kinesernas begrafniingssätt, vidare. från nyare tide:
sultansgrafvarne i Flonstantinopel och andra grafvar
märkvärdiga genom sin historiska betydelse. - Härpi
öfvergår han till nyare tidens allmänna begrafninggs.
platser, kyrkogårdaine, och kommer, sedan han nog
skildrat de vackraste bland dem, till de egentlige
skuggsidorna af begrafningsväsendet, bland hvill:
isynnerhet framhållas likens jordande i kyrkor och
grifter samt den derigenom åstadkomna skadliga in.
, flytelsen på det allmänna heksotillståndet. En sto
mängd exempel finnas här saralade, som bevisa hur
genom de i kyrkografvarne nedsatta liken illamä
enden, sjukdomar, ja till och med dödsfall bland
kyrkogångarne åstadkommits. Den andra afdelnin-
gen är af mera medieinskt innehåll och undervisar
om skendöden, tiden för jordandet och liköppningen,
den tredje angående likutställmingen, den fjerde 1ö-
rande likhus. Med den femte afdelningen föres man
åter tillbaka till forntiden, i det här inbalsamerjin-
gen såsom en egendomlig förb eredelse till likbegöm-
gelsen noga skildras. Allt hvailhittills blifvit nämridt
är dock blott att anse såsom .en historisk förbe;:e-
delse, och först sjette afdelningen utvecklar som sag:dt
bokons egentliga ändamål. Tre olika sätt för Iik-
begängelse omtalas såsom ege ndomliga för foin-
tidenBoch blifva i detalj karakte riserade; inbalsan ie-
ring, jordande rätt och slätt och förbränning med
samlande och bevarande af askun. Härmed bildas
då öfvergången till sista afdelningen, hvilken bär
samma öfyerskrift som hela boken. Likförbränning
egåe rum hos de gamla fenieierna, perserna, as sy-
rierna, indierna, grekerna, romarne, judarne, eelter na
och slaverna, och alla de hos dexsa olika folk der-
med förbundna egendomliga eeremonier äro på dlet
sorgfälligaste skildrade. Men med kristendomens iit-
bredande blef jordfästmingen bland de kristna folken
den rådande seden för likbegångelse, emedan kyrk:o-
fäderna eftertryckligen satte sig emot likenas förbräin-
ning; och för närvarande är likförbränningen såsom
allmän folksed blett bruklig i Afrika och Asien.
Sedermera kommer författaren till den praktiska :1i-
dan äf saken. Likens jordamde, säger han, erbjuder
för de efterlemnade ieke en gång ett föremål för
svördsam åminnelse; dagligen stör plogen och spaden
:grafvens beprisade ro; förhärjande vattuflöden, så-
om t. ex. den sednaste öfversvämningen i Schlesiem,
hafva bortsköljt hela kyrkogårdar med likkistor owh
Vik; dertil komma de genom likens jordande upp
Ikommande förruttnelsedunsterna, hvilkas skadliga in-
fflytande redan förut blifvit skildradt, och hvilka isy:t-
merhet i krigstider blifva högst farliga, då, vid omöj:
ligheten akt nog hastigt och djupt jorda de många
liken af menniskor och djur, desamma öfvergå till
förruttnelse, förpesta den kringliggande trakten o. B.
v. Med rysning måste man läsa de åtföljande bila-
gorna ur byaste krigshistorien på Krim, hvilka för-
orsakade att äfven i England den offentliga menin-
sgen uttalade sig för likförbränningen genom flera
tidningsartiklar. Slutligen hänvisas äfven deruppå
att, med afseende på ett möjligt återuppvaknande i
grafven, jordandet aldrig kan medföra de fördelar,
sw de andra i forntiden brukliga sätten för likbe-
gä.ngelse. Det enda medel att förebygga alla dessa
oläg enheter, — är likförbränningen.
Men författaren fraktar vid detta förslag för möj-
liga an.xrepp öeh oberättigade fördomar af tidsandan
och söker att möta äfven dessa, Det blefvo för rid-
lyftigt att vidröra alla esstaka punkter på hvilka
han här fästat afseende.
Förfatstaren slutar med dessa ord: Likförbrännin-
gen är således hrarken emot den kristna religienen,
ej heller emot kyrklig ordning, oeh blott blind för-
dom skulle ännu i vår tid kunna söka att bestrida
denna art: af likbegängelse erkännande, då den efter
hvad bevisadt är utesluter alla de olägenheter, hvilka
jordandet af liken med sig för. Likförbränningen
äv den enda art af likbegängelse, som skyddar för
de förskräckliga följderna af förruttnelsedunsterna
och förekommer det vid likens jordfästande så ofta
inträffande återuppvaknandet i grafven. Blott ge-
pom återinförandet af likförbränningen skall mediei-
nalpolisen kunna uppfylla sin uppgift att skydda de
lefvandes helsa för de dödas allt för hopträngda
Adliga sammanboende och på samma gång bidraga
ska. att längre bevara oeh i ära hålla minnet at
dertill som nu kunnat ske vid det sedvanliga sät-
dem, än: xpgelser.s
tet för likbeg. 3 - 5 -
Eönriiolsor: I .eN i gårdagens Aftonblad intagna
EgRättelser: 2 Loggboksanteckningar före-
artikel om hr Ekbohru Si
-— .okfel, Vid. 3, sp. 2, stycket 8
komma. följande tryckfel. Kilanea, och i noten på
. 19 står: Kilanya, fa NE er MN
Tje sp. står: Ty vi här he att göra med, läs:
Ty att vi här icke ha att göra mad. SR
trä vnet oc TINNDERR ÄÅTTELSER.