att rakttaga, nemligen 1 det-att deribland annat stadgas, att landshöfdingen åligger hindra och förekomma att det som framfarne konungar, städernas findatorer eller anxdra hafva till borgerskapets bruk och nytta egifvit och förordnat, icke må ryckas derifrån och emot privilegier och resolutioner dragas under några särskilda personer, som icke draga borgare tunga och Jast eller att af stadens jord:är gjord olika fördelning borgerskapet emellan, så att en del fått för mycket pa andra åter för litet eller ock alls intet m. m., samt attslik oordning och olikhet bör af Jandshöfdingen och magistraten ändras. Denna åf 1734 års instruktion har ytterligare blifvit förklarad genom kongl. bref af den 23 Sept. 1745 och 27 April 1750, samt deri blifvit föreskrifvet, huru det bör tillgå vid undersökningarne angående slika oordningar, så att magistraten deröfver!först höres och landshöfdingen derefter gifver sitt utslag m. m. Man frågar sig nu med skäl om dessa författningar ännu gälla i afseende på omfånget af landshöfdingens befattning med städernas ekonomi och formen. för hans åtgöranden i dessa hänseenden? Är meningen att orden i den nya instruktionen ändamålsenligt användande af städernas medel och donationsjord skola tillintetgöra allt hvad genom äldre privilegier och resolutioner blifvit härom -stadgadt? Är meningen att borgerskapet härigegenom förlorat sin företrädesrätt: till donationsjorden m. m.? Detta är likväl en både vigtig och ömtålig gren af konungens befallningshafvandes verksamhet, hvarigenom en mängd tvister och stridigheter kunna uppkomma mellan landshöfding; magistrater och städernas invånare, så vida t. ex. den förstnämnde skulle anse sig, på grund af sin instruktion; ega en obegränsad myndighet att inblanda sig istädernas ekonomi och att derom fatta beslut utan afseende på de särski!da ordningar eller privilegier, som finnas stadfästade, och utan ledning af något annat än hr landshöfdingens omdöme öfver hvad han kan anse vara ändamålsenligt eller icke. Detta exempel är visst icke det enda som föranleder till tveksamhet, om den äldre instruktionen är upphäfven eller icke, ehuru detta i främsta rummet fästat uppmärksamheten, emedan det angår ett ärende som, med den rikhaltiga erfarenhet man eger om Lenägenheten till stridigheter länens och städernas styrelser emellan, måste anses vara af största vigt. Huru olyckligt i öfrigt våra statsmän, ji den nuvarande konseljen träffat ut när de företagit sig att mästra redaktioner uti den gamla instruktionen, derpå finnas otaliga exempel: Vi välja blott ett par, som synas oss vara de mest slående. Uti 2 af den gamla instruktionen heter det: Landshöfdingen skall hafva ett flitigt och vaksamt öga deruppå, att inga spejare och förkunska-Å pare ifrån riksens fiender och illviljande smyga in med bref och bud, eller eljest utgjuta deras etter och förgift ibland Landsens innevånare, Öfverheten till förklening, samt Riket och Regeringon till obestånd, oeh så snart han får tillförlåtlig kunskap, hvilka de äro som med slika stämplingar och förrä,deri umgås, antingen de äro Ineller Utländske, så skall han dem, som dermed beträdas, lå a antasta, deras brott oeh alla omständigheter straxt ransaka, soch gifva Kongl. Maj:t i tid sådant tillkänna, så att landet ifrån slike skadlige menniskor må rensadt avarda. Läsaren finner här tydligen uttryckt att landshöfdingen hvarken eger rätt eller pligt att låta antasta några andra illvilliga personer än dem, som umgås eller beträdas med stämplingar och förräderi. fEiLåtom oss nu tillse hur 1855 års ministrar uttrycka ofvanstående tankar, hvarom handlas i 9 g af den nya instruktionen: Om något skulle förehafvas somantingen innefatstar stämpling emot Riket, Kongl. huset, Rikets Ständer eller Grundlagar, eller i annan måtto är för landsfriden menligt, eller om någon, eho det svara må, af eget bevåg, eller med anledning af befallning, med brottsligt uppsåt i dessa delar wmgås (1), såligger det Kongl. Maj:ts befallningshafvande att icke allenast sådant, med all möjlig skyndsamhet, hos Kongl. Maj:t i underdånighet anmäla, utan ock, till afvärjande deraf och de brottsliges befordran till laga ansvar, vidtaga alla de åtgärder, som omständigheterna påkalla och af den Kongl Maj:ts befallningshafvande anförtrodda makt och myndighet bero. t Hvad synes läsaren om ett så beskaffadt försök att reformera? I hvilket lands lagstiftning har man väl hört talas om, att ett brottsligt uppsåts, som ännu icke öfvergått till stämpling i ord eller handling, kan blifva föremål för straff eller för officiel anmälan hos K: M:t, som det heter i författningen ? Och hviika åtgårder till afvärjande af brottsliga uppsåt skulle väl bero af landshöfdingens makt och myndighet,? Hur tycker väl Svenska tidningen, som så obetingadt fordrat att pressen skall stå på den vördnadsfullaste fot, då den talar om hrr statsråder, att ett konungens statsråd, som gör sig skyldig till en så beskaffad anmärkning som denna, förtjenar behandlas af en recensent? Månne agan rättvisligen bör blifva mindre sträng än scholarens derföre att den som här begått bocken står på öfversta trappsteget i samhället och man således på honom måste hafva hundrafalt större och rättmätigare anspråk? Vidare uti 4 af den gamla landshöfdingeinstruktionem heter det: Landshöfdiogen skall ock förnämligast påminna sig det vara sin skyldighet — — satt för allting befrämja Guds ära och den rätta gudstjensten, så att intet emot kyrkolagen och försordningarne dervid må förelöpa. Spörjer han sådant, veller eljest något förargeligt ock oskickligt förefaller, så bör han gifva det biskopen och kapitlet tillzänna ete.s Huru uttryckes nu detta i den nyainstruktionens 8 . Kgl. M:ts befallningshafvande bör i allt hvad på shonom ankomma kan, tillse att stadganderne till uppprätthållande af religionens helgd, allmänna gudstjensten, sedlighet och uppfostran behörigen iakttagas samt pom något deremot stridande sig tilldrager, derom underrätta vederbörande stiftsstyrelse. etc. Detta är ju också: en förbättring, — att gråta åt. Hvilket obestämdt och tillika vulpärt uttryck: stadganderne till upprätthålande af religionens helgd! Är då meningen att landshöfdingen bör göra sig underrättad hur presterna predika? om de äro irrläriga eller ortodoxa m. m. d.? Således skulle en landshöfdino med änledning af denna in. FÖRR