De suveräna Landshöfdingarae och Svenska
Tidningen.
II.
Sv. Tidningen invänder vidare, att bestäm-
melser om tjenstemäns skiljande från tjenste-
utöfning finnas i många andra instruktioner,
exempelvis i den för skogs- och jägeristaten
år 1838 utfär ade, deri myndigheten påstås
vara ännu vidsträcktare: och strängare, enör
landshöfdingen derigenom icke blott berätti-
gas, utan till och med förpligtas att i vissa
fall saspendera jägeritjenstemännen när de
icke fullgöra sna skyldigheter.
Vi svara härtill: 1) att den ifrågava-
rande suspensionsrätten icke tillhör landshöf-
dingen såsom ett slags prerogativ eller ett
skydd mot förment ohörsamhet, och vanvörd-
nad mot lans höga person, utan Konungens
befallningshafvande, Ad. Vv. 8 det lagligen
konstituerade landshötdingeembet; 2) att enligt
instruktionens för skogs- och jägeristaten 628
såsom anledning till suspensionen förutsättes
bevislig försummelse eller vårdslöshet i tjen-
stens utöfning; 3) att föreställning och varning:
inför protokollet å landskansliet skall föregå.
suspensionen; 4) att suspensionen vid förnyad
förbrytelse icke får ega rum öfver tre måna-
der; samt 5) att det först är efter redje resan för-
nyadt tjenstefel som landshöfdingen samtidigt
med jigeritjenstemannens tilltal inför domstol
eger :suspendera honom på obestämd tid, el-
ler :så länge åtalet varar; bvartill kommer, att
hela jägeristaten endast tillsättes genom kon-
stitutorial, hvilket således i sig förutsätter t.
o. m. att det skulle kunna återtagas när den
konstituerade brutit i sina åligganden; hvil-
ket dock, som man ser, här icke kän ske utan
laga ransakning och dom.
Man lärer väl icke benöfva mycken d-
stinktionsförmåga för att inse den högst vä-
sentliga skilnaden mellan denna landshöfdin-
geembetets makt att, efter inför protokollet håll n
undersökning, i anseende till tjenstefel, efter fö-
regången varning, på viss kort tid suspendera en
underlydande, som icke utöfvar någon annan än
en rent ekonomisk befattning, och denilands-
höfdingeinstruktionen landshöfdingen tillagde
makt, att, utan all slags föregående ransak-
ning och utan annan erforderlig anledning än
förment ohörsamhet eller vanvördnad), på
icke begränsad tid från tjensteutöfning skilja
äfven de tjenstemän, som jemte landshöfdin
gen sjelfva utöfva embetet och äro af Kongl.
Maj.t dertill genom fullmakt utnämd.
Man skulle verkligen kunna kalla äfven
denna skilnad himmelsvid,, både i betrak-
tande af den princip, som ligger till grund
för den ena eller andra maktfullkomligheten,
och ännu mer i anseende till. de möjliga följ-
derna af i det ena eller andra hänseendet be-
gångna maktmissbruk. Atminstone kunna vi
icke medgifva, att Ä. B. i följd af denna Sv.
Tidningens interlokution behöfver förändra sitt
omdöme angående kontrasignanten till. jäge-
r:instruktionen, förre statssekreteraren Danck-
erdt, att han varit både en rättrådig och ut-
märkt embe sman. :
Men hvad som mer än allt. annat hos Sv.
Tidn. föranledt en verklig förhissnelse,
är en ordställning i Aftonbl. att landshöf-
pdingen är skyldig att, i sammanhang med
