Beaminer, klandrar det hittills iakttagna sät-! tet att föra kriget, kruset för Österrike och de tyska makterna, förgätenheten af Polen, hvars nationalitet — om ock ej oberoende — erkändes på Wienerkongressen 1815. Ryssland finner nu sin räkning i freden, men en sådan, som blott utgör en betäckning för denna makts ytterligare sträfvanden. Hangö är en typ för moskovitiska politiken: parlamentärflaggan visar vägen till ett bakhåll. Morning Cronicle förmenar, att aldrig än någonting pure et simple kommit från Ryssland. Derpå påyrkas Bomarsunds förblifvande i status quo. England har ej ryckt ur Rysslands händer ett rof endast för att låta ett annat vid första tillfälle falla i dess händer. Häruppå yrkar ock Morning Post äfvensom på nödvändigheten för England att uppehålla och understödja sin styrelse. Morning Herald anser Ryssland endast ha velat: vinna tid och finner propositionerna obestämda och innehållande förrädiska syften. Äfven Sun är misstrogen. Ekonomist tror deremot, att ingenting kan hindra freden, och Press anser den redan gjord. Inom den österrikiska pressen är detegentligen Wanderer som vågat och fått yttra några betänkligheter. Eljest en allmän chorus af fredsjubel. Detta har dock sina ganska giltiga skäl, utom dem som ligga i det för Österrike i viss mån fördelaktiga i de antagna punkterna. Kejsaren vill absolut, att allmänheten skall tro på fred. Alla Wienerblad ha fått underrättelse, att de vid äfventyr af indragning måste afhålla sig från alla sårande yttranden mot Ryssland. Ett blad, Donawn, blef konfiskeradt för en artikel om den nyaste vändningen, som uttalade den tanken att de nya konferenserna måhända icke skulle leda till större resultat än de förra. Inom den preussiska pressen uttalar sig ett allmänt tvifvel i afseende på fredens återställande. Icke blott Nationaleeitung och Kölnische ZeiI tung utan äfven sådana blad som den beskedliga Vossische Zeitung och Spenersche Zeitung uttala sin klentrogenhet i detta hänseende, och endast den ministeriella Zeit anser freden för säker och så godt som afgjord, då återigen junkerbladet Kreugseitung nöjer sig med att hänvisa derpå, att sedan Ryssland å sin sida gjort det yttersta, det numera är vesterns sak att komma den ryska eftergifvenheten till mötes. Vi meddela slutligen ett officielt yttrande från den ryska sidan: Journal de S:t Petersbourg innehåller nedanstående af den 19 Januari: i Den allmänna meningen i Europa har blifvit försatt i liflig rörelse vid underrättelsen att fredsförslag, uppgjorda emellan de förbundna makterna och Österrike, blifvit sända till S:t Petersburg genom kabinettet i Wien såsom förmedlare. Kejserliga kabinettet hade redan å sin sida gjort ett första steg på denna förlikningens bana genom att i en depeseh af den 11 (23) Deeember, offentliggjord i alla utländska tidningar, tillkännagifva de uppoffringar, som det var beredt att göra för fredens återställande. Detta dubbla steg ådagalade å ena och andra sidan önskan att draga fördel af det tvungna stillestånd, hvartill den svåra årstiden nödgar de militäriska operationerna, för att gå de enhälliga önskningar till mötes, hvilka öfverallt röja sig till förmån för en snar fredlig biläggning. I här ofvan anförda depesch hade kejserliga regeringen tagit till bas de fyra på konferenserna i Wien antagna garantipunkterna samt föreslagit med hänseende till tredje punkten, hvilken ensam hade framkallat afbrytandet af dessa konferenser, en lösning, hvilken snarare till formen än till innehållet skiljde sig från den, hvilken vid denna tidpunkt framställdes af de förbundna makterna. De propositioner, som nu blifvit öfversända af österrikiska regeringen, utgå från samma grundprincip, det vill säga: Svarta hafvets neutralisation förmedelst en direkt traktat emellan Ryssland och Porten, för att enligt gemensam öfverenskommelse reglera antalet af de krigsfartyg, som hvar och en af kustmaka förbehåller sig att underhålla för sina kusters säkerhet. De skilja sig icke märkligt ifrån dem som unehållas i depeschen af den 11 (23) December genom annat än det föreslagna rättandet (reetifikation) af gränsen emellan Moldau och Bessarabien, i utbyte emot de af fienden besatta punkterna af det ryska området. är är icke stället att undersöka om dessa proioner, bättre än de af kejserliga regeringen framlida, förenade de nödvändiga vilkoren för att betrygga Orientens lugn oeh Europas säkerhet. Det är tillräckligt att bekräfta att ändtligen en öfverensstämmelse verkligen förefanns rörande flere af fredens väsentliga gruddvalar. I betraktande af denna öfverensstämmelse, i betraktande af hela Europas ådagalagda önskningar, med hänseende till en koalition, som stod i begrepp att antaga de största proportioner, samt till de uppoffringar, som krigets fortsättande pålägger Ryssland, har kejserliga regeringen ansett sig icke böra genom diskussioner och biomständigheter fördröja ett förlikningsverk, hvars framgång skulle motsvara dess käraste önskningar. I följd häraf har hon nyligen gifvit sitt bifall till de af österrikiska regeringen öfversända propositionerna såsom förslag till priliminärertiklar för fredsnegoeiationer. Genom sin energiska hållning emot en förfärlig koalition, har Ryssland gifvit en måttstock för de uppoffringar, som det är färdigt att göra för att försvara sin heder oeh sin värdighet; genom denna handling af hofsamhet ger kejserliga regeringen tillika ett nytt bevis på sin uppriktiga önskan att hämma blodsutgjutelsen, att stilla en för civilisationen och menskligheten smärtande strid, att åt Ryssland, åt Europa återgifva fredens välgerningar. Man eger rätt att vänta det alla civiliserade länders mening derföre skall hålla henne räkning. Det är naturligt att sfredsdepeschen framförallt utöfvat ett stort inflytande på den lättrörliga och öfverallt i dylika hänseenden så ytterligt lättrogna börsen. I Berlin och Wien steg kursen genast utomordentligt; på den sednare stego flera papper 4 till 7 proc. Vildast gick till i Paris. Treprocentsräntan som d. 14 Jan. hade sjunkit till 61 francs 30 cent. steg d: 18 på 68 franes 15;cent, I London, der consols under kriget småningom hade fallit till 8674, höjde de sig d. 18 Jan. till 907. I OP MV OT Bref från Qvarken. a NR ss mm Fr