VA MV AV NN
-I fordom hade England förstått att ensamt hålla
;Isig uppe, det hade nästan ensamt utstått kam-
pen emot det största krigiska snille, och nu
skulle det, understödt af den framskridna ve-
tenskapen, icke ens vara i stand att bjuda
Ryssland spetsen. Att Englandingenting vun-
nit i vapenära, bevisar Kars fall, och det så
bristfälliga resultatet vid Sebastopol, hvilket
de allierade lika litet nu som vid belägrin-
-I gens början kunna betrakta såsom sin besitt-
ning. Men hvad freden angår, så framt den-
na verkligen skulle bli afslutad på de offent-
liggjorda vilkoren, så behöfver man ej vara
någon profet för att veta, det Ryssland inom
tio år skulle vara herre öfver Konstantinopel
Man vill väl neutralisera Svarta hafvet och
förbjuda Ryssland att vid dess kuster anlägga
fästningar och arsenaler, men man låter det
behålla Nikolajew, der det kan bygga så mån-
I ga skepp det behagar, och hvarifrån det obe-
Thindradt kan inom tjugofyra timmar komma
till Konstantinopel. Der frågan är om dylika
fredsvilkor, tillhör det huset att på det strän-
gaste vaka öfver regeringens handlingssätt.
Sir De Lacy Evans förklarade att man med
orätt gjort England den förebråelsen, att det
J endast förde krig till förekommande af ryska
eröfringsplanerna i Asien; för sina ostindiska
besittningar hade England ingenting att frukta
af- Ryssland, om ock detta skulle intrigera i
gränsländerna. Närvarande krig gällde skyd-
dandet af nationernas rättigheter, civilisationen
doch den internationella rätten. Befunne sig
Ryssland väl i besittning af Konstantinopel,
så vore verldens oberoende i den högsta fara,
och Frankrikes intressen såsom en medelhafs-
makt skulle i sådant fall ännu vida mera
kränkas än Englands. Det sednare med sin
stora krigs- och handelsmarin skulle sednast
få känning af eröfringsbegärets inflytande, och
man måste derföre räkna detsamma till en
ära, att det nu träder inom skrankorna för
humanitetens allmänna intressen. Hvad lord
Palmerstons begäran angår i afseende på par-
lamentets ovilkorliga tystlåtenhet, så vore denna
begäran icke rätt begriplig. I England anses de
offentliggjorda fredsvilkoren såkom minimum för
hvad som kunde antagas, och vore det af vigt
att låta Europa veta, det engelska folket med
all sin kärlek för freden dock vore beslutadt
och fullt i stånd att fortsätta kampen, så framt
ej detta minimum vunnes. Landets tillgån-
gar hade ännu icke blifvit fullt utvecklade
och användas på ett ändamålslöst sätt. Armån
lärer väl nu, oberäknact trupperna 1 Ostin-
dien, vara inemot 200,000 man stark, hvaraf
emellertid endast en fjerdedel står i Orien-
ten. Resten användes ändamålsslöst, nemli-
gen endast till polistjenst och i kolonierna.
De offentliggjorda fredsvilkoren kunna föröf-
rigt ingalunda anses tillfredsstälande. Utom
Österrike vinner ingen dervid, och det vore
slart, att Englands vapenglans icke varit nog
stark att utve.ka bättre vilkor. England for-
drade visserligen ej för egen del några land-
vinningar, men man hade dock kunnat taga
rån Ryssland något af dess eröfringar, för
att återställa det till dess fordna egare. En-
dast med en viss försagdhet vågar man be om
ett stycke af Bessarabien, hvilket Ryssland i
ör 30 eller 40 år sedan ryckt till sig utan
den ringaste förevändning. Det är möjligt att
det icke varit enligt med etiketten att nu
komma fram med dylikt, men godt vore det
i alla händelser att låta förstå, det England
icke af brist på kraft till krigets fortsättande
gått in på fredsunderhandlingar. Skulle Frank-
rike af något oförmodadt skäl finna sig för-
anlåtet att oberoende af England söka en fred-
lig lösning af frågan, så vore sistnämde land,
betraktadt ur militärisk synpunkt, ingalunda
ur stånd att med utsigt om framgång fort-
sätta striden.
Lord John Manners trodde sig endast då
kunna gifva de fem artiklarne sitt förord, om
genom deras antagande vägen genom Mindre
Asien till Konstantinopel för ryssarne afsku-
res.
Vid besvarandet af en interpellation i under-
huset har en af regeringens medlemmar låtit
förstå att gardesofficerarnes af prins Albert
understödda ansökan, om återbekommande af
alla sina förra företrädesrättigheter framför
linieofficerarne, ej kommer att vinna något
afseende.
Palmerston har förklarat att regeringen för
närvarande icke har för afsigt att framlägga
någon ny främlingsbill.
Ångfregatten Euryalus,, om 51 kanoner,
har fått befallning att så fort som möjligt
göra sig klar att afgå till Östersjön.
Alla i Portsmouth liggande kanonbåtar klar-
göras för att afgå till Motherbank, som blifvit
utsedd till samlingsplats.
En orden för tapperhet har blifvit instiftad.
Dekorationen består af ett enkelt metallkors.
TYSKLAND.
Preussen. Det har, såsom våra läsare veta,
under fortgången af kriget mycket talats om
att Preussen, som på ett så föga hedrande
sätt hållit sig tillbaka då det gällt att med
vapen i hand försvara Europas gemensamma
intressen, skulle såsom straff derför blifva ute-
slutet från allt deltagande i ordnandet af Eu-
ropas angelägenheter vid ett blifvande freds-
slut. Huru härmed kommer att gå är väl än-
nu oafgjordt; men huru tåligt än vederbö-
rande fördragit all den smälek de fått upp-
bära för sin hållning under kriget, synes det
dock gå dem till sinnes om vestmakterna
verkligen skulle stå fast vid beslutet att låta
Preussen stå utanför furstarnes råd vid freds-
underhandlingarne. Ihågkommande fabeln om
fven och rönnbären tyckes man likväl i
Preussen bemöda sig att hålla god min i elakt
spel. Den ministeriella Zeit låter med för-
näm min förstå att det skulle vara under
Preussens värdighet att påyrka eller söka ut-
verka sitt tillträde till konferenserna; men,
menar Zeit, om de underhandlande makter-
na förstode sitt eget bästa, skulle de låta ut-
gå en inbjudningp till Preussen att i konfe-
renserna deltaga, och Preussen är berättigadt
att vänta en sådan inbjudning,. Fordringarne
mm sr kor AA ff Er mm Ae
rn sm ee An 8
-- og JA ft FA