dessa bero på vederbörande taxeringsmäns
pröfning, hvarför något undantag i den nya
expeditionstaxan icke finnes stadgadt. Hitin-
tills har i fråga om dessa ärenden iakttagits,
att kammarrättens beslut blifvit klaganden
utan lösen meddeladt, då han derigenom vun-
nit ändring i den åtgärd som öfverklagats;
hvaremot om någon ändring icke erhållits, han
jemväl fått vidkännas lösen för expeditionen.
Denna praxis har härledt sig från en i 1830
och 1835 års bevillningsförordning uttalad
grundsats och befunnits särdeles lämplig för
att underlätta tillfället för besväranden att
bevara sin rätt, utan att gynna en obefogad
klagan. Kammarrätten har således hemställt,
det K. M:t må tillåta att Kärutinnan på ena-
handa sätt äfven framgent förfares.
I sammanhang härmed och då den som hos
kammarrätten klagar öfver vägrad restitution
af allmän skatt eller utskyld, men hvars kla-
gan ogillas, lika litet torde böra befrias från
skyldigheten att för expeditionen erlägga lösen,
som den hvars besvär i bevillningsfragor icke
vinna framgång, har kammarrätten hemställt att
expeditionstaxans stadgande i 128, att beslut om
restitution af allmänna skatter och utskylder
skola utan lösen utlemnas, bör så förstås att
sådan befrielse från lösen icke ifrågakommer
i afseende å beslut hvarigenom förd klagan
öfver vägrad restitution varder af kammar-
rätten ogillad.
Vidare har kammarrätten funnit tillämp-
ningen af 11 i expeditionstaxan (angående
svarandes skyldighet att lösa) erfordra nödig
förklaring, så vidt den rörer kammarrättens
beslut i de af Öfverrevisionsdepartementet an-
hängiggjorda armärkningsmål.
Dessa mål expedieras i allmänhet genom
utslag endast uti sådana fall, der anmärk-
ning rörande medels betalande eller redovi-
sande fastställes utan att den betalnings- eller
redovisningssyldige finnes hafva, i hvad på ho-
nom berott, anmärkningen fullgjort. Härvid
utskrifves ej kammarrättens utslag åt revisionen,
som om innehållet deraf förer särskilda anteck-
ningar, utan endast åt redogöraren, som här är
svarande, till hans iakttagande; och denne på-
föres jemväl expeditionslösen, när någon hans
åtgärd eller underlåtenhet föranledt den fel-
aktighet, som genom beslutet rättas, hvaremot
frågan om lösen förfaller, då det, som an-
märkes, icke bör tillräknas något redogöra-
rens förhållande, understundom äfven i anse-
ende till ringheten af det belopp, som fast-
ställes. Rättigheten till uppbärande af denna
lösen har af K. Maj:t blifvit godkänd och be-
kräftad enligt kongl. brefvet d. 21 Dec. 1833
jemte kammarrättens deri omnämnda utslag
d. 13 Dec. 1831 och d. 27 Nov. 1832, lika-
som för öfrigt af flere tid efter annan i sär-
skilda frågor meddelade nådiga beslut. Nu
föreskrifver likväl nyssberörde 11 8,i den nya
expeditionstaxan, att expedition, begärd af an-
nan än den, som, enligt nämnda förordning,
hade skyldighet att den uttaga, skall utlem-
nas mot den för afskrift utsatta lösen: och en
sådan skyldighet är, enligt 10 , blott kä-
rande, klagande eller sökande ålagd. Detta
svarandens fritagande från lösen synes såle-
des grundadt på den förutsättning, att målet
vore af sådan beskaffenhet att det helt och
hållet på svaranden sjelf ankomme att i af-
seende å beslutet vidtaga åtgärd eller icke.
Men till dylika kunna icke anmärkningsmål
i kammarritten hänföras, deri besluten, som
angå det allmännas rätt, nödvändigt måste,
utan särskild afvaktan utskrifvas och tillstäl-
las svarande parterna eller vederbörande re-
dogörare för den verkställighet dem åligger.
Kammarrätten har fördenskull hemställt, att,
med hänseende till lösen af dess beslut i dessa
mål, må förfaras enligt förut utfärdade för-
fattningar; äfvensom att lösen för sådana be-
slut bör utgå till det belopp, som för utslag
är faststäldt och icke endast såsom för m,af-
skriftp.
Slutligen har kammarrätten hemställt, att
lösen för utslag i sådana fiskaliska åtal som
afse ansvar å tjensteman och äro i expedi-
tionstaxans 16 omnämnda samt enligt denna
S skola vederbörande tjenstemän delgifvas,
jemväl måtte lösas såsom utslag, derest nem-
ligen tjenstemannen blifvit till något ansvar
fälld.
Garan!ierna vid bankstiftelser.
