all CIVIIUOHIBOIEN I Vrliean: den ov Januari förklarat baron Wangens anspråk obefogade och dömt honom att betala rättegångskostnaderna. Este Torumentet öfrer Carl XIL (Insändt.) Insändaren, som med lifligt intresse omfattat tanken, att vid Fredrikshall uppresa en j minnessten efter Carl XII, ehuru han för sin del hellre önskat att man varit betänkt på uppställandet af den store konungens staty i I Sverges hufvudstad, öfverraskades i gär afton af den underrättelsen, att en norsk tidning velat i denna händelse finna ett tillfälle att åter lägga den kälkborgerliga grötmyndighet i dagen, för hvilken de i sednare tider blifvit så illa medfarne. Tidningen menar att shöfligheten och det passande, fordrade att kronprinsen och svenska armen till upprättandet af ett sådant monument begärde lof af norska auktoriteter,, och förliknar detta företag vid uppresandet af ett dylikt minnesmärke å dansk eller annan fullkomligt främmande stats område. Ins. vill icke fästa sig vid det taktlösa och okloka uti ett sådant utfall — det taktlösa deruti att vid ett tillfälle, då man just står i begrepp att på ett tögtidligt sätt aflägga ett vittnesbörd om den gamla ovänskapens upphörange (ty häruti Igger ju en stor del af ett sådant monuments betydelse), framkomma med anspråksfulla deklamationer, och det okloka uti att påminna svenska nationen att föreningen äfven i formelt hänseende står på så klena fötter, att Norge bör för oss vara ett lika främmande land som Danmark. Detta må ,Morgenbladet, så godt det vill och kan, uppgöra med sina egna landsmän. Men ins. tror sig böra anmärka det oskickliga deruti, att norrmännen, som annars gerna ställa sig synnerligen devouerade för konungahuset, alltid vilja ignorera konung Oscars egenskap af unionskonung när det gäller någon angelägenhet, som på ett eller annat sätt kan vara af intresse för Sverge, samt nu begära att kronprinsen skall hos norska myndigheter — förmodligen statsrådsafdelningen i Christiania eller kanske stadsfogden i Fredrikshall!, framställa denna eftersträtvade supplik. Då emellertid, så framt platsen hvarå monumentet skall uppföras tillhör kronan och icke någon enskild eller kommun — hvilket vi antaga för gifvet, emedan ett annat förhållande naturligtvis straxt blifvit af den norska tidningen såsom ett hufvudsakligt skäl anfört — det utom allt tvifvel är konungen af Sverge, såsom äfven Norges konung, obetaget att meddela en sådan tillåtelse åt hvem han det önskar, lärer det icke ankomma på någon norsk auktoritet. i detta ords vanliga bemärkelse, att härvid få göra sitt goda behag gällande. Skuile tidningen åter med detta uttryck icke hafva menat någon annan än konungen, så hade den rätt väl kunnat bespara sig detta bekymmer, då en handling af denna natur i alla fall icke kunnat företagas utan konungens bifall, ehvad minnesstoden skolat uppresas på svensk eller norsk mark. Stora själsegenskaper, och framförallt tapperhet och uppoffrande mannamod, pläga ötverallt ingifva aktning och beundran; och det händer icke ofta att den nation, som en stor man tillhört, plägar behöfva sammanskjuta medel, för att förvara minnet af den plats der han fallit, om detta skett i främmande land. Sådant plägar vara en kär omsorg för inbyggarne i det land eller den trakt, der han funnit sin banes; och ehuru visserligen ingen svensk skulle velatatt norrmännen skulle hafva någon kostnad för Carl XII:s minne, hade man dock troligen väntat att de skulle med nöje se detsamma bevaradt genom svenskar nes försorg, desto heldre som detta minne utgör Fredrikshalls enda betydelse och gifvit denna ort en namnkunnighet som ingen annan i Norge uti nyare tider förvärfvat. Men då det nu vill synas som man misstagit sig i denna förmodan, tager ins. sig friheten hemställa, om det icke skulle vara svenska nationen mera värdigt och i alla afseenden mera ändamålsenligt att uppresa en minnesstod af dess kanske mest älskade konung inom get land, och om icke för sådant ändamål subskriptionen finge blifva utsträckt till alla rikets inbyggare. Det torde icke för svenska armen kunna vara synnerligen angenämt att uppställa ett monument af den oförgätliga hjeltekonungen i ett land, der man tyckes vilja begagna detsamma endast till en piedestal åt Norges inbillade ära och Statsfrihed; och det skulle utan tvifvel vara nationen kärt att få afvörda sig en alltför länge försummad pligt att upprätta ett värdigt monument af sin störste som. — Tiderna kunna mom tf ms Fes fe Ae KR As ra förändras, och de skola troligen komma, då äfven den tanke, som nu blifvit väckt -— att uppresa en ny minnesstod i Norge — kan lämpligare och utan småaktiga etikettfrågor realiseras ; men intill dess torde det vara skäl itt låta saken stå an. Carl XII:s minne falier icke med den vittrade stenen. X. ) Då Morgenbladet, förmenar att minnesstenen öfver Carl XII äfven blefve ett minucsmärke öfver en af de få glanspunkterna i Norges nyare historias, så borde Morgenbladet äfven omtalat de nya upptäckter i denna historia, som härtill gifva ett berättigande, ty man har hittills icke vetat af något enda under fästningens belägring försökt, än mindre lyckadt utfall, och att en fästning håller sig några dagar, innan löpgrafvarne ännu blifvit färdiga, plär icke anses för någon särdeles lysande bedrift. Dossan Till Bedaktionen af Aftonbladet! Aftonbladet klandrar i sina sednaste nummer den skedda Årkebiskops-utnämningen. Det tyckes frukta att hr Reuterdahl, hvilken på sednare tider gjort sig känd såsom strängt konservativ, skulle komma att menligt inverka på framåtskridandets stora frågor, samt att br Reuterdahl icke vore mottaglig för skä eller möjlig att rubba uti sin en gång fa öfvertygelse. Att Aftonbladet kan hysa såällningar, bevisar att det alldeles