stående fordringar, hvadan dessa banker åtminstone ej på ringaste vis öka oredan, om det ock ej står i deras makt att afhjelpa henne. Häraf är en gifven följd, att om också sedelutgifvande banker under goda tider kunna lemna några procent mera i utdelning än filialbanker, så torde dock dessa senare vara i stånd att gifva sina delegare en jemnare inkomst, lika visst som de alltid äro lättare att styra och mera gagnande för det allmänna. Den prospekt, som gifvit anledning till denna uppsats, slutar med det förklarande, att den nya privatbanken i Östergötland skall hafva till hufvudsakligt syftemål attnedsätta räntan till fyra procent,. Detta torde få anses såsom ett oskyldigt försök att stämma opinionen till sin fördel. Eljest borde det vara kändt af en, som uthändigar bankprospekter, att största vigten ligger deruppå, att banken alltid kan betjena allmänheten med penningar, hvilket den bank icke kan, som genom att nedtrycka utlåningsräntan, nödgas mnedsätta depositionsräntan och dymedelst afsäger sig en penningtillgång. Bankräntan är dock ett ämne, som torde förtjena sitt särskilda kapitel. Men innan vi för dagen lemna dessa vigtiga ämnen, kunna vi ej underlåta att inregistrera den hugnande underrättelsen, att i Norrköping bildat :sig bolag för upprättande af en filialbank. I saknad af kännedom om detaljerna kunna vi ej nu yttra oss om huruvida den blifvande filialbanken i Norrköping, företer någon skiljaktighet från de förutvarande. Man bör dock hafva anledning till den förmodan, att den vackra iden skall utaf vid större affärsverksamhet vanda händer vinna ytterligare fullkomning i den praktiska tillämpningen.