cen högre politiken. Till att utöfva ett dy-
I.kt inflytande på sin regering har det nor-
a folket yttre berättigande; skulle det ännu
icke ega det inre, så bör dock erfarenheten
ba lärt det, huru det bör förvärfva äfven detta
berättigande. Då norska folket för snart 42
är sedan uppnådde sid politiska myndighet,
hvem lärde det då att utöfva densamma? Dess
fia press. Folket lärde hastigt och grund-
ot, ty det hade god politisk fattningsgåfva,
och den fria pressen är en verksam läromä
stare. Omsider är den stunden nu kommen,
1å folket är kalladt att något sysselsätta sig
raed sina högsta intressen, till att bilda en
bestämd opinion om dessas fordringar. Det
har genom behandlingen af sina inre ange-
zenheter utvecklat sig till en viss grad af
politisk mogenhet och skall med begärlighet
iyssna till pressens röst, då den hänvisar på
de högsta samhällsintressena. Måtte blott äf-
ven pressen vara sin nya kallelse vuxen, måtte
den förstå sin nya uppgift! — — — :
Men ha vi icke nu utsigt till fred? Oss
-ynes det som om fredsutsigterna vore hvar-
n större eller mindre än förra vintern. Och
a krigsoperationerna åter begynna i vår, då
.kall sannolikt Östersjön bli den vigtigaste
) rigsteatern och kriget sålunda rycka oss när-
mare. Väl synes vår utrikesministers cirku-
är bebåda bibehållandet af den hittillsvarande
neutrala ställningen, men man finner dock
I tt vid en närmare granskning af detta, att
t icke låter en hårsmån fredligare än det måste
ta, om det icke skulle ha till omedelbar
ljd ett angrepp från Ryssland under en års-
it, då vi för ett krigs förande skulle vara
.toslutande hänvisade till egna krafter. — —
I hvarje händelse se vi, att den vid kri-
ts början utfärdade neutralitetsförklaringen
se bör kunna uppställa det ringaste hinder
emot deltagandet i kriget från vår sida, då
yssland, genom att undandraga sig gräns-
trägans definitiva ordnande, för att ha ett öp-
; ct tillfälle att när så lägligt kunde falla börja
sirid med oss, har uträttat det, att denna fråga
cekså står öppen för oss och sålunda lemnar
virt kabinett tillfälle att förelägga czaren så-
ana alternativer, att han måste gå in på vil-
k r, som äro fördelaktiga och betryggande
fr oss, eller också se alliansen förstärkt med
ie förenade rikenas krigsmakt. Det synes så-
iunda vara icke ringa utsigt till att vi i vår
sxulle kunna komma att deltaga i kriget, och
o.d man Bos oss icke spörjer några stora rust-
ningar, så synes detta kunna förklaras deraf
att det kunde vara farligt att visa sådana
krigsberedelser, medan vår mäktige granne
icke långt från våra gränser har: en rustad,
under vintermånaderna disponibel armå. Vi
ha ingen orsak till att låta dessa krigsutsig-
ter oroa oss. Att det förr eller sednare fö-
restår oss en kamp på lif och död med Ryss-
lard, synes icke vara svårt att förutse. Men
a!drig skulle ett sådant krig kunna utbryta
under gynnsammare förhållanden än de nu-
varande. Det må vara en god sak att kunna,
ull följd af traktaten af den 21 November,
åräkna hjelp af vestmakterna när det gäl-
cr, men det är dock något helt annat och
äsrare att finna dessa makter före sig med
urd i hand och, utan att behöfva anropa de-
ras bistånd, kämpa för vår egen framtid deri-
scnom att vi göra deras sak till vår. .
SETT