Garantierna vid bankstiftelser.
Grundfonden.
Sedan stadga i myntvärdet vunnits och pen-
ningen till följd deraf blifvit en mera pålitlig all-
män värdemätare, nödgades hvar och en, som
hade något betydliga affärer, hålla en mot dem
svarande kassa och uti särskild bok eller på
särskilt konto uppteckna hvad som flöt in och
hvad som utbetaltes ur kassan. När alla li-
qvider skedde i klingande mynt, behöfdes det
ej vara synnerligen omfattande affärer för att
med detta bestyr upptaga större delen af en
persons arbetstid och således utgöra hans hela
sysselsättning. . Äfven sedan man genom all-
männa kreditsedlar vunnit en stor lättnad
i alla penningetransaktioner, upptager likväl
kassans handhafvande ganska mycken tid,
som kunde tättre användas eller åtminstone
till en del besparas. Men ej nog med det
arbete som nedlägges på penningars skötande.
Med deras förvaltande äro förknippade betyd-
liga risker, uppkommande såväl genom möj-
ligheten af felräkning, som genom tjufnad,
vare sig genom inbrott eller förskingring.
Af dessa anledningar såg man sig om ef-
ter något annat mindre kostbart sätt, att få
sina kassaaffärer besörjda, än att sjelf hålla
en väl lönad kassör och en i brandfritt hvalf
placerad kassakista. Personer vana att be-
handla ädla metaller ansigos till en början
lämpligast att vårda och handhafva anförtrodt
mynt. — Derföre blefvo guldsmederna de för-