Läroverken ?).
Vv.
At hvad vi i föregående artikel anfört rö-
rande de gamla språkens nuvarande ställning
såsom undervisningsämne inom elementarläro-
ket följer, att då man ännu i dag fordrar, att
dessa språk skola utgöra en grundväsentlig
beståndsdel af elementarbildningen och att dis-
pens från deras läsande måste särskilt begä-
ras af de lärjungar, som sådant önska, så är
detta (fastän enligt 1849 års cirkulär dispen-
sen icke kan vägras) likväl att alldeles vända
upp och ned på frågan; då det i stället borde
heta, att ehuru de gamla språken icke kunnä
anses tillhöra elementarbildningen, så må lik-
väl, efter de ännu af hvarjehanda orsaker icke
kunna helt och hållet förvisas från skolan,
undervisning i latinska och grekiska språken
— hebreiska borde aldrig komma i fråga —
få meddelas åt de lärjungar, som dertill sär-
skilt begära tillåtelse. En sådan tillåtelse borde
likväl icke medgifvas annat än i läroverkets
3 eller 4 högsta klasser, dels på grund af
den följd af läroämnen, som föreskrifves af
sunda pedagogiska grundsatser, dels ock för
att undvika alla dessa svårigheter, som di-
spensväsendet visat sig utöfva inom de: efter
gamla sättet inrättade läroverken.
Att man i språkundervisningen bör begynna
med modersmålet, derifrån öfvergå till de när-
beslägtade språken af germaniskt ursprung
(tyskan och pe pg så till franskan, dit
öfvergången redan blifvit förmedlad genom
engelskan, samt först derefter till latinet, sy-
nes väl fiån sjelfva undervisningens synpunkt
vara så naturligt, att, oberäknadt alla öfriga
och i vissa hänseenden ännu vigtigare skäl,
som tala derför, det är märkvärdigt, att någon
kan ett ögonblick tvifla på ändamålsenlighe-
ten af ett sådant ordnande af skolstudierna. I
nya elementarskolan inträder ock verkligen,
) Se Aftonbladet n:r 4, 7, 11 ech 17.