namnet återkommit till väldet. Under de sed-
nast förflutna 30 åren hafva perserna redan
tvenne gånger sökt företaga Herats eröfring
af det Säl att Afghanistan fordom hört under
Schack Nagir, ett skäl, hvilket som man ser kan
utsträcka sig ända till Delhi. Under året 1834
slöt den landsflyktige Schack Schudscha ett
förbund med Rundschit Singh, höfding för
sikherna och knappast anno-lunda ansedd i
Indien än söm en röfvarhöfding, i hvilket öf-
verenskoms att den sednare skulle återför-
hjelpa den förre till sitt välde emot att se-
dan till lön derför erhålla en betydlig land-
afträdelse. Detta fördrag var dock lättare af-
slutadt än i verket satt, och förblef i 14 års
tid endast en död bokstaf. Men då lord Pal-
merston 1838, utan de ostindiska direktörer-
nas vetskap och utan någon förklarlig grund,
företog kriget eller rättare sagdt åtgärderna,
— ty krig blef det icke kalladt — emot Dost
Mohamed, engelsmännens ganska trogne vän,
åtgärder, hvilka kostade 15,000 man, 20 mill.
p. sterl. samt nära på förtroendet hos hela
Central-Asiens befolkning, då blef äfven det
omnämda fördraget förnyadt och utvidgadt
genom att England biträdde detsamma. Man
ser häraf huru många förhållanden och förbin-
delser rom bestå mellan Afghanistan och In-
dien, och hvilka man ej kan läsa sig till en-
dast genom att se på kartan. Såsom en na-
turlig följd af de sednaste tilldragelserna i
Herat, har det inträffat, att Dost Mohamed
försonat sig med sina bröder, med hvilka han
legat i stridig heter, och ämnar, förenad med
dem, tåga ut mot vester. Det berättas att
de uvppställa en makt åf 70,000 man och 80
kanoner, men att de till en början endast
ämna inskränka sig till att noga gifva akt
på sin nya granne.
Så intresseväckande dessa tilldragelser i
och för sig äro, så vore det väl dock min-
dre önskligt för närvarande om de komme
att alltför mycket taga engelsmännens upp-
märksamhet isansprök, och sålunda till sig
draga de omsorger och ansträngningar, som
alltför väl ännu och med all energi behöfva
användas i Europa för att få den stora frågan
lyckligt och ändamålsenligt afgjord derstädes.
Om besittningen af Ostindien blir skyddad,
men Europa fortfarande Hotadt, så är dock
föga dermed för oss vunnet. Kolonierna, äf-
ven de ihdiska, skola en gång slita sig lösa
från det engelska moderlandet. Dettas ställ-
ning inom och till Europas öfriga i frihetens
riktning sig utvecklande stater är dock det,
som i hufvudsaken är afgörande för vår verids-
del, till hvilken vi äfven, så väl på grund
af dess läge, som dess förra kulturinflytan-
den, med allt skäl kunna räkna Mindre
Asien.