RÄTTEGÅNGSoca POLISSAKER. F. löjtnanten F. Wickman har i går till rådsturätten imlemnat stämning å hr generaltulldirektören frih. Gyllenhaal och majoren L. A. Bergnehr, i fråga om ersättning af de 1000 rdr bko som Wickman från Wisby hitsändt till Bergnehr för att, såsom Wickman påstår och sökt leda i bevis, anskaffa en tulltjonst åt Wickman. Målet är lottadt på rånsturättens 4:de afdelning och förekommer torsdagen den 14 Februari. — Sockenskräddaren Hans Åström från Sveg i Härjeådalen kan man verkligen påstå hafva haft otur och varit utsatt för alla möjliga missöden under sin korta sejour i hufvudstaden. Hans anlände hit kort före jul, medförande fogel och renstekar. Uti åtta dagars tid stod Hans, till växten lik en Goliath, å Gyllingens gård vid Hötorget och sålde sin fogel. Snart hade han sålt både fogel och renstekar samt inkasserat omkring 1000 rdr bko och skulle inköpa åtskilliga materialer för skräddareyrket, — ty Hans skulle vid sin hemkomst låta pålysa å predikstolen, att han under sitt vistande i Stockholm förskaffat sig icke allenast en ny snitt, utan äfven försett sig med kläden, knappar, m. m.; med: ett ord sagdt, Hans skulle utbyta benämningen sockenskräddare mot Stockholmsskräddare. Naturligtvis, då han skulle ut i staden och kommersa, aftogs den stora vargskinnspelsen äfvensom pjeksorna och den ludna mössan. Hans begaf sig till ett klädstånd, köpte sig blå syrtut med äkta kalmuckskinn så väl i foder som å krage och uppslag, svarta byxor, stöflor och galoscher samt hatt. Sedan vår Hans rustat sig och satt en större gammalmodig ring å venstra handens pekfinger, begaf sig Hans ut för att göra affärers. Uti plånboken förvarades öfver 1000 rdr bko. Hans, utstyrd i sin eleganta klädsel, tillråddes emellertid af några landsmän. att först taga Stockholms märkvärdigheter i betraktande, på det han vid sin hemkomst kunde ha något att omtala. Det första besöket gjordes å den kongl. rustkammaren, och derefter togs åkaresläda, och Hans kuskade hela dagen omkring i staden samt bevistade på aftonen representrtionen å kongl. teatern, hvarest gafs Tillfället gör tjufven. Sedan spektaklet var slut, stod vår Hans en god stund å Gustaf Adolfs torg och samspråkade med några vänner, hvilkas bekantskap han lyekats göra under besök å åtskilliga krogar under dagens lopp. Hans, som föresatt sig att han skulle taga alla märkvärdigheter i betraktande, styrde, åtföljd af sitt sällskap, kosan till Skeppsbron och uppgick å ett af kaffehusen. Der pokulerades temligen friskt, och vår Hans, som blef lite full och lite kär, började bli så oregerlig att kamraterna måst3 lemna honom qvar. Då klockan slog elfva blef vår Hans utkörd, och sedan han i tvenne timmars tid promenerat omkring å gatorna, lyckades han kl. 1 på natten erhålla logis å ett hotell vid Österlånggatan. Sedan han vaknat räknades kassan, och nu saknades 130 rdr som han förmodade hafva blifvit honom å kaffehuset frånstulna. Hans begifver sig till polisvaktkontoret, anmäler förhållandet, och dagen derpå står vår Hans inför poliskammarens dombord. Hans kunde hvarken styrka att han å kaffehuset blifvit bestulen eller redogöra för hvarest han uppehållit sig från kl. 11 till 1 på natten, hvarföre målet förföll. Emellertid hade Hans utspridt rykte om att en af honom namngifven person skulle ha stulit de saknade penningarne ur plånboken, hvarföre denne icke allenast ståmmer Hans till rådsturätten utan äfven passförbjuder honom. Hans kamrater måste således resa ifrån hone 1 och han stanna var. I förgår förekom målet inför rådsturättens emte afdelning, hvarest Hans offentligen bedyrade, att han i fyllan och villan fällt de gjorda beskyllningarne, och bad att få resa hem, ty han visste ej hvarest han förlorat penningarne. Dermed fick saken bero, och sedan käranden förklarat sig nöjd med detta Åströms förklarande inför domstolen, så afskrefs målet och vår Hans var resfördig, Ödet hade dock annorlunda beslutat. Åström måste samma dag jakttaga inställelse i poliskammaren, dels såsom kärande oeh dels såsom svarande. Han hade å en krog uti Kolmätaregränd blifvit öfverfallem och slagen samt å en krog vid Trångsund blifvit af drängen rik Larsson beröfvad sin mössa! samt var dessutom af Larsson angifven att i hans sällskap hafva spelat biribi. Hans syntes mycket förbryllad oeh ville så väl betala böter som återkalla angifvelsen han gjort, blott han fick sitt pass för att resa hem. Den som öfverfallit vår Hans bötfälldes, och då Hans icke yrkade ansvar å Larsson för det han tillgripit mössan, afskrefs målet. Hans erlade 25 rdr bko för biribispel — han ville blott resa hem. Hans syntes förnöjd, men ödet hade åter annorlunda beslutat. Sedan Hans efter gjord angifvelse fått besöka stadsläkaren, ch dennes utfärdade attest innehöll att Hans var behäftad med en svår sjukdom, så blef Hans hänvisad till sjukhuset. IHans sejour i Stockholm kommer således att betydligen förlängas.