skick? Föreställer man sig väl, att denna re-
form någonsin kan ändamålsenligt genomfö-
ras, så länge undervisningsverket är uteslutan-
de stäldt under tillsyn af -myndigheter, som
ingenting tillse, och förrän skolan upphört att
vara en af kyrkans domäner?
Öfvergår man från dessa rent andliga före-
mål till de i viss mån mera materiella, men
som likväl med de förra stå i ett visst sam-
manhang, nemligen de nödiga och tidsenliga
reformerna i vår kriminella och civila lagstift-
ning, så saknas äfven inom detta område den
från en regerings sida så behöfliga impuls,
hvilken inom en så beskaffad representation
som Sverges nuvarande, ensam förmår leda
och till afgörande bringa resultaterna af det
i dessa vigtiga ämnen väckta nationalmedve-
tandet. Deremot finner man vår regering haf-
va, genom sitt afslag å ständernas beslut om
vissa modifikationer i ogift qvinnas omyndig-
hetstillstånd, för en tid hämmat utveck-
lingen af en verksamhet, hvilken såväl i in-
dustrielt som sedligt hänseende kunnat ha
de mest välgörande följder. Hvad åter be-
träffar de rent materiella föremålen för sty-
relsens omvårdnad, råder ännu beklagligen
samma passivitet som fordom, och i afseende
på kreditväsendets ordnande fingo väl rikets
sist församlade ständer emottaga ett komite-
betänkande, men utan den ringaste upplys-
ning om regeringens tankar i ämnet, än min-
dre en kongl. proposition.
De båda grundlagsändringsförslag, hvilka
under sista riksdag från regeringen utgingo,
och blefvo hvilande, uppenbara hvart och ett
för sig ganska betänkliga sträfvanden. Det
ena (rörande den s. k. prinsregeringen) går
nemligen ut på att ytterligare försvaga det
redan i sjelfva verket föga stränga konstitu-
tionella ansvar, som åligger rådgifvarne, och
att i stället för den regering nu gällande
regeringsform för dylika undantagsfall före-
skrifva, bilda en hittills i vårt land (så när
som på ett enda föga inbjudande exempel)
okänd furstemakt. Det andra, rörande tryck-
frihetens förflyttande från grundlagsområdets
fasta mark till allmänna lagens lösa jordmån,
innebär ett illa doldt syfte att i framtiden
med tillhjelp af en eller två bland de mera
vacklande rösterna i t. ex. borgareståndet, lät-
teligen bringade i tillbörlig riktning, kunna
lyckas tillvägabringa hvilka inskränkningar i
den fria yttranderätten som man behagar.
Vare det emellertid långt ifrån oss att vilja
förneka, eller ej med tacksamhet erkänna det
myckna godasom påsistförflutna riksmöte genom
regeringens antagande af vissa bland ständernas
beslut tillvägabragts. Vi vilja blott fästa upp-
märksamheten deruppå, att detta goda uteslu-
tande legat inom kretsen af det rent materi-
ella, ett slags neutralt område, der de för öf-
rigt mest diametralt motsatta åsigter vänligt
kunna mötas, och de olika partierna likasom
i Wien fredligt samspråka. Partier, sade vi,
emedan det parti, hvilket hos oss kallar sig
det konservatift reformerande, men af andra
erhållit en kortare benämning, just ådagalagt
sin reformlust inom detta materiella, klokt
reserverande sin konservatism för de fall, der
samhällets hägn och högsta intressen fordra
ett verkligt framåtskridande. Vi vilja inga-
lunda vägra vår hyllning åt någon form af
det progressiva, utan härvid blott göra den
lilla: anmärkningen, att i staten likasom i hus-
hållet, inom det stora samhället likasom inom
det lilla, vårdandet af yttre förkofran i läng-
den föga båtar, så framt vigten af de mora-
liska banden förbises; hvaremot, om blott de
senare aldrig lemnas ur sigte, den förra blir
antingen till en viss grad umbärlig, eller ock
fastmer snart och säkrast vunnen. Omisskän-
neligen har på senare tider hos vår regering
förmärkts ett visst sträfvande att, på samma
gång den förnämt nedblickat på sina fordna
bepröfvade vänner, de gammalkonservativa,
och med skyggt misstroende betraktat de rent
progressiva, deremot med synnerlig förkärlek
omhulda det mellanstående eller mellanlö-
pande partiet.
Innan det nu började året gått till ända,
tillstundar ett nytt riksmöte. Måtte de då
samlade ständerna. gifva en bestämd fulländ-
ning åt de vid det förra lyckligt påbegynta
reformerna inom det ekonomiska omrädet,
men dervid ej förgäta, att andra frågor al
ännu större omfattning, ännu oafvisligare,
vänta på en lugn, redlig, samvetsgrann be-
handling. Måtte de ej heller förgäta, att de-
ras kall är ett granskande, deras pligt att
med alla konstitutionella medel, som stå dem
till buds, söka afvärja hvarje angrepp mot
deras i besvurna grundlagar försäkrade rättig-
heter, och med osplittrade krafter hämma det
allenastyrande, hvaremot dessa grundlagar i
ord och anda protestera. Och måtte konun-
gen då möta sitt folks ombud med en råd-
gifvarepersonal, för hvilken han sjelf har akt-
ning och förtroende, och som med förtroende
kan helsas af en nation, hvilken från urmin-
nes tider älskat att stå 1 ett moraliskt förhål-
lande till sin regering och deraf nedlagt
dyrbara prof äfven i sin sednaste regeringsform.
est
— Vi nämnde i går, att man hade skäl
att förmoda, det frågan om utnämning af ny
erkebiskop skulle förekomma i gårdagens kon-
selj. Den till i går beramade konseljen blet
emellertid kontramanderad och har i stället
hållits i dag, hvarföre man har anledning att
redan i afton uti Posttidningen vänta bekräf-
telse - hvad ryktet sedan några dagar haft
att i detta hänseende förmäla.
— tt