RÄTTEGÅNGS- oca POLISSAKER.
F. löjtnanten F. Wickman har i går till rådsturätten
imlemnat stämning å hr generaltulldirektören frih.
Gyllenhaal och majoren L. A. Bergnehr, i fråga om
ersättning af de 1000 rdr bko som Wickman från
Wisby hitsändt till Bergnehr för att, såsom Wick-
man påstår och sökt leda i bevis, anskaffa en tull-
tjonst åt Wickman. Målet är lottadt på rånsturät-
tens 4:de afdelning och förekommer torsdagen den
14 Februari.
— Sockenskräddaren Hans Åström från Sveg i
Härjeådalen kan man verkligen påstå hafva haft otur
och varit utsatt för alla möjliga missöden under sin
korta sejour i hufvudstaden. Hans anlände hit kort
före jul, medförande fogel och renstekar. Uti åtta
dagars tid stod Hans, till växten lik en Goliath, å
Gyllingens gård vid Hötorget och sålde sin fogel.
Snart hade han sålt både fogel och renstekar samt
inkasserat omkring 1000 rdr bko och skulle inköpa
åtskilliga materialer för skräddareyrket, — ty Hans
skulle vid sin hemkomst låta pålysa å predikstolen,
att han under sitt vistande i Stockholm förskaffat
sig icke allenast en ny snitt, utan äfven försett sig
med kläden, knappar, m. m.; med: ett ord sagdt,
Hans skulle utbyta benämningen sockenskräddare mot
Stockholmsskräddare. Naturligtvis, då han skulle ut
i staden och kommersa, aftogs den stora varg-
skinnspelsen äfvensom pjeksorna och den ludna mös-
san. Hans begaf sig till ett klädstånd, köpte sig blå
syrtut med äkta kalmuckskinn så väl i foder som å
krage och uppslag, svarta byxor, stöflor och galoscher
samt hatt. Sedan vår Hans rustat sig och satt en
större gammalmodig ring å venstra handens pekfin-
ger, begaf sig Hans ut för att göra affärers. Uti
plånboken förvarades öfver 1000 rdr bko.
Hans, utstyrd i sin eleganta klädsel, tillråddes emel-
lertid af några landsmän. att först taga Stock-
holms märkvärdigheter i betraktande, på det han
vid sin hemkomst kunde ha något att omtala. Det
första besöket gjordes å den kongl. rustkammaren,
och derefter togs åkaresläda, och Hans kuskade hela
dagen omkring i staden samt bevistade på aftonen
representrtionen å kongl. teatern, hvarest gafs Till-
fället gör tjufven. Sedan spektaklet var slut, stod
vår Hans en god stund å Gustaf Adolfs torg och
samspråkade med några vänner, hvilkas bekant-
skap han lyekats göra under besök å åtskilliga kro-
gar under dagens lopp. Hans, som föresatt sig att
han skulle taga alla märkvärdigheter i betraktande,
styrde, åtföljd af sitt sällskap, kosan till Skeppsbron
och uppgick å ett af kaffehusen. Der pokulerades
temligen friskt, och vår Hans, som blef lite full och
lite kär, började bli så oregerlig att kamraterna
måst3 lemna honom qvar. Då klockan slog elfva
blef vår Hans utkörd, och sedan han i tvenne tim-
mars tid promenerat omkring å gatorna, lyckades
han kl. 1 på natten erhålla logis å ett hotell vid
Österlånggatan. Sedan han vaknat räknades kassan,
och nu saknades 130 rdr som han förmodade hafva
blifvit honom å kaffehuset frånstulna. Hans begifver
sig till polisvaktkontoret, anmäler förhållandet, och
dagen derpå står vår Hans inför poliskammarens
dombord. Hans kunde hvarken styrka att han å kaf-
fehuset blifvit bestulen eller redogöra för hvarest
han uppehållit sig från kl. 11 till 1 på natten, hvar-
före målet förföll. Emellertid hade Hans utspridt
rykte om att en af honom namngifven person skulle
ha stulit de saknade penningarne ur plånboken, hvar-
före denne icke allenast ståmmer Hans till rådstu-
rätten utan äfven passförbjuder honom. Hans kam-
rater måste således resa ifrån hone 1 och han stanna
var. I förgår förekom målet inför rådsturättens
emte afdelning, hvarest Hans offentligen bedyrade,
att han i fyllan och villan fällt de gjorda beskyll-
ningarne, och bad att få resa hem, ty han visste ej
hvarest han förlorat penningarne. Dermed fick saken
bero, och sedan käranden förklarat sig nöjd med
detta Åströms förklarande inför domstolen, så af-
skrefs målet och vår Hans var resfördig, Ödet hade
dock annorlunda beslutat. Åström måste samma dag
jakttaga inställelse i poliskammaren, dels såsom kä-
rande oeh dels såsom svarande. Han hade å en krog
uti Kolmätaregränd blifvit öfverfallem och slagen
samt å en krog vid Trångsund blifvit af drängen
rik Larsson beröfvad sin mössa! samt var dessutom
af Larsson angifven att i hans sällskap hafva spe-
lat biribi.
Hans syntes mycket förbryllad oeh ville så väl be-
tala böter som återkalla angifvelsen han gjort, blott
han fick sitt pass för att resa hem. Den som öfver-
fallit vår Hans bötfälldes, och då Hans icke yrkade
ansvar å Larsson för det han tillgripit mössan, af-
skrefs målet. Hans erlade 25 rdr bko för biribi-
spel — han ville blott resa hem. Hans syntes för-
nöjd, men ödet hade åter annorlunda beslutat. Sedan
Hans efter gjord angifvelse fått besöka stadsläkaren,
ch dennes utfärdade attest innehöll att Hans var
behäftad med en svår sjukdom, så blef Hans hänvi-
sad till sjukhuset. IHans sejour i Stockholm kommer
således att betydligen förlängas.
