11,
2 minuter, eller tvärtom, då nemligen begge
dessa åtgärder stå i ett omedelbart sammanhang
till-hvårandra. - Deremot fibner hvar och en
att om landshöfdingen vill suspendera en
tjensteman för ohörsamhet) eller vanvörd-
nad, så har han endast af nöden att hitta
på en förevändning till åtal, för att ögon-
blickligen derefter :befinna sig -i sin rätt att
skilja den misshaglige från tjensteutöfningen.
Medlet och ändamålet sammanfalla således här
inom precist samma kategori, så vida nemli-
gen landshöfdingen vill eller, rättare sagdt,
det faller honom in att begagna sin suspen-
sionsmakt.
Vi förmoda att vi nu fullständigt gendrif-
vit Sv. Tidn:s samtlige erinringar i den s. k.
kärnpunkten om landshöfdingarnes suverä-
nitet. Vi böra blott anteckna, att Sv. Tidn.
förklarat sig icke hafva haft tillfälle att an-
ställa pröfning, huru med Aftonbl:s anmärk-
ningar i öfriga punkter sig förhåller. Man
kan icke neka att detta är en rätt beqväm
undflykt!
Slutligen vilja vi gerna erkänna, att vi un-
der närvarande förhållanden ingalunda befara:
att några s. k. horrörer skola framstå såsom
omedelbara följder af hrr landshöfdingars su-
spensionsmakt, utan att allt tills vidare kan;
aflöpa rätt fromt och beskedligt. - Derför tro!
vi äfven, uppriktigt sagdt, att tryckfriheten,
så länge den står uppe, skall kunna innebära
ett temligen kraftigt korrektiv. Men den som
stiftar lagar har pligt att öfverväga och be-
döma alla de möjliga följderna af en oriktig
och. godtycklig lag; och det är af denna an-
ledning som inom det lagbundna. samhället
intet är vådligare, än att godtycket tnrymmes i
sjelfva dagen. - Icke heller förmå vi att uti
landshöfdingarnes ifrågavarande maktutvidg-
ning upptäcka det alldra ringaste gagn för
det allmänna, eller för den exsekutiva do-
maremaktens och förvaltningsbestyrens utöf-
ning inom landshöfdingeembetena;... Tvärtom
äro vi, såsom vi förut yttrat, nästan visse att
denna nya princip skall förlama förvaltningen
och hosde underhafvande förringa både skick-
ligheten, nitet och arbetslusten samt ställa dem
. en mindre angenäm och för embetet gagne-
ig ställning till. sin chef, än hitintills i de
lesta län varit händelsen. Icke heller-kunna- vi
begripa, huru med den nuvarande uppsättnin-
sen af lanhshöfdingar regeringen kunnat fö-
reställa sig, att dessa embetsmän s!ulle vinna
förmåga och anseende genom att förvandlas
ill ett slags suveräner. Hvad som deremot
utan tvifvel säkrare skulle höja landshöf-
lingeplatserna, vore att dertill utse utmärkt
kunniga, dugliga, redbara och driftiga em-
vetsmän, i stället för att rekrytera dessa plat-
er från regementena och hofvet. Säkert
skulle sådana landshöfdingar kunna berga sig
vättre med en vida ringare makt än hvad de
vittills egt; likasom en medelmåtta eller en
dåga till landshöfding säkert icke håller em-
vetet uppe, äfven om han konstituerades till
rice konung i sitt län.