sökt bekämpa och öfvervinna den böjelse som beherrskar hela min själ... Jag har tagit till hjelp alla de nöjen och förströelser, dem verlden bjuder på, jag har deltagit i den myggsvärm hvilken dansar och surrar i solskenet, men som: blott besvärar och skymmer solen för oss; jag Lar icke lyckats, min far... Liksom Jacob brottades med Gud och beseades, så har jag brottats med den starkaste och ädlaste känsla jorden eger och jag har blifvit besegrad och jag måste blifva det, ty det är med himmelen sjelf som jag stridt. Nå, har du något vidare att berätta ? frågade grefven, profvande sin nyskurna penna medelst en mängd krumelurer på papperet. Ifrån att vara ett ystert, bortfjesadt barn, forfor dottern, har jag blifvit en qvinna som börjar fatta betydelsen af de pligter. hon har att uppfylla här i verlden ... jag anade dem redan från första dagen jag såg denne ovanlige man. Pligter? bara prat, din toka... du blef betagen i hans solbrända ansigte och hans öfriga yttre förträfflighet. Det är möjligt att jag genast tyckte han såg bra ut och att hela hans yttre något erinrade om riddartiden; men frågade man mig nu, om han är vacker eller ful, stor eller liten till växten, så vet jag knappast hvad jag skulle svara, ty på länge har jag alls icke tänkt derpå... Men frågar man mig, om han är en man af redbarhet och heder, då vet jag hva i jag skall svara, ty på det och blott på det tänker jag nu. En stackare som ingenting är, anmärkte grefven. Han har ett nyttigt och hedrande yrke, min far... Ni fordrar ovilkorligen att jag skall gifta mig med en militär. Det är en ärofull bana, min bästa flicka. Utan tvifvel är det vackert att vara sitt lands utsedde stridsman, det är ärofullt att försvara dess sjelfständighet och att alltid stå rustad till bildningens och det godas försvar ... Men ni har sjelf, min far, varit militär och likväl tagit afsked, emedan ni ansåg det