klass, den nemligen som kan representeras af
en stor spekulant, som blifvit utsväfvande på
samma gång som rik, och kring hvilken grup-
pera sig alla det moderna samhällets laster,
fattiga stackare, girigbukar, glädjeflickor, unga
slösare, begifna på hästar och loretter, utstu-
derade skurkar o. s. v., allt naturligtvis med
den så godt som oundvikliga tillsatsen af en
ung man, som återvänder till det goda, och
en ung flicka, som aldrig afvikit derifrån,
hvilket såsom sig bör tillåter författaren att
sluta det hela med ett dygdigt giftermål. Drif-
fjedrarne uti en dylik roman äro naturligtvis
börsspel, förförelseförsök, lyckans omskiftnin-
gar, dueller, utsväfvande betjenter och utsväf-
vande mätresser med mera sådant. Jag på-
står icke att dessa driffjedrar, så utnötta de
än äro, icke ännu kunna sätta i rörelse en
roman på ett intressant, uppbyggligt och dra-
matiskt sätt, men för att detta skall blifva
händelsen, måste de kombineras på ett mer
djupsinnigt, mer energiskt, mera nytt, oc: på
samma gång mer grannlaga sätt än dr Ve-
ron förmått. Den namnkunnige doktorn sak-
nar visserligen icke snille och en viss talent
att gkrifva; han har sett mycket och iaktta-
git mycket; men han höjer sig ej öfver den
ståndpunkt på hvilken han sjelf ställt sig då
han kallat sina minnen En pariserborgares
minnen. Han har talent, utan elegans och
nobless, observationsförmåga utan finess och
utan djup, jag vore frestad säga snille utan
snille. Öfverlägsenhet brister honom i allt.
För att intressera, för att roa med laster,
fordros en ineisiv pensel, eller en snillrik och
lätt såsom Voltaires och Lesages t. ex.
Detta är fö landet med dr Våron..
Man har hos oss om någon författare, jag
minnes icke hvilken, sknfvit denna vers:
Meme gvand Voiseau marehe, on sent quil a des
miles.