J iren heller icke konungadömets pärs-
kammare.
HÖJ ären hvad j ären, nemligen 1852 års
senat.
Sedan j gjort detta klart för er, slån upp
konstitutionen. J skole der finna, att det
för er alls icke är: fråga om att diskutera
lagarne, undan tagandes i det fall, att j
skullen; anse dem vara inkonstitutionella. Detta
fall undantaget, tillhör det er att tiga.
Men J egen initativ i den mening, att j
egen- rätt att för mig. föreslå, att tillhanda-
hålla mig allt som kan bidraga till landets
förkofran och storhet och till. min regerings
ära. Resen derföre, genomfaren städerna i
Frankrike; upplysen. rig om dess tillstånd,
om dess behof, om de reformer som det
skulle vara möjligt att bibringa dess organi-
sation, om de verkliga förbättringar som dess
angelägenheter kunna tåla vid. Jag är då
färdig att höra er. :
BDAtt vid hvarje tillfälle upplysa regeringen,
att moderera henne om hon går för långt,
att väcka på henne, om hon slumrar, detta
är eder rol. Jag går icke för långt, jag
slumrar icke, men jag har icke förmätenhe-
ten att vilja vara allvetande; mina ministrar
ej heller. Jag räknar alltså på edra studier,
edra resor och jag väntar mig mycket af
edra, insigter.
SjAllt detta tyckes mig mycket klart.
Den poljtiska afsigten med artikeln. är lika
litet tvifvel underkastad, Om Napoleon II
vet hvad han gifvit Frankrike, vet han också
ganska väl hvad han fråntagit det.
Han döljer icke för sig, att en regering,
för att vara omtyckt af massorna, måste visa
sig; och att då landet icke hör någonting af
henne tror det att hon ingenting gör.
För att göra sin regering bemärkt och ly-
sande i nationens ögon, har kejsaren, under
den författning han gifvit Frankrike, knappt
något annat; sätt än att låta senaten resa om-
kring i landet och på det sättet visa sin om-
tanka. för de allmänna intressena,
Senaten synes. föga hafva tänkt på denna
del af sin uppgift, det bör man medge. Kej-
saren har nu fästat dess uppmärksamhet der-
å. . Kanhända har denna ide uppstigit hos
honom till. följd af en mängd omstän-
digheter, , som yisserligen äro föga anmärk-
ningsvärda, men som emellertid äro beteck-
nande ; genom det. politiska ogillande som .de.
innebära. Polytekniska skolans tystnad vid
de från Sebastopo bemkömng treppernas in-.
tåg, studenternas små insurrektioner mot pro-
fessor Nisard, den fortfarande oppositionsan-
dan inom . akademien, sdesalilken några dylika
symptomer i provinserna, hafva kunnat erinra
kejsaren, ,om att han borde taga dessa tidens tec-
ken i akt. Jag anför detta såsom blotta giss-
ningar. I onåL - AH.