brak, liknande en åskknall, rymden från: sydv 1:
åt nordostlig riktning. Jag kan icke beskrifva dei s
ljud bättre än em jag jemför det med det buller
med stora jernstänger lastad vagn frambringar når
den köres öfver stengator. Detta buller varade nå-1.
gra minuter och efterföljdes omedelbart af en tem-.
ligen svag blåst, som dock hastigt tillväxte. Efter eh
half timmas förlopp hade denna blåst öfvergått till
orkan, Simuns förelöpare. Solen öfverdrogs af ett
rödaktigt töcken och vi kunde utan någon olägenhet
se rakt på den. Derefter uppstego hvirflar af
sand, sedermera af temligen groft grus rätt upp möt
himlen och afsleto allt som kom i deras väg. Flera
kameler afsadlades. Men det mest sällsamma skåde-
spelet erbjödo -gazellerna, -strutsarne, antilopernå,
hyenorna oeh till och med tigrarne som med förskräd-
kelse och blandade om hvarandra flydde undan för
stormen. En struts och några små antiloper ar
de sig midt ibland våra kameler; våra egna djur ö
verlemnade sig åt en vild flykt och tyektes alls ieke
känna den börda de baro. !
Det var blott med största svårighet jag kunde an:
das; vi voro midt i en atmosfer af sand och små
musslor, som piskade oss i ansigtet och sönderslogb
våra lemmar. Vi kunde ej se på tre stegs afstånld
framför oss. Jag lät mina dragare föra mig dit de
sjelfva ville. Midt under denna förskräckliga villet-
valla genljudade luften ständigt af buller och braå;
ur stånd att längre göra motstånd stannade djureh
plötsligt, nedlutade sig till jorden med hufvudet skyd-
dadt mot vinden, och tyektes vilja gräfva en fristad
åt sig i marken och der begrafva sig. Det var ett
högtidligt ögonbliek, detta rastande, då ingen tänkte
på någon annan än sig sjelf. Ej ett skri, ej en kla-
gan hördes. Minkamel hade nedborrat hufvudet !i
sanden. Jag sjelf hade hukat ned mig under mina
saker, så att jag ännu ehuru med svårighet kunde
inandas en luft som brände som eld i mun och lud-
gor. Lyckligtvis hittade jag, då jag lyftade på vat-
duksöfverdraget, fem eller sex granatäpplen och ir
många citroner, som jag med gluppskhet utsög. EIF-
ter en timmas qval och outsäglig vånda upphörde
ändtligen orkanen, himlen klarnade småningom, och
laften uppfriskades. å
Jag uppväcktes af ropet Allah Kerim! Allah Kerim!
flera gånger upprepadt af en gammal arab, som, eå-
ligt hvad han sjelf sade, hunnit hemma i sitt land
bli förtrolig med denna landsplåga och som ieke tyck-
tes taga mera vid sig hvad som nyss händt, än om
han förlorat sin callioram. Men hur förskräckt blef
jag ej då jag kröp fram ur mitt gömställe! Af ett
hunåra sjuttiofyra kameler återstodo blott tjugoåtta
vid lif. Hästarne voro döda af qväfning, och af eft
hundra två styeken återstodo oss blott nitton. Scheik
Hadschi var försvunnen. De flesta af de ännu let-
vande lastdjuren lågo öfverhöljda med sand långt
upp på sidorna. De andra voro i bokstaflig mening
dränkta. Karavanen, som två timmar förut upptagit
en sträcka af mer än tre mil, var kringströdd hit
och dit, och endast af sandkullarno som betäckte
hvarje särskilt djur kunde man sluta till hvar de i
FÖL PRE
a br få frå Fn bör äg
Nr —-— O
sin plats. Det var en hemsk och smärtande anblick;
jag hörde hustrur ropa på sina männer, efter hvill
ej ett sjår fanns qvar; barn som ropade på sin mot,
hvilken låg qväfd vid sidan af dem oeh funnit dö
den då hoa ville skydda dem för orkanen. i
Det var ieke att tänka på att begrafva de dödk
eller att rädda varorna och trossen; dertill fattades
armar och tid, och för öfrigt var det nödvändigt att
så fort som möjligt upphinna Yvezd, för att undgå
marodörer oeh stråtröfvare som lägga sig i förså:
för de resande för att plundra dem. Slutligen upp-
hunno vi Yesd och kommo derifrån utan vidare äf-
ventyr till Ispahan.
