sökt bekämpa och öfvervinna den böjelse som
beherrskar hela min själ... Jag har tagit till
hjelp alla de nöjen och förströelser, dem verl-
den bjuder på, jag har deltagit i den mygg-
svärm hvilken dansar och surrar i solskenet,
men som: blott besvärar och skymmer solen
för oss; jag Lar icke lyckats, min far...
Liksom Jacob brottades med Gud och bese-
ades, så har jag brottats med den starkaste
och ädlaste känsla jorden eger och jag har
blifvit besegrad och jag måste blifva det, ty
det är med himmelen sjelf som jag stridt.
Nå, har du något vidare att berätta ? frå-
gade grefven, profvande sin nyskurna penna
medelst en mängd krumelurer på papperet.
Ifrån att vara ett ystert, bortfjesadt barn,
forfor dottern, har jag blifvit en qvinna som
börjar fatta betydelsen af de pligter. hon har
att uppfylla här i verlden ... jag anade dem
redan från första dagen jag såg denne ovan-
lige man.
Pligter? bara prat, din toka... du blef
betagen i hans solbrända ansigte och hans öf-
riga yttre förträfflighet.
Det är möjligt att jag genast tyckte han
såg bra ut och att hela hans yttre något er-
inrade om riddartiden; men frågade man mig
nu, om han är vacker eller ful, stor eller li-
ten till växten, så vet jag knappast hvad jag
skulle svara, ty på länge har jag alls icke
tänkt derpå... Men frågar man mig, om han
är en man af redbarhet och heder, då vet jag
hva i jag skall svara, ty på det och blott på
det tänker jag nu.
En stackare som ingenting är, anmärkte
grefven.
Han har ett nyttigt och hedrande yrke,
min far... Ni fordrar ovilkorligen att jag
skall gifta mig med en militär.
Det är en ärofull bana, min bästa flicka.
Utan tvifvel är det vackert att vara sitt
lands utsedde stridsman, det är ärofullt att
försvara dess sjelfständighet och att alltid stå
rustad till bildningens och det godas försvar
... Men ni har sjelf, min far, varit militär
och likväl tagit afsked, emedan ni ansåg det