all CIVIIUOHIBOIEN I Vrliean: den ov Januari
förklarat baron Wangens anspråk obefogade
och dömt honom att betala rättegångskostna-
derna.
Este
Torumentet öfrer Carl XIL
(Insändt.)
Insändaren, som med lifligt intresse omfat-
tat tanken, att vid Fredrikshall uppresa en
j minnessten efter Carl XII, ehuru han för sin
del hellre önskat att man varit betänkt på
uppställandet af den store konungens staty i
I Sverges hufvudstad, öfverraskades i gär afton
af den underrättelsen, att en norsk tidning
velat i denna händelse finna ett tillfälle att
åter lägga den kälkborgerliga grötmyndighet
i dagen, för hvilken de i sednare tider blif-
vit så illa medfarne. Tidningen menar att
shöfligheten och det passande, fordrade att
kronprinsen och svenska armen till upprättan-
det af ett sådant monument begärde lof af
norska auktoriteter,, och förliknar detta före-
tag vid uppresandet af ett dylikt minnesmärke
å dansk eller annan fullkomligt främmande
stats område.
Ins. vill icke fästa sig vid det taktlösa och
okloka uti ett sådant utfall — det taktlösa
deruti att vid ett tillfälle, då man just står i
begrepp att på ett tögtidligt sätt aflägga ett
vittnesbörd om den gamla ovänskapens upp-
hörange (ty häruti Igger ju en stor del af ett
sådant monuments betydelse), framkomma med
anspråksfulla deklamationer, och det okloka
uti att påminna svenska nationen att förenin-
gen äfven i formelt hänseende står på så kle-
na fötter, att Norge bör för oss vara ett lika
främmande land som Danmark. Detta må
,Morgenbladet, så godt det vill och kan,
uppgöra med sina egna landsmän. Men ins.
tror sig böra anmärka det oskickliga deruti,
att norrmännen, som annars gerna ställa sig
synnerligen devouerade för konungahuset,
alltid vilja ignorera konung Oscars egenskap
af unionskonung när det gäller någon an-
gelägenhet, som på ett eller annat sätt kan
vara af intresse för Sverge, samt nu begära
att kronprinsen skall hos norska myndighe-
ter — förmodligen statsrådsafdelningen i Chri-
stiania eller kanske stadsfogden i Fredrikshall!,
framställa denna eftersträtvade supplik. Då
emellertid, så framt platsen hvarå monumen-
tet skall uppföras tillhör kronan och icke nå-
gon enskild eller kommun — hvilket vi antaga
för gifvet, emedan ett annat förhållande na-
turligtvis straxt blifvit af den norska tidnin-
gen såsom ett hufvudsakligt skäl anfört — det
utom allt tvifvel är konungen af Sverge, så-
som äfven Norges konung, obetaget att med-
dela en sådan tillåtelse åt hvem han det ön-
skar, lärer det icke ankomma på någon norsk
auktoritet. i detta ords vanliga bemärkelse,
att härvid få göra sitt goda behag gällande.
Skuile tidningen åter med detta uttryck icke
hafva menat någon annan än konungen, så
hade den rätt väl kunnat bespara sig detta
bekymmer, då en handling af denna natur i
alla fall icke kunnat företagas utan konun-
gens bifall, ehvad minnesstoden skolat upp-
resas på svensk eller norsk mark.
Stora själsegenskaper, och framförallt tap-
perhet och uppoffrande mannamod, pläga öt-
verallt ingifva aktning och beundran; och det
händer icke ofta att den nation, som en stor man
tillhört, plägar behöfva sammanskjuta medel,
för att förvara minnet af den plats der han fal-
lit, om detta skett i främmande land. Så-
dant plägar vara en kär omsorg för inbyg-
garne i det land eller den trakt, der han fun-
nit sin banes; och ehuru visserligen ingen
svensk skulle velatatt norrmännen skulle hafva
någon kostnad för Carl XII:s minne, hade
man dock troligen väntat att de skulle med
nöje se detsamma bevaradt genom svenskar
nes försorg, desto heldre som detta minne
utgör Fredrikshalls enda betydelse och gifvit
denna ort en namnkunnighet som ingen an-
nan i Norge uti nyare tider förvärfvat.
Men då det nu vill synas som man misstagit
sig i denna förmodan, tager ins. sig friheten
hemställa, om det icke skulle vara svenska
nationen mera värdigt och i alla afseenden
mera ändamålsenligt att uppresa en minnes-
stod af dess kanske mest älskade konung inom
get land, och om icke för sådant ändamål
subskriptionen finge blifva utsträckt till alla
rikets inbyggare. Det torde icke för svenska
armen kunna vara synnerligen angenämt att
uppställa ett monument af den oförgätliga
hjeltekonungen i ett land, der man tyckes
vilja begagna detsamma endast till en piede-
stal åt Norges inbillade ära och Statsfrihed;
och det skulle utan tvifvel vara nationen
kärt att få afvörda sig en alltför länge för-
summad pligt att upprätta ett värdigt monu-
ment af sin störste som. — Tiderna kunna
mom tf ms Fes fe Ae KR
As ra
förändras, och de skola troligen komma, då
äfven den tanke, som nu blifvit väckt -— att
uppresa en ny minnesstod i Norge — kan
lämpligare och utan småaktiga etikettfrågor
realiseras ; men intill dess torde det vara skäl
itt låta saken stå an. Carl XII:s minne fal-
ier icke med den vittrade stenen. X.
) Då Morgenbladet, förmenar att minnesstenen öf-
ver Carl XII äfven blefve ett minucsmärke öfver
en af de få glanspunkterna i Norges nyare histo-
rias, så borde Morgenbladet äfven omtalat de
nya upptäckter i denna historia, som härtill gifva
ett berättigande, ty man har hittills icke vetat af
något enda under fästningens belägring försökt, än
mindre lyckadt utfall, och att en fästning håller
sig några dagar, innan löpgrafvarne ännu blifvit
färdiga, plär icke anses för någon särdeles lysan-
de bedrift.
Dossan
Till Bedaktionen af Aftonbladet!
Aftonbladet klandrar i sina sednaste num-
mer den skedda Årkebiskops-utnämningen. Det
tyckes frukta att hr Reuterdahl, hvilken på
sednare tider gjort sig känd såsom strängt
konservativ, skulle komma att menligt in-
verka på framåtskridandets stora frågor, samt
att br Reuterdahl icke vore mottaglig för skä
eller möjlig att rubba uti sin en gång fa
öfvertygelse. Att Aftonbladet kan hysa så-
ällningar, bevisar att det alldeles