språken, ifall utsigterna för freden skulle stiga. Sedan hade Preussen derigenom bidragit till freden och kunde göra anspråk på deltagande i fredskonferenserna. Detta sednare fall har inträffat. Fredsutsigterna hafva stigit och hr von Werther i Petersburg framtog sina vilkorliga instruktioner och understödde... Då underrättelsen om ryska antagandet anlände, förmälde också genast telegrafen från Berlin,liksom ignorerande sjelfva faktum, att Preussen har i Petersburg gjort sådana föreställningar, att ett afslående från Rysslands sida väl icke gerna kan supponeras. Denna depesch erhöll företrädet framför alla andra och blef nästan behandlad som en statsdepesch, ehuru den blott var en privatdepeseh och afsändes af den vanliga yrån vid Spittelmarkt.... Bambergarne äro nu utom sig. De säga att de räknat på Preussen, och att Preussen nu lemnar dem i sticket. Gerna ville de förneka, att de i Petersburg fört ett annat språk, än i Paris och London. Bajern isynnerhet, som betedde sig mycket vesterländskt och tycktes vara god vän till Österrike, har en verkligen löjlig ställning. Men förnekandet hjelper icke, och man kan i motsats till ett galliskt ordspråk säga: Tout mauvais cas nest pas niable! Tillvaron af en fransk depesch till hofven i Stuttgart, Minchen och Dresden har nemligen blifvit känd, i hvilken franska utrikesministern lifligt beklagar sig öfver motsägelsen emellan de löften, som gifvits i Paris af Tysklands stater af andra rangen, och uppfyllandet eller snarare icke-uppfyllandet af dessa löften i Paris. Denna depesch, hvars tillvaro äfven jag kan för er bekräfta, karakteriserar situationen. Den bereder nu staterna af andra rangen en dubbel förlägenhet, nu då det visat sig att de — förgäfves åter blifvit ryska, och att de gjort bättre i att ännu någon tid förblifva vesterländska. Alla som på sista tiden försutit rätta ögonblicket måste nu återtaga hvad de gjort. I Köpenhamn gifver man dementi åt cirkuläret af den 4 Januari, i hvilket, enligt Le Nord, danska kabinettet ännu en gång skulle förklarat sig vilja förblifva neutralt och afsagt sig all solidaritet med Stockholmsfördraget af den 21 November. Besynnerligt nog pästod man äfven Här 1 diplomatiska kretsar tillvaron af ett sådant cirkulär af den 4 Januari, så att det nästan ser ut som om den officiella Köpenhamnsgarantien mindre är riktad emot tillvaron af dokumentet, än emot Le Nords ryssvänliga version, hvilken nu af anförde grunder icke kan vara särdeles angenärn för det danska kabinettet. Det kan icke förnekas att Sverge, jemförelsevis med de andra hittills neutrala staterna, intager en mycket fördelaktig ställning, som det med god öfverläggning afslutna fördraget af den 21 November förskaffar detta land. Vid detta tillfälle torde ni .tillåta mig anmärka, att Preussisches Wochenblatt. för lördagen den 12 Januari i en uppsats, som är riktad emot de för er omnämda artiklarne. i den ministeriella Zeit., bedömer dessa artiklar alldeles på samma sätt som jag i mitt bref af den 30 December och icke heller försummar att framhålla det ministeriella skrifveriets okunnighet i folkrätten. Jag nämner detta, icke för att visa prioriteten i mina för er yttrade betraktelser, utan derföre att jag med nöje omtalar, att en de mest aktade preussiska organerna uppfattar dessa förhållanden på samma sätt som er korrespondent. Sverge, sade jag, intager en fördelaktig ställning. Det ser visserligen ut som om Preussen, i trots af sin länge fortsatta ryssvänliga neutralitet, skulle. för godt köp få plocka frukterna af sin i sista ögonblicket utförda omsvängning. Men också ser det blott så ut. I verkligheten väntar en stor förlägenhet Preussen. När nemligen tidningarne förmäla att Preussen, efter ett bref från. konungen till fransmännens kejsare och emedan det i sista ögonblicket funnit vestmakternas vilkor goda, skall komma att deltaga i konferenserna, så är detta en, officiös manöver. Vestern vill tvärtom hafva garanti att -Preussen, om freden ej kommer till stånd, skall hålla med de allierade; och icke mera: med Ryssland: Man förstår den förlägenhet, hvari Berlinerkabinettet derigenom försättes, och huru ryssvännerna skola uppbjuda allt för att förhindra, att Preussen går in på vestmakternas fordran. Gör icke Preussen detta,så kan det lika väl blifva uteslutet från de förestående konferenserna, som från dem som höllos i Wien. Det skulle ej väcka förundran, om man snart åter finge höra talas om utomordentliga preussiska beskickningar till Paris och London. Preussiska diplomatien är ambulant och Preusseus politik osäker och föränderlig. Hr von Usedom är dessutom ännu i. Berlin; kanske packar han redan sina reskoffertar och låter utställa sitt pass på London, P.S. Sednaste nyheter: Det bekräftar sig att icke allt är slutadt; att de decemberallierade icke voro ense om utvecklingen af Esterhazys 5:te artikel, att England vidblifver sina anspråk att Bomarsund icke mera skäll befästas, att asiatiska gränsen skallbestämmas och konsulsfrågan regleras. Det finnes således mer än en svårighet att lösa. Det inå blifva konferenser; men ingen skall kunna med säkerhet upp gifva, att deraf skall blifva fred.