— Engelsk egenhet. En dag — berättar
Alexander Dumas — hade Vietor Hugo och jag spi-
sat hos hertigen af Deeazes. Bland de förnäma gå-
ster, hvilka deltogo i dinern, befunno sig lord och
lady Palmerston. Scenen egde rum före Februari-
revolationen. Kloekan half 11 drack man tå i så-
longen. Hugo oeh jag samspråkade afsöndrade från
det öfriga sällskapet. Lord och lady Palmerston hade
kommit sent, så att man före dinern ej håde halt
tid att presentera oss för dem oeh efter dinern hade
man glömt det. Enligt engelsk konvenans kunde
hvarken vi eller de inlåta oss i något samtal. Då-
cazes kommer fram till mig. — Bästa hr Dumas, sä-
ger han, lord Palmerston ber er att lemna en stol
ledig mellan er och Hugo. — Jag skyndade att efter-
komma den ädle lordens önskan; stolen lemnades
tom. Derpå uppsteg lord Palmerston, tog sin fru
vid handen, förde henne till oss och lät henne taga
plats emellan oss. Utan att yttra ett ord till oss,
sade han till mylady:.Se efter hvad er klocka är.
Hur sent är det? frågade lorden. — Kloekan är 10 och
35 minuter, svarade mylady. — Vålan, mylady, fortfor
lord Palmerston, kom ihåg att ni i dag kl. 10 oeh
35 minuter på aftonen setat emellan Victor Huge
och Alexander Dumas, och att detta är en ära, som
ni måhända aldrig mer kommer att åtnjuta. Kom
nu mylady!
— Symaskinep, som för ett par år sedan
väckte så stort uppseende och sedan tycktes hafva
råkat i förgätenhet, börjar först nu att komma i all-
männare bruk, till följd hvaraf priset på densamma
säkerligen kommer att undergå en märkbar modifi-
kation. I Frankrike hafva mer än femtio patenter
uttagits på symaskiner af olika slags konstruktion;
men denna uppfinning betraktades egentligen blobt
som en kuriositet och fick ieke insteg i industrien,
edan deremot i alla Nordamerikas förenade stater
sedan längre tid två tredjedelar af allt sömarbete
förrättats med nämde maskin. För omkring två å
sedan medförde en österrikisk emigrant, för detta
hattmakare och turkisk officer samt försedd med re-
kommendationer af Kessuth, från Newyork till Hani-
burg en af honom förbättrad symaskin. I kompani
med en urgersk flykting, som tillsläppte kapitalet
in ättade han vid Quai Walmy en fabrik för förfärdigan-
det af symaskiner, hvilken för närvarande eges at
i ister. Denna fabrik tillvann sig det
se hos industriidkarne i Paris, och det
Y äran tillkommer att derstädes hafva
gifvit första impulsen till införandet af symaskiner.
På upprättandet af nämnde fabrik följde redan efter
ett års tid öppnandet af ett stort nederlag af mans-
kläder på Boulevarderna, dervid skrädderiarbetarne
endast hafva att fastsy knapparne och betjena maski-
nen.
Hr Feber, en ung ingeniör från Ungern, sem mel-
lan den ungerska oeh franska vinedlingen tillväga-
bragt ett å ömse sidor nyttigt utbyte af olika druf-
slag, metoder oeh erfarenhetsrön, förbättrade ytterli-
gare symaskinen derhän, att den, under namn af
Ungerska symaskinen, oafbrutet arbetar med ett
urs regelbundna gång och kan begagnas till förfär-
digande af de finaste sömarbeten. Maskinerna ihrr
Feher, Reiman et komp:.s fabrik lemna i stor skala
arbeten åt de förnämsta lärftskrambodar och mode-
butiker för damer (Maisons de eonfeetion). Pariser-
expositionen har mycket bidragit till att åt denna
maskin, som redan användes till alla möjliga slag
af sömnad, skänka ett allmänt förtroende.
Äfven hos sömmerskor finner man redan den unger-
ska symaskinen i bruk, då hr Feher af filantropiska
och demokratiska grunder lemnat dem tillgång till
sin uppfinning för det billiga priset af 350 franes,
och det derjemte på högst förmånliga betalningsvil-
kor. Denna maskin producerar, vid finaste färdig-
gjorda linnevaror, på två minuter lika mycket som
md handarbete vinnes på V, timma. De, som be-
tjena sig af densamma, skörda deraf stor vinst, al-
denstund allmänheten ännu alltjemt betaler arbetet
efter gamla priset, eller som om det vore gjordt för
hand. hvilket dock svårligen kan fortfara särdeles
s
f
!
L
1
3
3
x
1
k
3
a
1
a
:
:j
K
a
Xx
u
3 Pr
a
lifligaste
är den
Mö Bo rn CR 2 AN RR